Jag fick missfall i 7:e veckan. Hade min mamma som är distrikta som hjälp. Hon sa att när det är innan vecka 8 så brukar kroppen kunna ta hand om det själv...man brukar alltså inte behövas skrapas. Hon sa också att det var tre saker jag skulle hålla koll på.
Ifall smärtan höll i sig, på henne lät det som att det skulle vara ordentlig smärta då inte bara molvärk.
Om man blödde så mycket att det var helt galet. Nu citerar jag henne "att man behöver byta binda kanske flera ggr i timmen ihållade i över tre timmar".
Sen ifall man får feber.
Just när missfallen inträffade eller vad man ska säga så blödde det ju och gjorde dödsont och så. Men om det skulle hålla i sig flera daga efteråt.
För mig började det blöda på fredagen, förtsatte på lördagen och tillslut började det göra jätteont. Min sambo trodde jag skulle dö, jag också. Det kom på kvällen ut massor med klumpar och bitar liksom, enormt obehagligt. På söndagen var jag helt slut och hade fortfarande lite ont och så. Hade lite molvärk några dagar till och blödde en vecka ungefär.
Oj, ett mycket långt utlägg. Hoppas det hjälper:) Det min mamma sa som tröstade mig mest var att om inte allt kom ut så märktes det ganska tydligt. Jag repade mig ganska snabbt och kände liksom att allt var över.