Ni som fött barn både via snitt och vag. När mådde ni bäst psykiskt??

Ibland undrar jag vad tusan jag har gett mig in på...är gravid med mitt andra barn som är beräknad till mitten av Maj ungefär, har genomgått en vaginal förlossning innan men nu känner jag mig så fruktansvärt livrädd för att göra det igen. Till saken hör att min bio.mamma hade en psykisk sjukdom som jag är så hemskt rädd för att få, risken är liten och jag har gått förbi den kritiska åldern för insjunknade (då var det betydligt större risk att jag skulle bli sjuk då jag fick min dotter vid 21 års ålder) Jag har inte riktig klarhet över hurvida min bio. mamma (som jag förövrigt aldrig träffat) blev sjuk i samband med förlossningen, innan eller efter. Men jag står nu och velar mellan vanlig förlossning och snitt, båda alternativen känns lika hemska. Jag är livrädd för smärtan vid en vanlig förlossning, samtidigt är jag livrädd för en stor bukoperation som ett snitt innebär. Därför undrar jag (och detta är väldigt avgörande) Mår man bäst psykiskt efter en vag.förlossning eller ett planerat snitt??Ni som gjort bägge och, när mådde ni bäst efteråt??Jag är fruktansvärt orolig =(