11 mån. sedan bf men ältar det ändå

Jag förstår dig precis!

Min son föddes 34+0 pga att vattnet gick för tidigt (redan i 32+0 men lyckades skjuta upp det 2 veckor). Känner så väl igen det du skriver. Jag var tex också hos tandläkaren (med blyöverdrag!!!) några månader för förlossningen.

Jag undrar ofta vilken start jag gett mitt barn i livet...

Tiden på neo, sondmatningen, amningsträningen mitt i natten med en pump och att vara utan sitt barn.... oj oj så mycket som hände den där första tiden som man inte riktigt kommer över....

Min äldsta syster fick båda sina barn för tidigt, den ena nästan 3 mån innan BF och den andra ca 2 mån innan BF - och läkarna vet inte varför.... vissa händer det bara...

sen att ditt barn är sentutvecklad behöver ju inte ha med tidiga förlossningen att göra, alla barn är inte lika. Vissa väntar längre med att göra vissa saker, vissa är snabbare... det bästa är att inte låta barnet stressas för mycket...

Har du mycket funderingar kring barnets utveckling och är rädd att denne är sen, så kontakta BVC och be att dem bokar en tid hos barnläkaren... så får du svar på alla dina frågor.

Ta det lugnt. Vår son föddes i V29 och vägde 1045g,35cm. Idag är han 19 månader och har tagit igen allt och är längre än normalt. När han var mellan 9-12 mån. tog han igen allt. Han hoppade över storlek 68, Skulle tro att ditt barn också kommer ikapp.

sådär tänkte jag också när jag fick mitt första barn (hon föddes i v 33+5). Grämde mig som sjutton för att jag stressat som f-n, flyttstädat, druckit ett glas vin mm.
Sen när jag blev gravid igen så tänkte jag att jag inte ville chansa igen. Jag avhöll mig från allt, vilade mycket, åt bra, tränade måttligt och var en mönstergravid. Men, barn nr 2 kom förtidigt det också. Alltså hade det jag gjorde inte spelat nån roll första gången. Jag bara är sån, som inte kan vara gravid i 40 veckor.

Men visst är det segt, när de sackar efter i utvecklingen, men som någon skrev ovan, det behöver ju inte bero på den förtidiga födseln. Min son är förresten också lite sen, han är snart ett år och varken sitter eller kryper. Det går dock framåt, men mycket långsamt.

Hej detta med att man inte kan vara gravid i 40 veckor...det kan man...Men av någon anledning så vill inte Just detta barnet vara kvar så länge.. Jag har fött 7 barn...varav 2 e ordentliga prematurer. 1:an e född i vecka 36 2:an e född i vecka 33 3:an e född i vecka 37 4:an e född i vecka 40+2 5:an e född i vecka 27 (föddes pga infektion i min kropp som stötte ut barnet, dvs framkallade missfall) 6:an e född i vecka 40+4 7:an e född i vecka 38 SÅ även om man fått 2 barn efter varandra som är prematurer så kan man födda icke prematurer oxå.. vet inte vad jag vill egentligen med detta inlägg..bara meddela att det fortfarande trots födda prematurer att föda vid normal tid..

Kanske ska tillägga att premisen född i vecka 27 idag är en glad snart 4 årig kille med massor av bus o spring i benen...dock lite senare med talet än andra...

Usch ja, vad man grämer sig och oroar sig över allt. Min lilltjej är född i v 31+1 (stressade jag för mycket?)och trots att jag borde veta bättre så jämför jag hela tiden hennes utveckling med andra barns. Men nu har jag bestämt mig - hon får ta den tid hon behöver! Vad tusan spelar det för roll om hon inte vänder sig, kryper och går i "rätt" tid. Vem bestämmer vad som är rätt tid? Slår vad om att inte Einstein kunde gå förrän i 1 1/2-års ålder - han lade väl sin kraft på andra saker. "Normalitet" är kanske inte det man i första hand bör eftersträva...

Tack för alla era inlägg! Jag vet ju egentligen att jag inte ska hålla på och jämföra mitt barn med andra barn, men på något vis kan man inte låta bli.

Det som grämmer mig mest är att dottern ska börja dagis i januari och jag fasar över att hon då inte kan gå. Tänk om hon tar sitt första steg på dagis då vi inte är med? Jag skulle inte kunna förlåta mig själv då... låter kanske drastiskt men det beror väl på att man inte fick vara gravid i fullgången tid (eller vad det heter). Blev ju snuvad på min graviditet.

Känner även att den dagen då det är dags för barn 2 så vill jag inte att samma sak ska ske igen. Men som många påpekat så kan man inte påverka sånt så mycket utan man får väl bara hoppas att det ska gå "bättre" den gången...

BeataBus: det är möjligt att det finns en liten liten chans att jag skulle gå tiden ut om jag blev gravid en tredje gång, men när alla läkare jag pratat med säger med säkerhet att en trea också skulle komma tidigt så vågar man liksom inte chansa.

Har oxå en kille född i vecka 35 och det tog väldigt lång tid för honom att utvecklas men han blev också hämmad av rs-viruset han fick vid 8 veckor. Han satt nog vid normal ålder men detta att resa sig och gå tog längre tid, han reste sig själv vid 1-års ålder och gick sen vid 15 månader. Så låt det ta sin tid och är hon 11 månader nu så kommer hon ju säkerligen att gå före januari.