ja är snart 18 år och ja vill skaffa barn nu. jag har ett fast förhållande och han vill oxå ha barn men det känns som om att alla är emot oss. hans familj stöttar oss men ja vet inte om min familj skulle göra det. ja vet att mina mamma skulle säga att ja ska vänta några år. men det är ju detta ja vill. ja är redo. mina kompisar säger att ja är omogen om ja vill ha barn nu. lustigt för man ska ju skaffa barn när man känner sig redo..
o jag är så förvirrad. hjälp mig. ge mig råd!!
Om du är mogen till att skaffa barn vet bara du. Har du och kille hängt ihop så pass att ni känner varandra väl? Att skaffa barn kan tära på ALLA stabila förhållande och att stå själv är kanske inte det du vill.
Hur bor ni idag? Att ha en egen bostad är lättare. Då är det ni som familj som styr och era behov som kan få ta plats. Bor du hemma så har du en familj till att ta hänsyn till. Betalar dina föräldrar för dig så har de också lite rätt att ställa upp regler för vad som gäller i deras hus.
En inkomst gör livet lite lättare. Visst för du FP från FK, men den är inte hög. Ett barn kostar ju lite i alla fall.
Om du har vänner med barn så är det alltis lite till hjälp. Då har du andra att prata med och som kan vara till stöd. Om alla dina vänner är barnlösa, så kommer de att fortsätta leva sina liv och du kan riskera att känna dig utanför. Det är lite svårare att hänga med när man har en baby att tänka på.
Så tänk igenom saken noga. Känn inte bara med hjärtat utan tänk. Vad gör att du inte vill vänta? Vad blir bättre/sämre av att vänta?
Och du -starta inte en tråd till! 
/PicaGirl
om man känner att man är redo så är man inte omogen.. även fast ens vänner kanske tycker det.. de kanske tycker att du ska ha ett jobb och en stabil inkomst innan du och din kille skaffar barn så att du kan försörja dig själv oavsett vad som händer i framtiden.. jag är en ung mamma och jag ångrar verkligen inte mina barn (väntar 3e nu) men vi har haft det väldigt kämpigt de första åren.. tänk efter lite visst du kanske är redo och det är det du vill just nu men skaffa dig en stabil ekonomi först nog kan du väl vänta 1 år eller 2..
Först startade du en tråd (Förvirrad) kl 17:21 sedan startade du denna kl 17:32. Båda trådarna gäller samma problematik/frågeställning.... Men det är helt OK för min del.
Jag har varit inne och svarat på båda, om du undrar.
/PicaGirl
Tycker att du har fått väldigt bra råd! Vill oxå pusha lite för det där med en inkomst. En liten bebis kostar inte så mycket, men de är bara små bebisar några månader och sedan börjar de kosta ganska mycket. Och personligen tycker jag det är ett tecken på mognad att skaffa barn först när man kan försörja dem, och inte lita på att samhället eller ens föräldrar ska göra det. Det gäller oavsett ålder. Först bör man kunna ta hand om sig själv - sedan ett barn.
Fundera lite över hur du vill att livet ska se ut om tio år. Vad vill du ha uppnått, var vill du bo, vad vill du jobba med? Det kan ju hända att om ni väntar ett år eller två så är det lättare för dig att vara där du vill om ett par år. Lyssna in vad omgivningen tycker och tänker. Du behöver inte tro på allt, men du kan lyssna. Många tror att det man försakar när man skaffar barn som ung är fester (vilket många då inte vill ha) eller utbildning (som man kan klara av sedan). Men det viktigaste är en massa andra saker. Att hitta vem man är själv. Att lära sig att bo hemifrån. Att se en del av världen kanske. Att träffa människor som är helt olika en själv och som lär en något nytt. Allt det som gör att man vet vem man är och vilka värderingar man vill föra vidare till sina barn.
Men har ni inkomst, boende och ett stabilt förhållande och känner att ni verkligen vill - kör på det! Det är bara ni som VET 
Föräldrar och familj vänjer sig! klart att dom kanske blir chockade, men när chocken har lagt sig och man fått vänja sig så brukar de flesta ta det rätt bra.
Jag kan säga att bara för man känner sig redo så är det inte säkert att man är det.. Jag tyckte att jag kände mig redo när jag var 14 år, och det kan jag ju säga idag att jag absolut inte hade vart..
Idag är jag 19 år, fyller 20 i november.. Och är gravid med vårt första barn som är beräknat till 19 september..
Nu känner jag mig redo på riktigt, men när man väl stod där med graviditetstestet i handen så kände jag absolut inte så kan jag säga.. jag vart livrädd, stod och skackade!
Vår bebis var inte planerad, men nu är den så välkommen så :)
Jag tycker du verkligen ska känna efter hur du känner, och är du mogen för och ta hand om ett barn som inte är friskt tex, orkar du med det? För det är ju tyvärr sånt som kan hända..
Om du känner att du är redo så tycker jag du ska leta reda på ett jobb så fort du kan om du inte redan har ett.. sen bo hemma ett tag och spara ihop lite.. o så kanske flytta ihop med pojkvännen och se hur det funkar först..
Lycka till
Så länge ni båda har en fast inkomst och du har rätt till att få mammapenning ser jag ingen anledning till att vänta om ni båda känner er mogna och inser att detta kommer att vara en "paus i ert liv" i kanske 20-25 år. Kör hårt, lycka till