Ny tråd för oss som är adopterade och fått barn

Tänkte blåsa lite liv i vår tråd igen..... Miba små pärlor har härjat rätt friskt i da... ville stoppa mig själv i en isolerings cell Tänkte på en grej som jag tror är rätt vanlig... folk i allmänhet blir så försiktiga när de frågar var man kommer i från jag själv har absolut inget emot om de frågar vart jag kommer i från men det känns många gånger som de tror att man blir arg om de frågar... är de nån fler som upplevt det???? Nu ska jag sätta mig framför dumburken o titta på bonde söker fru... en av dem kommer faktiskt från där ja bor

Destined star: Japp här är likadant med frågan om varifrån man kommer..*S* Frågar de bara var jag är ifrån säger jag Sverige för att roa mej genom att se den där förvirrade minen när de inte får de svar de vill ha och frågar de var jag är född svarar jag naturligtvis srilanka och då blir ju frågan genast hur länge jag befunnit mej i sverige. Tur man inte möter på dem så ofta. :)

Jag mötte en person idag som snarare var tvärtom, väldigt rättfram o frågvis, blev nästan förolämpad på något sätt. Det var en annan mamma o vi började prata lite om barnen o sen frågade hon var jag kom ifrån, om jag hade varit där o sen sa hon helt plötsligt en fras på japanska (enligt henne) o frågade om jag förstod henne. Jag förklarade för henne att jag inte läst japanska o då blev svaret att det var väl snarlikt koreanska, dessutom "är vi ju alla så lika som kommer från Asien, precis som de som kommer från Europa, Canada, USA..." för att citera henne. Började vid det här laget bli smått irriterad... Hon fortsatte o pratade om hur hon ville resa runt i Asien, hade dock ingen aning om var Korea låg men undrade om de hade fina stränder. Jag svarade "pliktskyldigt" o sen gick jag... Ok, hon menade säkert inget illa, hon verkade vara en sådan person som pratar först, tänker sedan. Men jag blev smått putt o ville bara skriva av mig... Mitt första inlägg här o jag är dåligt på humör o skriver dessutom en halv uppsats. Jag lovar att det blir ett mycket gladare o kortare inlägg nästa gång ;)
Häj häj

skratt... det e helt ok o få ¤vräka" ur sig om man behöver det...;.D

Själv träffa ja på en mupp när jag jobba på ett sjukhus. De va en kompis till en kille som jobbade där. börja lite smått fråga vart ja kom i från men sen... ja ni skulle ha hört människan, han börja skälla ut mig för att jag inte sökte upp min familj i indien o stackars alla farbröder o kusiner... hur kunde ja säja att jag inte hade nåt intresse i att söka upp nån.... kan juh säja att han som jobbade där snabbt fick ut sin kompis för jag blev tämligen arg... suck det finns sågspån i bland...

Hej.
Destined star: Vad bra, ibland behöver man bara få säga vad man tycker o tänker rakt ut, utan att folk höjer på ögonbrynen eller dy l. :)
Dock är jag på mycket bättre humör idag trots att jag har sovit illa inatt. Det blåste så att huset skakade o jag är lite orolig inför flygresan imorgon. Emellertid ska jag bara till Stkhlm vilket är en flygtid på 50min så det går nog bra ;) Emilia ligger i vagnen på gården o sover så jag kan äntligen få lite tid till att röja undan här hemma. Är det någon annan som har ett litet yrväder som är vaken mycket?
Ja ja, lika bra jag sätter fart här innan hon vaknar igen :)

Japp yrväder de har ja två som kan härja rätt friskt på nätterna.... man blir ju ett riktigt surmonster när man inte får sova.... vad ska du göra i s-holm..nyfiket ja vet... själv ska jag inte dit förren i dec... men de e de juh snart. ska fira nyår hos mina föräldrar.

1) Vilket land är du född i?
Korea

2) Vilket land är din partner från?
Korea

3) Vad sa era föräldrar när ni berättade att ni väntade barn?
Ingenting för jag har inte sett dom på 15 år.

