Å! Är i vecka 38 nu och tror att jag är beredd på något vis, men två gånger har jag trott att det är på gång och då har jag blivit skitnervös och bara vill stanna av alltihop. Det har heller inte varit i gång, men jag blir så nervös!! Hur ska jag ta det med ro när det väl börjar för att spänna sig och vara rädd blir ju inget bättre av.
Nu tycker jag att det sipprar lite som mycket tunna flytningar. Kan det vara vattnet?
Hjälp!
som många påpekat i flera trådar.. när det väl sätter igång på allvar inträder ett stort lugn.. även om man är upphetsad och hispig utåt så är hela kroppen lugn o förberedd...
även om DU inte vet vad som väntar så vet kroppen vad den ska göra.. bara flyt med och lyssna på kroppens signaler och följ med strömmen..
Låter helflummigt antar jag - men när du väl är där förstår du vad jag menar...
Visst kan det vara vattnet, men man brukar få väldigt mycket flytningar i slutet.
När förlossningen startar, hjälper hormonerna till så man fokuserar bättre på att föda barn. Men bästa hjälpen för att vara mindre nervös, är att ta reda på så mycket som möjligt i förväg. Läs allt du kommer över - både broschyrer, böcker och vanliga förlossningsberättelser! 
Klen tröst kanske, men jag försökte hela tiden tänka "hittills har allt gått bra" när det satte igång. Man får liksom ta någon timme i taget, några minuter i taget, någon värk i taget. Och i slutet är man så inne i det att man inte tänker alls.
Kan säga att jag blev väldigt hysterisk när min förlossning drog igång, jag som sett fram emot att föda barn och hade läst ALLT och sett massor av bilder... Men när det drog igång blev jag livrädd! Kan lugna dig med att när det väl drar igång så VET man att nu finns det ingen återvändo och man hamnar nästan som i trans på någe vis, blir lugn och harmonisk och peppad. När jag kom in på förlossningen så blev jag lugn, där fanns allt jag behövde och alla där visste vad dom skulle göra och jag kände mig trygg... Så oroa dig inte, lyssna på dig själv och din kropp sköter resten, bara att hänga på.... Önskar verkligen stort lycka till till denna häftiga och coola upplevelse, helt makalöst 
Jag var också nervös inför förlossningen, men samtidigt hade jag lite jäklar anamma, det här ska jag klara av!!!
Nu kom vår son en månad för tidigt så jag var inte alls förberedd mentalt och fattade knappt var som hände trots regelbundna värkar.
Men när man väl är där, så är dina tankar så fokuserade så du tänker inte på annat än att du ska föda barn! Det är så skönt när det väl är på gång, för då vet du att det finns ett slut och vad finns där, jo, din lille bebis!
För varje värk du får, är du ett steg närmare slutet, ingen värk kommer två gånger så du tar hela tiden små steg framåt!
Ang vattnet vet jag inte, mitt vatten gick inte av sig själv.
Lycka till!
tack för svar!
jo det var vattnet och jag fick åka in och nu hemma igen med lite värkar. Jag känner mig nog inte så panikslagen just nu utan försöker tänka ett steg i taget. Hoppas allt går bra nu.
Oj! Grattis och lycka till!
Är precis som dig jättenervös för att jag helt skall tappa besinningen och bara få panik men samtidigt tänker jag att har så många kvinnor klarat av det före mig och de allra flesta har positiva erfarenheter av att föda barn så ska jag också klara av det och det med ett lugn i kroppen. Nu hoppas jag att du får precis den förlossningen du vill ha och skickar dig en stor lycka till kram, nu är snart resan som gravid över och livet med bäbis börjar.
ja tror det är bättre o va livrädd. när ja väntade ettan va jag cool lugn och så chockad jag blev. nu väntar jag mig det värsta och tror inte jag blir så paff då när det händer. har aldrig varit med om pinvärkar o så här small det till med 2 min mellan värkar på en gång :( o vatten avgång. hoppas bebis kommer idag då :)