orolig

Nu är man hemma efter en skräckfärd på förlossningen. Åkte dit igår morse för an vad jag trode skulle bli snabb kontroll...
Det började med att dom satte ett sånt där bälte runt magen för att mäta sammandragningar och hjärtljud på bebis. Allt såg bara fint ut.
Efter det skulle läkaren kolla och hon sa under gynundersökningen att livmodertappen va svullen, så hon ville ta cellprov samt nått prov från den eftersom jag blödit till å från under ett bra tag. Allt gick bra till hon skulle knippsa av 2a biten från tappen då blodet bara forsade ut. Inte gick det att stoppa heller med blodstoppande medlet, va det nu heter.
Så hon sa till sköterskorna att springa å hämta en säng för det skulle bli akut ner till operation!! Tror ni jag fick panik...Inte för min skull men hade ni sett hur mkt blod det va på golvet så hade ni vart lika säkra som jag på att det skulle hända bebisen nått.
Väl nere på operation så sa dom att jag inte fick bli sövd, dels pga att jag ätit under dagen samt dels för bebisens skull. Så det vart ryggbedövning...Bara den tanken gjorde mig lite mer orolig än va jag redan va,men det kändes knappt ärligt talat.
Allt gick bra underoperationen, men man tänkte på alla medel man fick i sig å vart ännu mer orolig för bebis.
Vart inlagd på IVA tills bedövningen släppte och för att hålla koll så inte blödningen skulle börja igen. Efter det ett eget rum på förlossningen. Mätte barnets hjärtljud igen samt kollade livmoderns aktivitet eftersomjag då börjat få sammandragningar som var regelbundna.Detta gick över efter 1 timma som tur var å då gjorde dom lite senare ett Ul. Allt såg bara fint ut å nu kunde dom säga till 100% att det är en kille i magen!!

Dom ville ha mig kvar under natten men jag proppsade på att få åka hem, vilket jag fick efter mkt om å men. Jag bor ju ändå bara 2min från sjukan. Natten har vart lugn. Fram tills igår såg jag fram till förlossningen, det gör jag inte just nu. Tänk om man börjar blöda lika mkt igen å det inte går att stoppa... vad händer då? vad hade ni gjort eller tänkt?

lycka till och hoppas du och bebisen kommer må bra. ta det lungt och ta situtionen som den kommer. huvudsaken är att du håller ditt lugn. prata mycket med bebben om vad ni ska gå igenom snart. och tänk positivt!
M plus J skrev 2007-09-30 11:14:16 följande:

Nu är man hemma efter en skräckfärd på förlossningen. Åkte dit igår morse för an vad jag trode skulle bli snabb kontroll...Det började med att dom satte ett sånt där bälte runt magen för att mäta sammandragningar och hjärtljud på bebis. Allt såg bara fint ut. Efter det skulle läkaren kolla och hon sa under gynundersökningen att livmodertappen va svullen, så hon ville ta cellprov samt nått prov från den eftersom jag blödit till å från under ett bra tag. Allt gick bra till hon skulle knippsa av 2a biten från tappen då blodet bara forsade ut. Inte gick det att stoppa heller med blodstoppande medlet, va det nu heter. Så hon sa till sköterskorna att springa å hämta en säng för det skulle bli akut ner till operation!! Tror ni jag fick panik...Inte för min skull men hade ni sett hur mkt blod det va på golvet så hade ni vart lika säkra som jag på att det skulle hända bebisen nått.Väl nere på operation så sa dom att jag inte fick bli sövd, dels pga att jag ätit under dagen samt dels för bebisens skull. Så det vart ryggbedövning...Bara den tanken gjorde mig lite mer orolig än va jag redan va,men det kändes knappt ärligt talat.Allt gick bra underoperationen, men man tänkte på alla medel man fick i sig å vart ännu mer orolig för bebis. Vart inlagd på IVA tills bedövningen släppte och för att hålla koll så inte blödningen skulle börja igen. Efter det ett eget rum på förlossningen. Mätte barnets hjärtljud igen samt kollade livmoderns aktivitet eftersomjag då börjat få sammandragningar som var regelbundna.Detta gick över efter 1 timma som tur var å då gjorde dom lite senare ett Ul. Allt såg bara fint ut å nu kunde dom säga till 100% att det är en kille i magen!! Dom ville ha mig kvar under natten men jag proppsade på att få åka hem, vilket jag fick efter mkt om å men. Jag bor ju ändå bara 2min från sjukan. Natten har vart lugn. Fram tills igår såg jag fram till förlossningen, det gör jag inte just nu. Tänk om man börjar blöda lika mkt igen å det inte går att stoppa... vad händer då? vad hade ni gjort eller tänkt?

orolig

INNEHÅLL