hjälp mig :(

Jag har två förlossningsberättelser i min blogg här på FL.
Du är välkommen o läsa dom om du vill :)

Oroa dig inte, det kommer gå bra! :)

Mina förlossningar har varit rätt så "roliga" faktiskt. Häftiga barnmorskor och undersköterskor som har varit på min nivå och skämtat och skojat. Det har underlättat massor för just mig. Sen har det ju naturligtvis gjort ont-vore dumt att säga nåt annat. Men lustgasen hjälpte mig enormt och gjorde med ännu gladare!
Jag tycker du ska se positivt på din förlossning-tänk att ni efter 9 månader äntligen ska få träffa er bebis. Det kommer att bli ett minne för livet-jag lovar. Prata mycket med din man om hur du känner-han kommer vara ditt stora stöd under förlossningen. Det kommer gå bra! Kram!

Håller med föregående talare.. förlossningen var faktiskt en ganska rolig och lustig tillställning. Man vet aldrig vad som kommer härnäst, man blir snurrig och "full" av lustgasen.. man är förväntansfull.. och du, ja det för förbaskat ont, men det är en SKAPANDE smärta. Man blir liksom peppad.. nu jävlar, typ. Barnmorskorna kommer att hjälpa dig så mycket de bara kan för att du ska tex slippa spricka.. var inte orolig, se fram emot denna dagen! DU SKA FÖDA BARN KVINNA! Det har kvinnor gjort i tusentals år, MEN när man själv har gjort det så är man en sån mallapa att man tom berättar för kassörskan på ICA att man minsann fött barn! Hahhaha

Moa föddes 6 dagar efter bf. På förmiddagen gick jag till bm (vid 10.30 tiden) på en koll och hon konstaterade att jag var öppen 3 cm. Gissa om jag blev förvånad! Sen drog hon i livmodertappen och sa att det kunde eventuellt sätta igång mig. Nån timme senare började jag känna något som liknade värkar men var osäker. Vid 15 tiden åkte vi till sjukhuset och jag var öppen 5 cm då. Hamnade på en förlossningssal med lustgasen i högsta hugg medan jag väntade på min epidural. När EDAn satts så kände jag inte ett smack! Gick runt i korridoren och käkade pannkaka Vid 19 tiden var jag helt öppen, men pga EDAn så hade jag lite svaga krystvärkar. Moa togs ut med sugklocka 20.08. Jag fick sy ganska mycket, men hade inget ont alls efteråt och det läkte jättefint! Nu väntar jag tvåan och gruvar inte det minsta för förlossningen. Personalen på förlossningen var otroligt kompetent och lättsam och lyssnade på vad jag ville.

Mot slutet av graviditeten var jag otroligt less och ville bara att bebisen skulle komma ut! Jag blev glad när värkarna kom, för då visste jag att vi snart skulle få träffa kotten vi väntat på i 9 månader. Visst gör en förlossning ont, men det är framför allt en otroligt häftig upplevelse!

Min förlossning började som vanligt med små värkar sedan blev dom tättar och tättar. Väl inne på förlossningen kunde dom konstatera att jag var öppen 3-4 cm. jag ville åka hem igen eftersom jag inte hade packat den så viktiga babyväskan .
Hemma ca 30 min fick jättevärkar och åkte in igen, denna gången var jag öppen 5-6cm.
När väl krystvärkarna kom blev jag lite rädd men med den proffsiga bm så gick det som en dans. Fyra krystvärkar och min son var född, så häftigt. Sparck lite gjorde jag men det känner man inte. 7 timmar från första värken.
Nu är jag gravid igen, men jag har ju ett tag kvar. Men jag ser positivt på förlossningen.

Lycka till!
P.s läs inte alla svåra förlossningar, för ingen förlossning är den anndra lik.

Jag har en positiv förlossningsberättelse i min blogg. Lycka till du har en underbar uppelvelse framför dig, det är verkligen inget att vara rädd för. Jag minns min förlossning med glädje enbart.

