Ensam vårdnad

Ja det är DU som har all vårdnad.. Du ska ju få underhållsstöd och hela barnbidraget.. Umgänge bestämmer ni själva.. Kan ni inte komma överens så får ni gå via familjerätten.

Att vara vårdnadshavare för ett barn innebär att ha ansvaret för att barnet får den omvårdnad, trygghet, försörjning, utbildning och uppfostran som det har rätt till. Vårdnadshavaren bestämmer i frågor som rör barnet med beaktande av barnets ålder och mognad.

Ensam vårdnad innebär att den förälder som har vårdnaden om barnet själv kan bestämma om de frågor som skall beslutas tillsammans vid en gemensam vårdnad så som var barnet skall bo, vilken skola barnet skall gå i, läkarbesök, pass, försäkringsbolag och andra juridiska frågor. Om den som har ensam vårdnad undanhåller barnet från den förälder som inte har del i vårdnaden så kan denna vända sig till tingsrätten och yrka att tingsrätten skall fastställa en rätt till umgänge med barnet. Den förälder som har ensam vårdnad har även upplysningsplikt mot den andra föräldern. Detta innebär främst att tillhandahålla upplysningar om var barnet bor, går i skola osv.

Egentligen är det en komplex fråga. Eftersom umgänge kan se mycket olika ut. Och det finns de som har ensam vårdnad, men gemensamt boende. Ensam vårdnad betyder att man är en förälder som har huvudansvaret över barnet. Det juridiska ansvaret. Tex ansöker om pass, dagisplats mm. Ekonomi-kan också se väldigt olika ut... Men bor barnet hos mamman tex så betalar pappan underhåll. Och tvärtom...

http://www.famratt.com/vardnad.html

lite info

Nu tror jag att du blandar ihop boendeförälder och vårdnadshavarare. Boendeföräldern kan, oavsett vårdnadsform, få underhållsbidrag om barnet är en större del av tiden hemma hos boendeföräldern. Det har mer med hur umgängesschemat ser ut.

Glömde tillägga.
Som exempel kan en förälder vara Enskild vårdnadshavare men barnet bor växelvist, då utgår inget underhållsbidrag.

Har ett litet dilemma. Har en pojke på 13 år,är  frånskiljd från pappan sen 12 år tillbaka.Jag har alltid dragit det tyngsta lasset, och på senaste åren alltmer.Pojken bor hos mig, och jag bor här för hans skuld, för att han ska kunna få behålla sina kompisar och sin trygghet i vardagen.Han STORTRIVS!
Pappan drar sig undan alltmer, och min pojke har på sistone börjat vägra åka till honom, på helgerna.
Mitt förslag är, att för pojkens skuld, och för att jag ska få avlastning, så kunde pappan komma hit!
Detta gick pappan tyvärr inte med på, inte ens när pojken själv frågade .

Känner det som om jag är helt ensam om ansvaret, och uppgiften att uppfostra pojken, samt stötta och vara en bra mamma.(mamma och pappa i en kropp).

Jag har även rätt knackig ekonomi,då jag tyvärr ofta måste tacka nej till arbete, pga obekvämliga arbetstider pga  att jag har grabben.Jag jobbar innom vården, så det är inte lätt.
Vet inte vad jag ska göra, men känner att detta är fel.Skulle faktiskt behöva mer stöd-både föräldramessigt och ekonomiskt.

vad ska jag göra?Vänlig hälsning Gro