Jag och min sambo har äntligen fått en tid för första besök inför äggdonation, 
Jag ska ringa kuratorn på måndag och bestäma en tid för samtal. Jag är jättenervös inför kuratorsamtalet eftersom dem kommer att göra en bedömning, tänk om dem säger att man inte är lämplig,vad gör man då?
Finns det någon som har något lugnande råd att ge mig/oss, något man bör tänka på,förutom att vara sig själv såklart?
Är inte riktigt säker; ska du donera ägg eller ta emot?
Jag ska ta emot ägg.
Då handlar det väl mycket om ens kropp har förutsättningar, eller det är utrett innan? Måste man redogöra för sitt förhållande? Antar att ni fått viss info, men att du inte förstår innebörden.
Får man nej, så får man, men man kan överklaga. Tror ni vinner på att försöka va er själva, men om ni får ett nej, ska ni också kräva en tydlig motivation.
Du kan vara lugn,jag lovar!
Visst,dom frågar om familj,uppväxtförhållanden så som syskon,mamma och pappa och liknande.
Dom frågar även om erat förhållande,om det är bra,är ni gifta osv.
Men jag lovar att det INTE är något att vara nervös inför!
Lycka till!
Jag håller med Fiaflopp det är verkligen inget att vara nervös för. Tvärt om det är ett riktigt bra samtal, för jag ser det mer som om det var ett samtal än en bedömning. Jag har svårt att tro att någon får ett Nej, har man något ouppklarat strul i ryggsäcken får man säkert hjälp att reda ut det istället.
Lycka till och det går säkert jättebra!
/Kramar K
Tack så himla mycket för era svar, det känns mycket bättre. Imorgon ringer jag kuratorn med lugna nerver och bestämmer en tid.
Kram!
Hej tessia!
Håller med tjejerna ovan men vill också tillägga att jag tycker att dessa samtal är bra. Åtminstone om man träffar en bra kurator. Man får verkligen resonera igenom om man har tänkt igenom sitt beslut och hur man skall göra när man berättar för barnet osv. Det är klart att det blir en anspänning att på något sätt bli bedömd men det var också bra att få sätta ord på sina tankar både för sig själv och för sin partner. Lycka till!
Cetta
Dom frågar även om hur man tänker inför hur man borde berätta om donationen för barnet och när.
Vi fick iaf den frågan.
Håller med alla andra, det är absolut inget att oroa sig för.
Stort lycka till!
Jag håller helt med er andra om att det inte är något att oroa sig för. Man kan knappast bli nekad Ä.D. med kuratorssamtalet som grund om inte något riktigt allvarligt framkommit där.
Däremot tycker jag att det för vår del inte var någon trevlig upplevelse. Vi tyckte inte att kuratorns frågor var särskilt relevanta, vi kände att våra egna frågor viftades bort och att vi flera gånger blev missförstådda när vi försökte förklara hur vi kände inför det hela. Jag som har utbildning i att möta och samtala med människor i svåra situationer blev faktiskt rätt upprörd över hur vi blev bemötta. Trots att vi fick "godkänt" gick vi därifrån ganska besvikna - men jag tror att kuratorsamtalet (om man träffar en kurator man kan känna förtroende för) kan vara lika mycket en hjälp för paret som en bedömning.
Hur som helst, lycka till Tessia, du ska verkligen inte oroa dig för att bedömas som icke lämplig men kanske inte heller vänta dig förståelse och lyhördhet.
Ville bara berätta att vi nu har varit på kuratorsamtalet och ja det var precis som ni skrivit ovan, inget att oroa sig för. Det hela kändes faktiskt jättebra att få prata med någon utomstående.Vi fick berätta om våra uppväxter och det liv man lever nu.
Vi fick också prata om hur vi ser på att berätta för ev. kommande barn hur detta kommit till, tankar och funderingar.
Allt kändes mer som en lättnad än oro när vi var klara där och vi fick stort förtroende för henne. Hon var så lätt och förstående på nåt sätt.
Hon skulle skriva ihop en sammanfattning av allt vi pratat om och skicka till min läkare.
Vi är inte oroliga.
Hur som helst tack för era inlägg och lycka till alla med allt vad livet kommer att ge.
Kram!