Kan bara hålla med alla föregående skrivare.
Vänta oxå mitt 2:a barn och tycker de ska bli super kul att förda barn igen.
Jag sprack en hel del men så vaddå? de va inget som gjorde ont sen fick jag nån isspray på srayat när hon skulle sy så de gjorde inte heller ont.
Jag födde min son helt utan bedövning (hatar lustgasen) tog 11 timmar 14 min från första värken hemma.
De e inte så farligt att föda barn och som någon av de föregående skrev kvinnor har gjort de i alla tider!
Du kommer att klara de jätte bra oroa dig inte du ska ju träffa din bebis.
Lycka till

Stundtals var det asroligt på förlossningen det hände så mycket kul grejer (speciellt under lustgasruset).

Jag och min man kan sitta och snacka om det nu efteråt och börja skratta åt roliga händelser. Man var ju inte riktigt sig själv.

Det var kanske inte en söndags-picnic direkt men rätt roliga hade vi faktist Och man minns det i år efteråt.

jag hade ingen rolig förlossning för den var långdragen å sonen fastnade och kom tillslut ut lite brutalt med sugklocka men vet du vad, vi överlevde ändå. Den dagen var ändå den bästa i mitt liv, ena minuten drogs han ut med sugklocka men nästa låg han på min mage å allt var glömt. jag kommer inte ihåg att det gjorde ont och när jag var där var smärtan aldrig outhärdlig, jag ville aldrig dö eller smita ifrån förlossningen som man ibland hör folk säga.jag var så inställd på att göra mitt jobb, följa min kropp osv. Jag var inne på förlossningen i över 20 timmar men vad är 20 timmar när allt kommer omkring. En dag i ens liv, det är det helt klart värt!! Jag blev klippt å sydd en hel del. Klippet gjorde inte ett dugg ont när de klippte, kändes mer efteråt men läkte fint. När det läkt kändes det inte alls. Jag fick bra med bedövning och personalen gav både mig oc killen glassdrinkar och peppade. Jag tycker inte alls du ska oroa dig för trots att jag som du hör inte hade en drömförlossningen så kan jag inte säga att det var fruktansvärt ont eller så.Det var så härligt och spännande när värkarna börjde för då visset vi att snart skulle vi få träffa bebisen där inne och jag var inte ett dugg rädd när vi åkte in. Idag är lillen 5 månader och far omkring. Förslossnignen är början på en underbar tid. Häng bara med din kropp när det börjar å lägg tilliten till att den vet vad den ska göra. Känn dig trygg med det!

Försök att tänk som så... Om alla förlossningar vore så grymma skulle ju alla bara ha ett barn.
Det är normalt att man oroar sig inför den första förlossningen speciellt. Man vet ju inte vad man har framför sig.

Mot slutet utav gravditeten brukar man dock börja vara så trött och uppgiven på att vara just gravid att man bara önskar att det skulle sätta igång. Samtidigt så vill man ju inget hellre än se sin lilla baby.

Försök att inte oroa dig så mycket. Personalen på sjukhuset är för det mesta helt underbara och de ser ju förlossningar hela tiden. Så de vet nog hur du känner dig. Du ska se att det kommer att gå bra. Lycka till!

Mini Hopp skrev 2007-09-11 13:26:53 följande:

Jag var jätte orolig för framför allt precis när huvudet tränger ut....MEN...jag fick inte sy någonting trots att jag krystade utan värkar.Och för att vara helt ärlig,var värkarna det som gjorde ondast.

Det är verkligen som alla säger:Sekunden barnet ligger på ditt bröst,så glömmer man nästan all smärta.(förutsatt att det är en "normal" förlossning utan komplikationer)

Lycka till,du klarar det!:)

Läs min förlossninghistoria om du vill. Tyckte inte det var så farligt, tack vare EDA ...

sprack jätte mkt pga att sonen va stor o kom ut lite snett MEN jag kände ingenting o det läkte jätte fint :)

Och mig fick de klippa, sket ner mej etc etc - men va sjuttsingen!