Vi har ett barn på 2,5 år och är just klara med hemutredningen men har den inte på papper ännu. Vi tänkte ha ett syskonmedgivande på 0-4 år och ett medgivande på ett barn på 0-3 år. Tror ni att det finns något hopp om att få syskon/tvillingar inom det spannet eller är det omöjligt? Vi funderar på Litauen ev
Har era medgivare godtagit den medgivandeåldern? Vanligtvis får man medgivande så att det barn man redan har, blir äldst i familjen. Men, vad jag förstått så finns det undantag.
Hur det ligger till i Litauen har jag tyvärr ingen aning.
Lycka till
Generellt sett så kommer det ju väldigt få syskonpar och ännu färre tvillingar till Sverige och 4 år tror jag anses snävt i det sammanhanget. En låg medgivandeålder gör det ju förstås ännu svårare, men de som bäst kan svara är naturligtvis organisationen. Och principen är, som inlägget ovan skriver att adoptivbarnen alltid skall bli yngst i familjen!
Jag känner några par som har barn sedan tidigare. Deras medgivande var så att det adoptiva barnet var yngst i familjen.
Går socialen med på det medgivande?
Lycka till!
Jag ställer mig samma fråga som de andra redan har gjort. Det är, sägs det, inte så bra att adoptera ett äldre syskon, utan åldern på syskonen som kommer via adoption bör vara sådan att det nyanlända barnet får vara minst i familjen. Det kan bli ganska frustrerande och märkligt för det redan befintliga syskonet att se ett "äldre barn" behandlas som om det vore "mindre". Ett nyanlänt adoptivbarn som skall knyta an och som man skall knyta an till, behöver ju oftast få gå tillbaka lite och ta igen det som det tidigare saknade. Jag är ingen psykolog, men jag antar att det kan bli problem.
Om jag var hemutredare skulle jag inte gett medgivande för det och jag skulle inte heller gett medgivande för syskonadoption. Det är tillräckligt svårt att få familjefriden att infinna sig med två så små barn som ni kommer att ha. Tre barn i den låga ålder skulle jag tycka vara ett högriskprojekt om man vill att anknytning och livet skall flyta på normalt. Jag hade tyckt att det varit OK med syskonadoption om ni tex hade haft en 12-åring som går att prata med på ett annat sätt och som har förståelse, men en 2½ åring...nej...!
men jag är varken psykolog eller hemutredare och jag vill inte mästra er på något sätt...jag hoppas inte att detta inlägget känns så för er, utan detta är bara en fråga och ett gott råd till er. Jag skulle om jag var er haft ett så lågt medgivande som möjligt och bara på ett barn. Jag märker på vår äldsta dotter (4 år) att det är viktigt att få vara storasyster och under hela processen vi väntade på lillasyster var det också viktigt att HON skulle få vara störst och duktigast.
Hur ni än gör önskar jag er lycka till med syskonadoptionen.
Till meimei:
Ditt svar var både uppmuntrande och givande.
Tack för dina ord!