Jag har två ungar och själklart varit med på båda förlosningarna osv osv.
Det är ju en jättestor upplevelse, typ livets största.
MEN, vad jag inte förstår är; vad är det för speciellt med att klippa navelsträngen?
Vad är det stora i ceremonin?
Jag förstår inte. Jag tycker bara det var halt och slafsigt. (Dessutom var saxen ruskigt slö båda gångerna.)
Nåja. Vad är vitsen?
Tror det mest är en kul grej!
Själv var jag med på min *våran* sons förlossning. Fick klippa strängen. Kändes inte som nåt speciellt, men kul att ha gjort det.
Kändes speciellt för mig i varje fall. Inte ett dugg halt och saxen var inte ett dugg slö. 
Det är en kul tradition tycker jag.
ha, ha håller med dig ts. jag reagerade likadant. Barnmorskan sa med vördnad "vill pappan klippa navlesträngen" och höll fram saxen så där på tvären som om det var Excalibur som bars fram till Sir Lancelot eller nått.
Min dotter är född med kejsarsnitt, då är ju navelsträngen redan klippt när dottern kom in i undersökningsrummet. Ändå ville barnmorskan att jag skulle klippa av en stump på ca 5 cm. Men efter att ha nästan klippt av barnmorskans finger så fick hon göra det...
Min son föddes också med kejsarsnitt (akut).
Och även här propsade Barnborskan på att jag skulle klippa navelsträngstumpen som fanns kvar.
Jag fattar liksom inte vitsen.
På min sons förlossning så vare faktiskt så att ja fick ta emot barnet först. barnmorskan vred Wiggo så han kom rätt sen tog jag emot honom helt och hållet, så det var otroligt speciellt att vara den absolut första som hållt i honom, navelstränger däremot hade jag inget intresse av att klippa när jag hade Wiggo i famnen, fanns inget som kunde få mig å släppa honom då, känndes mycket mycket mer värdefullt att få ta emot honom än att klippa navelsträngen...
Efter allt stånkande och stönande som våra fruar gjort för att leverera underverket så är väl det minsta vi kan göra att frigöra barnet från mamman, eller...?
För mig var det verkligen något som jag såg fram emot att få göra men när det väl var dags så var fokus på annat.
Självklart skall man klippa navelsträngen.
För mig innebar det både tradition och symbolik: Efter 9 månader "fastsatt" i mamman blir man två om att ta hand om knyttet.
Som pappa klipper jag alltså loss barnet från mamman så jag kan bli lika ansvarig för att ta hand om den lille i framtiden......typ
HOBBYFILOSOF.....*s*
var mest i chock så jag upplevde det inte som en stor händelse.
no pasaran skrev 2007-10-02 18:41:14 följande: