det gör ont i mig......(långt)

men fy vilka dåliga föräldrar då!!!!

så svårt i åna lägen för man vill ju inte klaga i onödan.

tycker du ändå ska ta ett snack med föräldrarna, om det inte blir bättre får väl du följa med ut varje gång din unge ska med ut på gården, men trist att ditt barn ska påhopp hela tiden.

Jag förstår att du är irriterad på det andra barnet, men jag tycker ändå inte att hon har gjort något jättehemskt.

Jag har en kusin som är 2 år yngre än mig och när vi var små så ville jag absolut inte leka med honom eftersom han var så liten, istället ville jag bara leka med hans storasyster. Döpte till och med en ful gul tygdocka efter honom till Bebis-Per.

Barn är inte alltid logiska, och de kan säga lite halvdumma saker ibland utan att egentligen mena något. De är helt enkelt inte speciellt socialt kompetenta. Sådant man får acceptera bara. Fast jag förstår absolut dina känslor, jag skulle känna precis likadant om det var min dotter som blev behandlad så som din dotter. Jag tror bara inte att det finns något man kan göra åt det. Tur att ni sa flytta snart och hoppas att 5-åringen växer upp lite snart och förstår att hon gör andra ledsna.

Usch, det är hemskt när någon är elak mot ens guldklimp. Men kanske kan man hitta förklaringen i att 5åringen inte har föräldrar som är närvarande och visar henne hur man ska bete sig. Det viktigaste du kan göra är att tala om för din flicka att det är det andra barnet som gör fel här och att hon (din flicka alltså)är en jättebra tjej. Sedan, beroede på hur mycket du och din dotter resonerar, så kan man ju också prata om att det egentligen är synd om 5åringen som inte förstår vad hon missar...etc.

Hoppas att det går bra för er!

Ush, villken elak unge. Visserligen förstår inte barn att vissa saker man säger kan såra andra men endå.

Får jag komma med ett förslag. Även om ni nu ska flytta så kan det ju vara bra att prata med det här barnets föräldrar så att de är medvetna om vad deras barn gör och hur den beter sig så att de har en chans att ändra barnets attityd så att den inte växer upp och beter sig likadant mot andra i framtiden också. Det finns ju stor risk att om detta barn tillåts att bete sig så här nu och inte lär sig vad som är ett acceptabelt beteende så är risken stor att detta barn växer upp och blir mobbare ända tills det kommer till insikt själv (villket för vissa alldrig händer).

Karpet

Tyvärr är det just när man resonerar som dig som man legitimerar mobbing. Det ska aldrig legitimeras oavsett ålder.

TS
Förstår att det är jobbigt, men eftersom du skriver att du snart ska flytta hade jag nog struntat i det tror jag....

Karpet

Tyvärr är det just när man resonerar som dig som man legitimerar mobbing. Det ska aldrig legitimeras oavsett ålder.

TS
Förstår att det är jobbigt, men eftersom du skriver att du snart ska flytta hade jag nog struntat i det tror jag....

Som lärare tänker jag att det bästa du kan göra är att faktiskt försöka prata med femåringen som ju inte verkar få någon uppmärksamhet av sina föräldrar.

Börja på ny kula med er relation, gå ut med ditt barn och lite fika, prata med barnen och låt dem sitta med. Kanske till och med en idé att gå ut utan ditt barn. Säg också på ett lugnt sätt att det faktiskt känns ledset när han/hon säger dumma saker, och att du tycker att det är synd för att han/hon ju egentligen är snäll och rolig att vara med. Det är få barn som inte gillar vuxen uppmärksamhet och att bli sedda. Försök att få femåringen till din allierade i stället för att ryckas med i munhuggandet barnet ju provocerar dig med.

Att trappa upp konflikten tror jag inte på. Och att få stöd från föräldrarna kanske är svårt, om de inte har större koll än så på barnen.

Jag tycker det är hemskt och jag skulle inte låta det gå en timma till innan jag pratade med föräldrarna, så där får man verkligen inte bete sig. Skulle någon säga så till mina barn skulle jag gå upp i taket. Det är aldrig ok, och det måste man tydligt visa. Jag tror att det kan finnas bakomliggande orsaker och otrygghet i sådanna situationer. Säg ifrån NU!