Min dotter mår bra men...

Har i och för sig bara en dotter född i v 33 men förstår ändå en del av det du beskriver. Jag tycker du ska kontakta en bra läkare där du kan få en läkartid och diskutera alla dina funderingar. Varför föddes hon för tidigt? Hur stor är risken att det kommer att hända igen? Kan du få möjlighet till täta kontroller och ev sjukskrivning?

Hur mådde din dotter på neo? Fick ni ligga inne länge? Föddes hon "naturligt"?

Jag har nästan fyra år senare många obearbetade känslor kring min dotters födelse. Rädsla för att bli gravid igen finns inte, men däremot rädsla att allt ska gå som det gick när dottern föddes... Jag har förklaringen till varför hon kom tidigt, havandeskapsförgiftning och begynnande moderkaksavlossning, men det som jag grämer mig mest över var att det tog nästan 12 timmar innan jag fick se henne ordentligt första gången.

Tycker du ska ta kontakt med läkare och diskutera dig fram till ett bra beslut, så du inte ångrar när du blir äldre att du inte skaffade det fjärde, femte, sjätte barnet

Allt gick jättebra när hon föddes,vattnet gick ju 20 feb o värkarna kom 22feb runt tio på kvällen,sedan vid 04.38 kom hon naturlig väg,fick se henne ca minuten sedan åkte hon iväg,runt 10 träffa ja henne igen,hon mådde bra hela tiden,var en gång hon fick lite syrgas,vi stannade kvar till 19mars,det blir ju ca en månad och hon har alltid mått bra från födsel och amning gick super..men man sitter hela tiden på funderingar,varför,mina andra barn höll ut längre,nästa barn,kommer den oxå trappa ner i veckor...det som tog mig hårdast me denna födsel var nog mest att jag blev kvar på neo me dottern medan deras pappa var hemma dom andra två..jag var den enda som hade körkort o vi bodde i en liten by så jag åkte som en kanon fram o tebax hela dagarna,men min son som då var skulle fylla 2år tog allt hårdast,missa hans födelsedag o allt,tog lång tid innan han tydde sig till mig igen efter att vi fick flytta hem..vi vill så gärna ha ett barn till men rädslan att vara ifrån mina barn,o rädslan över att få ett till barn som kommer tidigt..ja svårt att beskriva..just nu e ja livrädd för att ha sex om vi inte använder skydd(även om vi använder de)varför..jo min livmodertapp kortade av sig tidigt o slutade inte,kanske för att jag är ung,kroppen kanske inte palla att få barn så tätt,men rädd för att bli gravid,tänk om jag skulle bli de o barnet föds tidigt men för tidigt för att leva..ja som du märker så rullar tankarna runt,runt ju mer man tänker desto värre blir tankarna..har tänkt att kontakta läkare för att prata om dessa saker,men efter att det tog lång tid att få dom att undersöka mig när ja vänta dottern,då ena barnmorskan i princip småhåna mig(tyckte nog ej om att ja var ung me tredje barnet påväg) så blir man ändå lite..nja säger dom de man vill höra eller säger dom de som är sant..har svårt att förstå min egna tankar då jag alltid har full kontroll,aldrig varit rädd för smärta under förlossning m.m..men nu..ja just nu känns det som att vi kommer behöva vänta 10år innan jag tror min kropp är okej...

vet inte om jag fick med att jag är inte rädd för själva graviditetn eller så utan dels må som ja gjorde o inte kunna göra nåt åt det o inte kunna ta hand om allt som man är van vid men oxå allt som kom därefter..