• WBR

    Jag är så ledsen......

    Hej:

    jag har idag fått reda på att min kropp inte reagerar på behandlingen. Jag har under sex dagar användt Puregon (spruta) och har bara fått två äggblåsor var av den ena var ganska liten. Änligt min läkare så är det lika bra att avbryta behandligen. Vi ska nästa gång försöka med annan medicinering men eftersom jag redan har för höga världen av LCH så är sannolikheten stor att jag inte kommer att reagera nästa gång heller.

    Nästa steg blir i så fall äggdonation. Är det någon har varit med om detta? Om man inte gör det i Sverige (långa väntetider!) var rekomenderas att åka?

    Jag är så otroligt ledsen och jag känner mig väldigt tom innom mig. jag hade aldrig tänkt att detta kunde hända mig....jag som är så hälsomedveten! jag vet att det inte är någonting man kan påverka men ändå går jag och tänker om jag har gjort något fel....eller har jag varit så ond att jag förtjänar detta??? Min man har alltid drömt om att ha en stor familj och det känns fruktansvärt att veta att jag kanske inte kommer att kunna ge honom ens ett barn.

    jag vet att det går att adoptera och vi kommer väl att göra det om det mot all förmoda inte skulle funka ens med äggdonation, men just nu så känns det inte bra. Jag vill också känna att det sparkar i magen, att känna att det finns en liten människa inne i mig som är en del av både mig och min man.

  • Svar på tråden Jag är så ledsen......
  • Fiaflopp

    Vi är många så du är absolut int ensam,jag är som dig väldigt vårstimulerad och fick väldigt få äggblåsor då vi gjorde ivf (6 st hann vi med) men nu är vi alltså inne i ÄD karusellen.
    Vi har gjort en beh i Finland och jag rekomenderar starkt AVA klinikerna (den i Åbå var vi på) då dom är väldigt duktiga på det dom gör och hemskt vänliga och trevliga,pratar även Svenska!

    www.avaclinic.com
    Tror det är den adressen dit,man anmäler intresse på hemsidan och så ringer dom upp...

  • cetta

    WBR: Vill bara skicka några ord om att du inte skall vara så hård mot dig själv! Självklart är det inget du gjort eller att du på något sätt skulle vara ond som gjort detta. Livet är bara inte rättvist! Vi är många tjejer här inne som jag är övertygad om skulle bli fantastiska mammor och som verkligen förtjänar att få vara lyckliga och få egna barn. Ändå krånglar det hela tiden.

    Några svar på varför det är så har jag inte men jag vet bara att INGEN är en sämre människa för att man inte kan få barn. Jag har jobbat mig igenom alla mörka känslor den svåra vägen och gråtit och varit ledsen mycket. Men har faktiskt kommit fram till att jag duger och min sambo, övrig familj och vänner älskar mig ändå även om jag inte kan få egna genetiska barn. Det är säkert på samma sätt för dig också! Det finns människor som älskar dig precis som du är!

    Om du fastnar i dessa mörka tankar så tveka inte att be din klinik om kuratorshjälp. Det är så bra att ha någon som kan ge en lite distans till det man går igenom och hjälpa en att se saker på lite andra sätt!

    Lycka till med den andra behandligen och jag håller tummarna för att den skall lyckas!

    Kram Cetta

  • WBR

    Hej FiaFlopp och Cetta:

    tack för tipset och stödet, jag ska nog söka upp en kurator/spykolog för detta känns för jobbigt att bära på själv, min man ger mig en otrolig stöd men jag vet att det är jobbigt för honom också. Tusen tack!

    Många kramar

  • Fiaflopp

    kram och stort lycka till med allt!

  • Kansas18

    WBR jag är verkligen ledsen att du har hamnat i samma situation som många av oss andra. Det är många tankar man ska brottas med och många gånger som man skuldbelägger sig själv. Men som Cetta skriver så är livet orättvist. Det kunde likväl vara din granne som drabbats och inte du. Försök att inte skuldbelägga dig själv och jag tycker det lät som en bra ide att boka tid hos kurator/psykolog. Kanske din man oxå behöver prata med någon utomstående. Ofta förstår vi inte varandra riktigt vi kvinnor och män.

    Jag svarade en annan på den här tråden http://familjeliv.se/Forum-7-147/m24967106.html på frågor runt äggdonation. Kanske kan du hitta svar på något som du oxå funderat över där.

    Många varma hälsningar och lycka till med erat nästa försök.
    Kansas

  • Glad 73a

    Jag vet också hur det är, har varit där själv...längst nere i förtvivlan och tröstlösheten. Den känns outgrundlig och fruktansvärt svår. Men genom att vara ledsen och prata om det med personer man har nära så tar man sig igenom, i perioder sakta sakta. Det kommer att komma en tid när du mår bättre, men tillåt dig att vara ledsen och bryt ihop, men var inte ensam med det här. Släpp in andra även om det är jäkligt svårt. Det känns lättare när man har delat det med någon annan. Det är de bästa råd jag kan ge dig. Sen vill jag ge dig en stor tröstande kram. Lycka till med fortsättningen som kommer.

Svar på tråden Jag är så ledsen......