Jaha. Blä. Skall skrapas på måndag.
Nån som gjort en skrapning i lokalbedövning?
Jag vågar inte bli sövd, speciellt inte med tanke på historierna med den där läbbiga "TV-plastikkirurgen" men tycker det verkar otäckt överhuvudtaget.
Hur går det till? Är det PCB (paracervikalblockad)som används? Var det obehagligt? Tog det lång tid? Hur länge blödde du? Har du erfarenheter som du vill dela med dig av så vill jag veta.
Tack så länge!
Hej!
Jag har tyvärr ingen erfarenhet av att bli skrapad i lokalbedövning. Jag kan bara berätta om min erfarenhet av att bli sövd.
Jag var livrädd innan. Tänkte oxå på plastikkirurgen! Men, det skulle inte kunna hända på ett vanligt sjukhus. Inne i operationsrummet är det minst en undersköterska och en narkossköterska. Ibland är även narkosläkaren med. Den som ska göra skrapningen (dvs operatören) är aldrig ensam med patienten. Jag var rädd för sövningen. Trodde det skulle vara jätte obehagligt. När jag låg inne på operationssalen så bara skakade jag. Men där var en trevlig undersköterska och en trevlig narkossköterska (kvinnor)! Tårarna rann och hela jag var livrädd. Men de gav mig lite lugnande och sen somnade jag ifrån allt. När jag vaknade igen var jag helt lugn och kände mig trygg hos undersköterskan och narkossköterskan.
Du kanske inte alls var intresserad av att veta hur det var att bli sövd. I sådana fall ber jag om ursäkt.
Lycka till.
esse... jo tack, det var bra att veta och kändes lungnande! Jag kan ju fortfarande ändra mig...!
puffar lite!!!
ÄR det verkligen ingen som varit med om det?
Börjar bli mer och mer nervös nu! Det kanske var dumt att propsa på lokalbedövning... 
ingen...?
Jag tror jag bara fick lokalbedövning. Jag tror jag fick nåt lugnande innan de lokalbedövade för jag blev helt euforisk innan och sen minns jag inte mycket av själva skrapningen så jag måste ha dåsat till då. Men jag är nästan säker på att jag inte blev nedsövd även om jag inte var helt medveten vid själva skrapningen.
Det kändes så klart ingenting under själva skrapningen men efteråt gjorde det skitont. Jag fick morfin och alvedon i massor så det skulle försvinna.
Jag blödde jättelänge efteråt men jag råkade ut för komplikationer av väldigt ovanliga slag har jag förstått.
hmmm... ja men då låter det ju inte så farligt egentligen. Bra att man kan få lugnande!!!
Har gjort en vanlig skrapning med enbart lokalbedövnig i livmodern, alltså ej ryggmärgsblokad. Det kändes lite - men jag har mycket låg smärttröskel. Fördelen var, att man var helt klar i huuvudet och kunde efter en kort observation bara resa sig och gå hem själv. Det blödde, som en mindre mens - inte mer. Hade inte smärtor efter heller. Sen tror jag detta med denne plastikkirurg aldrig skulle hända på ett vanligt sjukhus - i alla fall är risken knappt mätbar.Narkos är dock narkos och tar mer på kroppen än vanlig lokalbedövning.
Jag genomgick en med lokalbedövning för ca tio år sen, så jag kommer inte ihåg allt helt klockrent. Hade lunginflammation så att de inte kunde söva mig, men också inflammation i livmodern med massor av smärta.
Jag tror nästan att jag fick något milt lugnande innan, sen - väl inne - fick man en lång spruta upp i livmodertappen. Skrapningen gick nog väldigt fort, eller så var det starka lugnande grejer. Det enda jag kommer ihåg var att jag började kärleksförklara mig till alla sköterskorna när det slutade göra ont (från inflammationen alltså). :S Har inget minne av att jag kände något eller att det skulle gjort ont eller så.
Verkar ovanligt... eftersom nästan ingen svarat!!
Det gick bra må jag säga. Själva lokalbedövningssprutorna på livmodern kändes! Men sen tog det typ 2 minuter att suga ut "resterna". Kom snabbt till uppvaket och snabbt därifrån eftersom jag ju var klarvaken. Hade inte alls ont efteråt heller. Det beror nog på att livmodertappen var bedövad!
Skönt att ha det gjort.... 
Lite sent svar här... såg att du redan genomgått skrapningen. Jag hade i stort sett samma berättelse som dig ovan, att det kändes när de satte bedövningen och sedan ingen smärta efter ingreppet och jag skulle mycket hellre gå igenom en vaken igen än en sövd ELLER låta kroppen ta hand om det som de så ofta förespråkar för det var smärta det.
Linsen. ja det bästa är ju om kroppen kunde ta hand om det själv... men efter 4 veckor med blödningar så verkade det som om det inte ville komma ut...
m1nn13: Undrar om det verkligen är bättre? Förloppet blir så väldans långt och det missfallet som jag fick först gjorde så jäkla ont att jag var inte människa förrän säkert 2 månader efter. Drog bland annat sönder ryggen under kramperna och all fysisk smärta gjorde att det tog lång tid innan jag kunde få sörja. Men det är ju det billigaste alternativet för vården......
Blev jag tvungen att välja igen så skulle jag definitivt välja skrapning 1000 ggr om.
Hur mår du nu? Har du fått börja sörja nu? Och kommer ni försöka igen?
jag ska opereras idag men blir nog sövd. Ligger här å väntar på operation. Jag fick ett uteblivet missfall i slutet av maj och började sedan blöda ut fostret i början av juni. Jag har då blött kraftigt i hela sommaren och fått medicin för att få ut alla rester två gånger men inte funkat någon av gångerna. Blödningen minskade för ungefär en månad sedan så trodde det va slut men gick på ultraljud och det va lite rester kvar. så nu ska jag äntligen bli av med det 4månader av blödning är inte kul. Jätte fina läkare men fattar inte varför dom låtit det gå så lång tid.