Jag vill först poängtera att jag inte säger att det är FEL att välja kejsarsnitt. Jag har absolut ingenting EMOT de som gör det, eller ATT de gör det. Jag BARA UNDRAR.
Vad är det som är mindre skrämmande med en operation?
(För mig går det inte ihop, hur man frivilligt låter folk skära upp hela ens mage när man kan slippa det och istället föda vaginalt. Därav min nyfikenhet.)
Jag tänker så här.....
Har upplevt 2 förlossningar...
* En otroligt lång, komplicerad, jobbig förlossning.
Som ändå var en underbar upplevelse! =)
* En mycket snabbare (19h varav 10h fruktansvärda smärtor)
Tortyr....
Efter min andra förlossning kan jag ALDRIG i hela mitt liv tänka mej att FÖDA barn igen!!!! OM jag skulle bli gravid igen (såklart vill jag ha flera barn egentligen) så VILL jag ha kejsarsnitt.... Annars kan jag inte tänka mej att någonsin gå igenom något så fruktansvärt igen någonsin....
Jag föda mitt första barn vaginalt för 18 månader sedan, jag var helt inställd på en vaginal förlossning, jag var inte rädd och såg fram emot att få uppleva detta livets under.
Pga havandeskapsförgiftning blev jag igångsatt i vecka 38+2 och förlossningen blev en riktig mardröm, den tog 25 timmar varav jag försökte krysta ut min dotter i 4,5 timme.
Till slut så svimmade jag av smärta och utmattning och de fick bukpressa ut henne.
Nu är jag gravid igen och ska föda med snitt den 7. September, jag har inte valt snitt på grund av att jag är rädd för smärtan, klart det gör ont att föda ett barn men jag vill inte uppleva samma sak igen, det får inte bli lika långdraget och kaotiskt det klarar mitt psyke inte av.
Det är svårt att förklara, jag ville ju föda vaginalt men efter första förlossningen så skulle jag aldrig vilja göra om det och nej, jag glömde inte smärtan med tiden utan det sitter så djupt rotat at jag får panik vid tecken på minsta lilla magknip...
Du kan läsa om min första förlossning i min blogg.
är det själva smärtan som är det som gör upplevelsen till hemsk? eller är det andra faktorer också? var ni rädda under själva förlossningen (för vad?)? tack så mkt för att ni svarar :)
För mej är det smärtan!!!
Men visst om det skulle vara samma smärta fast i typ 20min
(som min syrras sista förlossning tog från första värken)
så skulle jag föda hur många barn som helst... =)
Blir faktiskt lite avundskjuk på alla som fått föda vaginalt ...har fyra goa ungar o aldrig upplevt känslan.....
första:
jan-93: född i v 32 och akut snitt.....sov i 6 timmar efter o fatta ingen ting...
andra:
dec-93 född i v32 o akut snitt.... samma som ovan.........
tredje:
feb-06: planerat snitt o hur fräckt som helst.....
fjärde:
mars-07: planerat snitt men blev en vecka tidigare pga vattnet gick....... Kul o få uppleva något liknande "vanlig# förlossning.
En operation är mycket mer kontrollerad än en förlossning.
I samband med en förlossning kan barnet få syrebrist och hjärnskador om man inte får ut det snabbt.
Ett planerat snitt kommer barnet ut snabbt och risken för syrebrist föreligger inte alls på samma sätt.
Många är rädda för att släppa kontrollen, att känna sig utelämnad och vara med om något som man inte vet när det ska hända, hur det ska vara, hur det ska kännas, om de ska klara smärtan. De kanske inte litar på att deras kropp ska klara av det, att barnet ska dö (kanske känner någon som det hänt något hemskt för vid förlossningen.)
Många vill helt enkelt ha lite mer kontroll och slippa visa sitt underliv, sin smärta, sin rädsla mm för främmande människor.
Kram C och C
Jag valde inte kejsarsnitt men jag funderade allvarligt på det eftersom jag var rädd att jag ärvt min mammas trånga bäcken och hennes första barn dog vid förlossningen (så jag är själv född med snitt). Jag tyckte inte heller att en operation lät lockande, men hellre det än ett dött barn.
Men min bm lyckades övertyga mig dels om att det inte alls är speciellt vanligt att bäckenstorlek ärvs (även om det inte är omöjligt) och att förlossningsvården har blivit så mycket bättre sedan 60-talet (det visste jag väl iofs... 
) och de har sådan koll hela tiden att de hinner göra akutsnitt om det skulle visa sig behövas. Så jag valde att föda vaginalt (men det blev ändå snitt i slutändan eftersom hon låg i säte).
bustjejen
men det är ju relativt ovanligt att barnet får syrebrist och skador av dem. Ingen inom vården skulle ju rekomendera kejsarsnitt av medicinska skäl om allt är som vanligt.
Allt är ju inte som vanligt om man är förlossningsrädd.