Hur mycket ansvar ska en bonusförälder ta?

Jag tycker det låter jättebra att göra som dom gör. Jag har precis samma situation här. Jag har iofs just börjat jobba nu, men pappans fru ska snart ha barn, och är nu hemma med HP, så dom dagar sonen ska till pappa går han direkt hem till pappas fru, för pappa kommer senare, då han går i skolan. Jag förstår inte vad felet skulle vara. Det är ju så det ska fungera i min värld.
För att det inte ska bli rörigt för sonen försöker vi ha fasta dagar han är hos pappan eller oss... Det tycker sonen också känns bra. Om sen inte pappa är hemma är det jättebra när hans fru är det, så sonen får vara med henne. Istället för att hålla på och ändra dagar och göra det rörigt för sonen.

Jag tycker nog din syn är lite orättvis mot pappan. Han får ju träffa ert barn när han kommer hem, även om han kommer lite senare - precis som i mitt fall. Jag tycker som så - att om ett barn har två familjer - som i våra fall, så är dom helt och fullt en del av varje familj var dom än befinner sej. Inte bonus, styv eller bio... Dom är barn i en familj. Punkt slut.

Jag tycker som sagt att du resonerar helt tokigt. Jättebra att hans sambo tar sitt ansvar som extramamma som hon gör. Och barnet får träffa sin pappa - om än lite senare till kvällen.

OK, jag resonerar helt tokigt... Men, han har inte aldrig FL med vårt barn & nu låter han henne vara det med vårt barn, jag tycker inte han tar sitt föräldra-ansvar. Skulle som sagt GÄRNA se honom hemma med vårt barn.
Dessutom drog detta igång nu, när han skulle få börja betala mer i avgift, så att han gör det för barnets skull känns ju inte riktigt sant...

Nja, tokigt och tokigt, men jag tycker du fokuserar lite för mycket på varför pappan gör som han gör. Stunt i det och tänk istället: Mår barnet bra? Tänk att ditt barn får känna att h*n tillhör även den familjen helt och fullt. Att h*n får vara hemma när ändå pappans sambo är hemma, och inte behandlas som nån slags "halv" medlem av familjen bara.

Jag förstår att man kan reta upp sej lite - det hade jag säkert också gjort, men se enbart till hur det är för barnet, och strunta i varför och vad pappan har ut av det. Det är oviktigt - om en lite irriterande - vad pappan får ut av det. Så länge barnet mår bra. Så tänker jag i alla fall.

Jag tycker att det e viktigt att vårt barn får lära känna sin pappa... Vårt barn har aldrig varit ensam med pappa, han blev sambo med nya direkt. Det är sambon som vabbat då barnet varit sjukt, på semestern jobbade pappa en vecka & vårt barn var hemma med sambon.
Jag är glad att barnet har en bra relation med sambon, säger ingenting om det. Men jag är sur över att pappan alltid glider undan & får som han vill, det bekvämaste & enklaste för honom.

Jag förstår din irritation till fullo, verkligen!

Men som sagt. Skit idet, och må bra av att barnet mår bra. Det tar alldeles för mycket energi att reta upp sej. Fast det är inte så lätt att låta bli...

Jag skulle kunna vara denna styvmamma, är exakt i denna situation.
Fast vi har lagt upp det så pga att min sambo har egen firma och det är han som drar in pengarna till hushållet.

Förstår dig som bio mamma men som tidigare nämnts i tråden, BARA barnet har det bra så blir allting bra :)

Jag tycker inte pappan och hans nya gör något fel. Men förstår samtidigt dig som biomamma hur du känner inför detta. Kan du inte be om att få ha barnet hos dig medan pappan jobbar, nu när du ändå är mammaledig. Säg att du skulle önska att få den tiden med dina två barn.

Nu har jag inte läst alla svaren i tråden ännu, men jag tycker det låter bra. Jag vill gärna att mina barn har flera viktiga personer i sin närhet som de knyter an till.

Sen är det klart att man kan ha åsikter om ditten och datten efter en seperation. Det har jag med :) Men jag tror ändå så här, ditt ex kanske tycker det är viktigt att barnen får bonda med nya... Men prata med honom och säg hur du känner. Du kan inte tala om för honom hur han ska göra, men du kan berätta hur du känner och skulle vilja göra.

Hoppas det löser sig så att du kan må bra!

Helt underbart att hon vill vara hemma med er son oxå.
Annars hör man bara hur folk blir förbannade för att de måste ha den andra partens barn hemma då de har fått ny bebis.

Jag förstår samtidigt hur du känner, någon annan är "mamma" åt ditt barn.

Men hur mycket ditt ex nya än bryr sig om er son å hur bra hon än kan vara, så är det ändå bara du som är hans mamma!

Ska jag bara gå på vad jag känner så skulle hela jag ropa NEJ! Jag skulle inte känna mig trygg med att mina barn var hemma från dagis med min fds nya. Absolut inte. Mina barn är snälla och goa men de kan också reta gallfeber på en, och varandra. Jag är rädd att "den nya" skulle skrika eller säga dumma saker. Högre tankar om henne har jag inte ännu.

För mig handlar det alltså mycket om vem "den nya" är och mitt förtroende för henne. Men också om hur sårbara mina barn är. Säkert olika för alla beroende på vilka som är inblandade i ekvationen.