Hur ska jag berätta?!

Det bästa du kan göra är att berätta för henne att du är gravid och vänta inte för länge, du ska berätta innan det syns på dig.

Jag har själv haft 2 MF och var jätte ledsen när andra blev gravida till höger och vänster, men det värsta var ändå en väninna som inte berättade att hon var gravid förrän vi träffades på en nyårsfest och hon var i 6:e månaden!! Kände hennes mage nudda mig då vi välkomskramades...Fy fan vad jag blev ledsen, kändes som en kniv i ryggen. De visste precis vad vi hade gått igenom, min sambo hade dessutom frågat hennes sambo ett par veckor tidigare om inte dom skulle ha barn snart? Nä inte vad jag vet hade han svarat. Korkat.

Som sagt berätta, det finns nog inget enkelt sätt.

Håller med berätta, så skulle jag vilja att man gjorde mot mig. Förstår att du tycker det är jobbigt. Lycka till.

Jo...jag ska självklart berätta för henne! JAg vet ju själv hur det var dom där tre första åren innan vi fick Isac hur jobbigt det var när ALLA ANDRA SKULLE HA. Tänka sig att innan man själv ville ha registrerade man knappt en mage och sen när man själv inte kunde få så såg man magar över allt. Imorgon ska jag på VUL och då tänkte jag åka till henne efteråt. Ska ta med mig bilden och berätta.... JAg ska åka dit själv så att hon får utrymma att reagera hur hon vill. Så hon inte känner att hon måste uppföra sig för mina barns skull eller så.

Det tyckte jag var ett jätte bra förslag! Gör så, det tror jag hon uppskattar.

Lycka till :-9

Det var en jättebra tanke du hade, att berätta när ni är själva.

Det finns inte någon universallösning tror annat än att ta det mer i lugn och ro istället för en stor grupp människor.

För hur det än är och om än att hon är säkert glad för din skull så kommer det göra ont.  

Tycker oxo att det låter som en bra ide.
Börja med något i stil med "Jag måste berätta en sak för dig, som du får vara ledsen över."
Det är det som jag tycker känns värst, att man känner sig så ogin när man inte kan bli odelat glad för andra... Tycker det är viktigt att du förklara för henne att det är ok om hon är ledsen, att du förstår att hon kan vara glad för din skull och jätteledsen för sin egen skull samtidigt.

Tycker att Annaloo´s förslag om öppning är jätte bra. För även om man blir glad för personen är man ledsen för sin egenskull och det är skönt att känna att det är ok.
Tycker också (om du känner att det är ok) att du ger din vän möjlighet i att vara delaktig i din gravidiet så mycket hon känner för det.
Det är viktigt också att det är ok för henne att säga att jag vill inte stötta dig om du mår dåligt, inte för att vara en dålig vän utan för att ibland orkar man inte för man är avundsjuk.
Lycka till! Tycker att du verkar vara en underbar vän som har i tankarna att detta kommer att vara jobbigt för henne och ger henne utrymme att få tycka det. Jag tror att er vänskap kan stärkas av detta.

Tycker också det vore omtänksamt och fint att prata med henne. Det uppskattas! Men du, jag är inte säker på att du ska visa bilden.

Hej igen och tack för alla tips!
Idag är den stora dagen då jag ska berätta....... *jättenervös
Jag har givetvis inte tänkt trycka upp bilden i fejjan på henne....
Jag tänkte att jag tar den med mig. Vet att hon har en skräckblandad förtjusning till detta med bebisar. Hon har själv inga syskon eller andra vänner som har riktigt små bebisar och den enda hon frågar om sånt är ju migl Tänkte att jag tar med mig bilden ifall hon frågar efter den. Jag ska inte skylta med den!
Jag hoppas verkligen att det går bra och det tror jag att det gör!
Hon är en VERKLIGT god vän och jag vet att hon kommer att vara glad för vår skull, även om jag vet att hon kommer att gråta inombords. Hon är ju inte ensam om att tycka att det är orättvist! Jag tycker att det är jättehemskt att dom inte kan få...än i alla fall....Fanns det nåt jag kunde göra, så hade jag gjort det för länge sen...
Tack igen för alla tips!

Under alla år som jag försökte bli gravid, bad jag alla mina närmaste väninnor att berätta när de var gravida. För mig var det lättare att bearbeta sorgen på det sättet. Jag rekommenderar varmt att du tar tag i henne så fort som möjligt. När jag hade lagt på luren, hemma i min ensamhet, kunde jag gråta, skrika, eller ta en kopp kaffe och begrunda min verklighet, efter att fått informationen. Lycka till med båda dina ämnen, även om det ena är mycket roligare än det andra.

Mvh

Ramona Fransson