Har läst hur många trådar som helst som handlar om bonus/styvföräldrar v.s. bioföräldrar. Ni som är separereade och där er föredetta skaffat ny som det funkar bra med. Hur har ni och den nya gort eller vad har ni inte gjort? Vad har ni för tips till de som är påväg in i en relation där det finns barn sedan tidigare?
Prata jättemycket med din blivande partner om hur ni vill ha det i er nyfamilj.
Sätt er ner och gå igenom ALLT.
Hur ni ska göra med:
Barnuppfostran
-Vad är OK, vad är inte OK
-Vilka krav är rimliga att ställa på barnen
-Är det OK som bonusförälder att säga ifrån till barnen
-Är det OK med barn i sängen
-Är det OK att säga ifrån att vissa saker är dina privata och inte för små barnfingrar
Rutiner
-Hämtning och lämning i skola/dagis
-Aktiviteter
-Matrutiner/bordsskick
-Läggrutiner
-Städning
-Matlagning
-Tvätt
Ekonomi
-Gemensam eller delad?
-Hur mycket ska var och en betala av fasta kostnader
-Hur mycket ska var och en betala av matkostnaderna
Sedan måste man sätta sig ner under resans gång och revidera det som inte fungerar, hitta nya lösningar eftersom det ändå inte kommer fungera 100% som man tänkt sig.
Och ta inte för stort ansvar för bonusarna från början utan ta det stegvis. Om man märker att man inte orkar med måste man tala om det och backa ett par steg. Ni måste båda vara öppna för att ändra på rutiner som inte fungerar.
Träng dig inte på barnen utan låt dem ta initiativet att bygga en relation med dig.
Ta inte diskussioner med partnerns ex om det pågår en konflikt.
För oss har det också varit viktigt att min sambo sköter ALL kontakt med barnens mamma (av olika orsaker).
Men han bestämmer inget över huvudet på mig om det påverkar min vardag.
Superbra råd från Lyckogrisen!
Tänkte också passa på att säga att ha inte för höga förväntningar på att ni skall bli "lyckliga familjen" på en gång sådär. Ibland tar det jättelång tid, och man kanske inte alls känner så för barnet som man trodde man skulle göra.
Låt det ta tid!
Ibland är barnet uppfostrad på ett sätt som skiljer sig väldigt mycket från hur man själv är uppfostrad eller vill uppfostra sina barn t.ex.
Umgås mycket själva du och din kille och se till att svetsas samman som par, prata om saker och gör mycket kul de veckor ni inte har barnet, det gör att man har mer ork och energi de andra veckorna också.
Undan för undan är det ju sedan läge att ta mer plats "i familjen", men ha inte så bråttom så att du flyttar in veckan efter ni blivit presenterade för varandra du och barnet/barnen, det brukar bara bli trassligt!
Var en schysst vuxen person helt enkelt och se vart det leder, ha ingen förutbestämd roll som du skall ta på dig bara för att din kille har barn, utan låt tiden ha sin gång och se hur det blir.
Jag syftade på rellationen x-et och styvförälder. Alltså i en hetrofamilj biopappa med styvpappa eller biomamma med styvmamma. Vad har ni för tips för att få den rellationen att funka?
Jaha ja... Det var en annan femma det... Jag avböjer att ge råd i den frågan och önskar dig lycka till helt enkelt!
Jag är inte på väg in i något sådant förhållande utan var bara nyfiken i största allmänhet. Du får gjärna skriva hur du önskar att det skulle vara och hur man absolut INTE ska göra.
Jag kan inte heller ge råd eftersom vi är i en situation där den relationen tyvärr aldrig kommer att bli optimal.
Men jag kan säga så mycket att det är upp till Mamman och Pappan att samarbeta och ha huvudansvaret för sina barn.
Fungerar samarbetet mellan Mamman och Pappan så fungerar det säkerligen mellan Bio och styvföräldrar också.
En sak som är viktig är att inte lägga sig i vad som sker på varandras veckor för mycket.
Att Mamman och Pappan hålla en god kommunikation så inte barnen kan spela ut dem mot varandra. Det ger trygghet för barnen. Sedan behöver rutinerna inte vara exakt likadana i båda hemmen.
Och som AnnaAnna skriver, det tar låååång tid innan familjen börjar fungera.
Det tog 3 år för oss enligt principen 2 steg fram och 1 tillbaka ;o)
Jag skulle vilja ge alla biomammor tipset att "ha is i magen" och låta de nya blivande bonusmammorna få komma in i sin nya livssituation i lugn och ro. Att låta henne få känna sig fram och göra sig hemmastadd, lära känna barnen och bli trygg i sitt nya liv. På så vis slipper man säkert undan MÄNGDER av konflikter mellan en biomamma som söker bekräftelse och en bonusmamma som är osäker i en ny situation.
/både bio o bonusmamma
Jag tog själv kontakt med mitt ex sambo, trots att jag i flera år vart mån om att få ha en kontakt med henne, men mitt ex vägrat. Han tyckte inte det var nödvändigt! Men jag ville ju veta vem det var som umgicks med min dotter och tacka henne för allt hon gjorde för henne. Min dotter har alltid pratat bra om henne så jag ville berätta hur mkt det betydde för mig så jag ringde henne efter mkt på tryckningar av min man. På den vägen är det och nu har vi en bra kontakt, nästan så att jag hellre ringer henne än mitt ex, för hon har mer koll i deras hem när det gäller det praktiska. Nu är viktigare än förr att hon och jag samarbetar eftersom både hon och jag ska vara föräldralediga samtidigt,och då kanske vi kan hjälpas åt om det skulle behövas. Jag tror på bra samarbete mellan bio och styvmamma, man har ju trots allt barnet lika mkt om man har delad vårdnad och då är det ju bra om det går smidigt till på båda hållen.
Mitt tips är att låta barnet komma och söka kontakt själv.
Inte smöra/köpa barnet som många kanske gör för att det ska lättare/fortare att bli kompis med barnet
Var nogrann med att säga ifrån från början och visa att det är både du och pappan som kommer uppfostra tillsammans så det står klart
Be att få säga hej till bio mamman så hon slipper vara "svartsjuk" på att hennes barn kommer prata mycket om dig...
Låt henne få se vem du är ganska tidigt, annars blir det lätt osämja osv
Glöm inte att fråga barnen ibland. Vad önskar dom?
Kanske deras enda önskan är att ingen bråkar?
ELler att alla vuxna kan träffas ibland och tala med varandra?
Jag tror ofta att grunden till allt är att man inte bara tänker på sig själv utan tänker på att vara en vuxen person som barnen (bio och bonus) ska känna tillit och respekt för. Som de ska känna att de kan vara trygga hos.