Jag är i v 29 och ska ha mitt första barn. Jag jämför hela tiden den smärta jag kände när jag fick en tablett för att få ut ett missfall med förlossningssmärta. Och det gjorde så j-la ont att jag låg på badrumsgolvet och kved och var så nära att svimma och ge upp. Då ringde sambon ambulans.
Är det någon som har upplevt den smärta som man får då och även fött ett barn? Hur är skillnaden förutom att detta är förhoppningsvis en positiv smärta??
Tja, vet ju inte om jag upplevt samma smärta. Jag fick inget sånt piller, men jag hade ett väldigt jobbigt (smärtsamt) missfall med störtblödningar och svåra kramper som höll i sig hur länge som helst. Det var fruktansvärt coh jag var tvungen att byta (förlossnings-)binda var 10:e minut. Jag hade inte fått information oma tt det INTE är normalt att det blir så, utan att det ska likna mer vanlig mens, så jag gjorde inget åt det heller, men var rädd coh undrade hur jag skulle göra (var ensam hemma).
Tycker itne att det går att jämföra med smärtan när man föder barn direkt. Dels så tycker jag att den här missfallsvärken kom så plötsligt och hårt, sen höll det i sig och det krampade utan pauser. När man har förlossningsvärkar så trappas ju smärtan oftast upp för dom flesta, så man hinner kanske vänja sig lite, eller hur man ska beskriva.
För mig var det så att när dom satte det värkstimulerande droppet så blev det samma panik och smärtor som i samband med missfallet. Eller faktiskt mycket jobbigare. Så den här gången ska jag göra så att jag ska be om EDA först innan dom sätter ev. värkstimulerande. Fast det är självklart något som är olika från person till person hur man regaerar på sånt dropp.
En STOR skillnad mot när man har ett missfall är ju också att man har en sån enom tillgång till smärtstillande om man nu bara vill ha det. Jag testade nog allt som fanns. 
Började med Tens, värme och akupunktur. Fick petidinstpruta, alvedon och bricanyl för att kunna sova en natt. Sen varma bad och epiduralbedövning. Hade aldrig trott att det skulle kunna vara så "smärtfritt" att föda barn! 
Ja, med två aborter efter mig kanjag säga att det gör skiiiiiiitont att föda. Men det är hundra gånger mer underbart att föda , då man får ut ett underbart barn, inte en massa slem å blod....
Så då vet du oxå att du har en "låg" smärttröskel. Vissa av mina vänner kände inget vid en abort, andra jättemycket de med. Och jag var beredd att föda kommer att göra ont. Men det gick, med lustgas å lite akupunktur!
Det är egentligen samma smärta, fick ett sent missfall i v 17 då jag var femton år, och det var precis som en "förlossning". Vet inte hur det känns att få ett tidigare missfall.
Fick min son för sex år sedan, hade värkar ända fram till krystskedet, då kom han inte ut för han låg fel, så det blev akutsnitt. Smärtan var likadan, men mer positiv. Man får ju en bebis. =)
Däremot tycker jag att en tidigare jobbig upplevelse/förlust, kan störa under en vanlig normal graviditet/förlossning.
Mådde dåligt under förra graviditeten, var orolig att bebisen skulle komma ut på tok för tidigt, osv. Under förlossningen var jag fullständigt övertygad om att han skulle dö, ingen kunde få mig att tro något annat.
Så det är nog viktigt att försöka bearbeta eventuella trauman så gott det går.
jag har också gjort en sån abort där man tar ett piller, allihopa sa att det kommer att göra såå ont. men jag har alltid haft sån grym mensvärk så jag tyckte det kändes lika som då!! kan ju allti hoppas smärtan går att jämföras med förlossningssmärtan så kanske man står ut...
Hej!
Ta först lustgas & ta det lugnt kroppen tar över helt, det är helt otroligt! Sen fixar du epiduralbedövningen + mera lustgas.
Min dotters förlossning var tydligen svår, men eftersom att det finns medel att ta bort smärtan så använde jag alla!! Dom klippte upp mig inuti & utan på, sugklocka, en som låg & tryckte på magen för att få ut min tös. Jag var för smal, min dotters navelsträng var alldeles för kort. Men minns jag detta som en hemsk upplevelse...NEJ! Tack F-N för bedövning & lustgas + att kroppen vet vad den ska göra & det var det jag var mest chockad över att den fixade detta själv, man hade inte så mycket att säga till om! Alla har vi moderdjuret innom oss...
Kom oxå ihåg att denna gången avbryter du ju inte något!
Du börjar på något nytt, som du har skapat( ja, ja lite hjälp från mannnen i ditt liv då!)