hej alltså när kan man andas ut o ställa in sig på att man kommer få ett barn som överlever o får ett drägligt liv??? från vilken vecka o jag vet att från vecka 24 så ökar chanserna men när kan man vara "säker"??? är i vecka 21 nu o håller tummarna att jag ska gå så länge som möjligt men oron är fruktansvärd......snälla nån som vet???
Det går ju inte att säga. Det är ju individuellt. Siffror publicerade i veckan: Barn födda i vecka 23 - 50% överlevnad, barn födda i v25 - nio av tio överlever.
Har du anledning att oroa dig, finns det risker för prematurbarn?
Försök att slappna av och njuta lite av graviditeten mellan ororsstunderna.
Vi får tro att allt går vägen!
ja min förra son föddes i vecka 23+4 efter att jag hade vart sängliggandes på sjukhuset i 5 veckor då jag hade öppnat mig förtidigt han levde i 11 dagar men var förvånandsvärt stark enligt läkarna...denna graviditet har jag cerklage men har relativt mkt sammandragningar o äter bricanyl x2 + en vid behov mot sammandragningarna...så risken att även denna lilla bebis föds förtidigt är ganska stor..men allt ser bra ut med bebisen o inga tecken på några avvikelser...jag går på specialist mödravården nu hos både bm o läkare o ganska täta kontroller.....men oron finns där hela tiden för att behöva förlora ett till barn.....så det är alltså vecka 25 man ska sikta på som första mål o efter det så minskar väl risken för att han ska dö ganska mkt för varje vecka......ja jag önskar att tiden kunde gå snabbare...jag är heltids sjukskriven med mestadels vila.....diskar kanske nån gång ibland o gör rent kattlådan o snyggar till sängkläderna hjälper till med maten ibland annars sköter min sambo allt...min stora pojk går på lekis o fritids hela dagarna för att jag ska få vila så bebisen stannar så länge som möjligt....denna ovissheten gör en ju tokig....o att bara vänta o vänta.....
jag skulle inte andas ut förräns v 28. har en mycket mindre själv å under mina 5 månader på neo såg vi att det var stor skillnad på barn födda runt v 28 å frammåt, inte ens jämförbart med de födda i v 22-26
naturligtvis är allt individuellt, å allt kan hända även fullgågna barn, men med facit i hand (har en extremt tidig dotter som klassas som fullt frisk, är 8 år i dag) så hade jag i dag inte gjort allt för att försäka rädda ett barn mycket under v 28 (dvs inte åkt in å krävt de ena å andra)
nä jag har väl lite som mål vecka 28......men skulle det hända något tidigare så skulle jag absolut åka in...med lite tur så kan dom ju stoppa upp en förlossning genom medicin o sängläga så jag skulle ju absolut chansa....det är ju ändå mitt barn det handlar om...även om det är fruktansvärt jobbigt att var på neo så om allt går bra så har det ju ändå vart värt det.....läkarna trodde ju att om lilla noel hade stannat i min mage bar några dagar till så hade det säkert gått bra just för att han var så stark....men jag får ju hoppas att allt ärlugnt med den lilla så länge som möjligt o att ajg passerar vecka 28 o gärna går tills dom tar stygnen i vecka 36+....
mamma mys, ja om man kan stoppa förlossningen så är det en sak, men ibland står man inför valet att försöka eller vänta ut å då skulle jag välja vänta å se istället för att göra allt..
det var mer så jag menade.
å sen finns inte ens tanken på vad som är jobbigt för oss som föräldrar utan jag utgår ifrån vad som är bäst å mänskligt för barnet...
mamma mys: Har du tagit upp dina tankar med Dr B? Hon är jättebra att tala med om detta! Sen kan du ju alltid fråga om du kan få kortisonsprutorna när du nått v.24+0, du anar inte hur lättad jag blev efter att ha fått dom 
Dr Torbjörn sa till mig att de är hellre generösa med att ge kortison när man har en historik med förtidigt börd än att låta det vara.
Dr B har ju haft dina egna delmål när det gäller min graviditet,så jag antar att det samma bör gälla för dig
Delmål 1: v.24+0
Delmål 2: v.26+0
Delmål 3: v.30+0 Efter detta delmål så får Alex komma,men helst efter att cerklaget tagits bort
hotten: jo det är klart men jag tycker ändå det är värt att försöka för det finns de barn som klarar sig även om dom är väldigt förtidigt födda o jag vill inte ge upp för mitt barn.....vi gjorde det valet att stänga av respiratorn då jag visste att han inte skulle få ett dugligt liv.....
thalis: jo jag tänkte att jag skulle prata med dr:b då jag ska tillbaka på kontroll på torsdag...men jag är orolig för varje gång jag ska på kontroll om det skulle se sämre ut än tidigare..o nu när jag är förkyld o hostar så är man ju orolig att det ska påverka cerklaget o tappen...men jag håller tummarna...ska prata med dr b om jag kan få sprutorna så som du fick...då är man ju lite lugnare o så har man gjort det man kan förutom att vila....
ts: ett stort problem (om man bara tänker på "dugligt liv")
ser jag år att just dels kunna göra valet och dels att få göra valet...
sen ser jag ju till de jag sett å ändå har vi en av sveriges minsta som klassas som friskt... men kan inte se att åren varit "mänskliga" för barnet (å inte vår familj heller), trots att det gått så otroligt bra för henne.. det är ju svårt att säga så å jag vet så många som inte vågar säga det (öppet) fast man tycker så..
sen kan man väll heller inte säga nått överhuvudtaget om man inte upplevt det (syftar på alla de som utan att ens sett ett extremt litet barn kämpa, uttalar sig om vad de tycker)
ja hur som hellst så var mitt svar att jag skulle andas ut efter v 28, trots att det inte alls är så enkelt då heller för alla..
önskar dig lycka till å babyn håller sig säkert inne ett bra tag till
sen förstod jag inte varför hade du inte vilat? om du säger att du gjort allt annat som tänkas kan?
thalis: nä inget som jag kan komma på som inte är specifikt för just min graviditet...har lite andra frågor som jag ska ta upp med henne men det gäller väl just för mig....
hotten: ja jag har ju gått igenom detta men han mådde ju bra tills dagen innan vi stängde av respiratorn...o jag tycker ändå det var värt det...hade vi inte gjort allt som stod i vår makt så hade jag känns att jag svek mitt barn...jo vilar är väl nästan det enda jag gör...är 100 % sjukskriven o går hemma hela dagarna... har vart med o julhandlat en gång men då åkte jag rullstol....stora sonen går på lekis o fritids efteråt då min sambo hämtar honom efter jobbet..enda gångerna jag lämnar hemmet är för kontrollerna på sjukhuset då jag får skjuts hela vägen fram.....o nu inför julen men då ligger jag ju även då o vilar mellan maten....så det finns inte så mkt mer jag kan göra......gör helt enkelt det som min läkare säger åt mig o det är samma läkare som jag hade min förra graviditet då jag blev inlagd akut då min ordinarie bm hade missat mig....nu går jag enbart på specialist mödravården o gör allt som går för att den lilla ska stanna hos mig.....