Vill bli igångsatt på grund av fölossningsrädsla i vecka 37 någon annan som fått igenom det?

Jag är gravid med tredje barnet nu. Min första hade jag en jätte fin förlossning 5 dagar före bf. Andra barnet föddes i vecka 31 på grund av att moderkakan lossnade mitt i natten. jag Kunde lika gärna ha sovit vidare och förblödit eftersom inga smärtor kom vilket är det vanligaste när moderkakan lossnar. Jag vaknade av en ren tillfällighet och tänkte att jag skulle passa på att gå på toaletten. När jag ställer mig upp rinner det massor med blod ner för mina ben. Vi åker till Sjukhuset och när jag kommer in bara sprutar det blod. Det blir panik och de söver ner mig för att göra ett katastrofsnitt. Allt gick bra trots allt. Men det var bara några minuter ifrån att Linnea dog sa läkaren. Vi kom in helt i sista minuten.

Jag blev gravid ganska snabbt igen. Det var inte planerat och jag grät när jag såg på testet. Jag blev panikslagen men försökte intala mig själv att allt skulle gå bra denna gången. I början var mådde jag ganska bra. Jag viste ju att än är det ju ingen fara eftersom inte någon moderkaka bildats än. Men ju närmare jag kom datumet som Linnea föddes blev jag allt mer orolig. Jag kunde inte sova på nätterna. Blev som knäpp till slut. Jag var också mycket sjuk rent kroppsligt. Blev svag och grät nästan varje dag.

När jag passerade datumet som hon föddes blev jag lite lättad. Men det är inte bra. Jag är otroligt rädd inför förlossningen. Inte för att det ska göra ont. Men jag är rädd att det ska gå för fort och att jag inte ska hinna in. Eller att moderkakan ska lossna när värkarna kommer och att jag eller barnet ska dö. Jag är rädd för att tappa kontrollen. Att jag inte ska hinna med rent psykiskt och att jag inte förstår att jag blivit mamma. Med Linnea hade jag svårt att ta till mig henne. Jag ville värkligen känna somma mamma känslor som med första pojken. Men så blev det inte.

Här om natten fick jag värkar regelbundet. Hela natten. jag åkte till min bm dagen efter för att se om det börjat öppna sig. Jag hade bara öppnat mig 1 1/2 cm. men halv mogen tapp. Dagen efter det med en natt till med värkar var jag helt mogen men samma öppning.

Men sedan på fredag eftermiddag stannade allt av och har inte hänt något sedan dess.

Jag är så rädd för vad som ska hända när det ska hända. Jag vill att det ska ske så fort som möjligt så jag får göra bort det. Slippa gå varje dag med en klump i magen med oro.

Skulle så gärna vilja bli igångsatt! min barnmorska sa att jag är ju i prinsip fullgången och att barnet är färdigt för att födas.

Då hade jag vetat att min man är hemma och inte borta och kör tåg när jag plötsligt ska föda. Då kan han ta ledigt och finnas där för mig. Och lossnar moderkakan av värkarna så är jag på rätt plats för att få hjälp!

Någon som haft liknade erfarenhet och som fått igenom en igångsättning på dessa grunder?

Jätte glad för alla svar :)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-03-09 22:34
Jag är gravid med tredje barnet nu. Min första hade jag en jätte fin förlossning 5 dagar före bf. Andra barnet föddes i vecka 31 på grund av att moderkakan lossnade mitt i natten. jag Kunde lika gärna ha sovit vidare och förblödit eftersom inga smärtor kom vilket är det vanligaste när moderkakan lossnar. Jag vaknade av en ren tillfällighet och tänkte att jag skulle passa på att gå på toaletten. När jag ställer mig upp rinner det massor med blod ner för mina ben. Vi åker till Sjukhuset och när jag kommer in bara sprutar det blod. Det blir panik och de söver ner mig för att göra ett katastrofsnitt. Allt gick bra trots allt. Men det var bara några minuter ifrån att Linnea dog sa läkaren. Vi kom in helt i sista minuten.

Jag blev gravid ganska snabbt igen. Det var inte planerat och jag grät när jag såg på testet. Jag blev panikslagen men försökte intala mig själv att allt skulle gå bra denna gången. I början var mådde jag ganska bra. Jag viste ju att än är det ju ingen fara eftersom inte någon moderkaka bildats än. Men ju närmare jag kom datumet som Linnea föddes blev jag allt mer orolig. Jag kunde inte sova på nätterna. Blev som knäpp till slut. Jag var också mycket sjuk rent kroppsligt. Blev svag och grät nästan varje dag.

När jag passerade datumet som hon föddes blev sovproblemen lite bättre. Men det är inte bra. Jag är otroligt rädd inför förlossningen. Inte för att det ska göra ont. Men jag är rädd att det ska gå för fort och att jag inte ska hinna in. Eller att moderkakan ska lossna när värkarna kommer och att jag eller barnet ska dö. Jag är rädd för att tappa kontrollen. Att jag inte ska hinna med rent psykiskt och att jag inte förstår att jag blivit mamma. Med Linnea hade jag svårt att ta till mig henne. Jag ville verkligen känna samma mamma känslor som med första pojken. Men så blev det inte.

Här om natten fick jag värkar regelbundet. Hela natten. jag åkte till min bm dagen efter för att se om det börjat öppna sig. Jag hade bara öppnat mig 1 1/2 cm. men halv mogen tapp. Dagen efter det med en natt till med värkar var jag helt mogen men samma öppning. Så det kan ske när som helst sa barnmorskan. vilket gör mig panikslagen.

Men sedan på fredag eftermiddag stannade allt av och har inte hänt något sedan dess.

Skulle så gärna vilja bli igångsatt!

Då hade jag vetat att min man är hemma och inte borta och kör tåg när jag plötsligt ska föda. Då kan han ta ledigt och finnas där för mig. Och lossnar moderkakan av värkarna så är jag på rätt plats för att få hjälp!

Någon som haft liknade erfarenhet och som fått igenom en igångsättning på dessa grunder?

Jätte glad för alla svar :)