I vilken vecka fick du missfall? Inte för att det på något vis skulle kännas bättre om missfallet kom tidigt.. Jag känner igen mig i dig oro väldigt mycket. Jag fick ett tidigt missfall för ett år sedan och det kändes väldigt jobbigt. Nu när jag blev gravid tog jag "lätt" på så sätt att jag hoppades ingenting. Jag sa hela tiden -om allt går som det ska..-förhoppningsvis.. osv. Detta gjorde jag för att jag skulle mera ta dagen som den kommer. Det var skönt faktiskt
Inte förrän i vecka 20 så där började jag inse att fan det här går nog vägen ändå och då kände jag mig så lättad. Kanske skrämmer du upp dig själv för mycket med alla ul? Nu har du kanske gått så pass långt att du känner bebben ibland och bara det är ju väldigt bra! Jag gick på ett ul i v 18, sedan vill jag inte göra mer (om allt går som det ska).
Varför har du blivit så rädd för förlossningen efter ditt missfall? Du skriver att du hade en bra förlossning med sonen. Rid på den vågen och peppa dig själv. Det verkar som du är bränd av alla erfarenheter du upplevt genom vården och att du kommer att göra likadant med ditt ofödda barn, rätt eller fel?
Jag önskar dig lycka till, ville bara ge dig lite vinklingar på ditt sätt att se på saker och ting. Ett Stort Lycka till, kram Anna