Min mans föräldrar berättade vi inte för förrän vår son var född. Svärmor verkade lite besviken över att vi fått barn. Nu är jag gravid igen o svärfar bryr inte sig alls o svärmor verkar mest bitter över att hon aldrig fött barn själv.... Så vi pratar sällan

4) Hur blir du bemött av omgivningen (typ sjukhus, myndigheter m m) när du och din partner är ute tillsammans

Oftast har vi inte några problem. Många ggr kan jag tycka att vi får mkt positiv behandling. Folk brukar le emot oss. Ibland händer det att pensionärer mest kvinnor försöker säga rasistiska kommentarer till oss men det är sällan.

Min man får för mkt uppmärksamhet av kvinnor med adopterade barn. Jag får mkt uppmärksamhet generellt av män. Jag tror inte det beror på att vi är asiatiska, jag vet att det inte beror på att vi adopterade. Vi är generellt iakttagna o påpassade av folk men jag kan uppleva att det är i positiv bemärkelse många ggr. Även om både jag o maken betackar oss denna form av uppmärksamhet o kan bli lite trötta på det. (det är ju också en form av rasism ibland)

1) Vilket land är du född i?
Sydkorea

2) Vilket land är din partner från?
Sverige

3) Vad sa era föräldrar när ni berättade att ni väntade barn?
Svärmor grät av lycka, mina föräldrar lika så.

4) Hur blir du bemött av omgivningen (typ sjukhus, myndigheter m m) när du och din
partner är ute tillsammans.
Jag har bara blivit positivt bemött tycker jag. Det ända som har varit lite kränkande som jag kan komma ihåg kom från en annan asiat. Min make har tränat kampsport i över 25 år, hans asiatiska tränare kläckte ur sig "Nu har du äntligen hittat vad du söker" Känndes som han syftade på mitt asiatiska påbråd och inte hur jag var som person

Visst får man frågor titt som tätt vart man kommer ifrån och om man har sökt upp sina biologiska föräldrar, varit tillbaka till korea med mera. Men jag tar hellre frågorna och svarar på dem än bara blickar och tysta funderingar

Ja men sånt händer ju att folk hasplar ur sig en massa korkade kommentarer ang asiater etc. Jag har funderat mkt över det. Ibland blir jag riktigt arg och ibland struntar jag i om ngn säger ngt obetänksamt eller korkat.

Jag tror de flesta inte fattar i situationen hur insiktslösa de är. Jag funderade över tjocka människor o hur folk frågar dom om de är gravida etc o hur illa de tjocka tar vid sig. Jag har stått bredvid o hört sånt och tyckt det var komiskt o börjat skratta. O det ära ju lätt när man är smal o drar xxs själv....Distansen hjälper. Kan det vara samma sak, att ibland säger folk dumheter men det handlar om hur man bemöter dom? O framförallt, hur mkt tar man "åt sig" av det som sägs. Tänk om man bara skulle skrocka lite o säga: hohoho nä nu tycker jag att vi pratar om ngt annat!

Var o en gör ju som den vill o oavsett är den som utför dumheten inte mindre dum. Jag funderade över att man kanske kan må bättre själv. Vad sägs?

välkommna till denna tråd Tingen ocg Rungirl...

tänkte på en rolig grej som hände när ja jobba på ett sjukhem, de va en senil dam som hade besök av sin släkting tror ja de va. o när ja kom in så sa denna senila dam samtidigt som hon tog min hand men flicka lilla vad smutsig du är o börja gnida på min hand... nä du får gå o tvätta dig..Den anhöriga visste inte hur hon skulle be om ursäkt så hon kom ut i korridoren till mig, själv höll ja på att skratt mig fördärvad.. Hon va så lessen oj vad elakt sagt av henne. ja svara att hon behövde inte alls be om ursäkt och tog med henne in i rummet igen för att vissa henne att det va inte på nåt vis rasistiskt utan nåt mer senilt håll. gumman i sängen tar återigen min hand o säjer.. åh vilken ängel du är du är så söt... Man får inte glömma att för den mkt äldre generationen så var de inte så vanligt på deras tid med adoption eller invandring plus att i hennes fall senildemens...