med första barnet, har ni berättelser? är RÄDD för födseln, vill redan nu bromsa tiden så att den lilla stannar där inne. rädd för det alla säger, man spricker och det gör så helvettiskt ont och man får vara på sjukhuset i 36 timmar för att det tar så lång tid.
hur var eran LÄTTA förlossning med första barnet ?
Har en förlossningsberättelse på min sida men lite kort kan jag väl säga att jag vaknade kl 23.45 av att vattnet gått. En kvart senare började värkarna och det gick snabbt från att vara 10 minuter emellan till 3 minuter emellan då vi skulle åka in (har väldigt nära till förlossningen).
Så 01.45 är jag inskriven på förlossningen - då hade jag 2 minuter mellan värkarna.
Jag hade dock inte öppnat mig något men två timmar senare - runt 04 - så hade jag öppnat mig 2 cm och då kallades narkosläkaren ner för att sätta EDA. Han var färdig med den 04.30 och mellan då och kl 6 öppnade jag mig 7 cm (till 9 cm) vilket ju är jättefort. Av detta kände jag INGENTING - EDA´n tog verkligen bort ALL smärta - skönt!
Klockan 07 började krystvärkarna och 07.22 är sonen född.
Jag sprack ingenting - fick en liten bristning på insidan som syddes med tre stygn.
Vi åkte hem från BB efter två dygn.
Så nu ser jag verkligen fram emot nästa förlossning om ca en månad - bf 20/9.
Lycka till 
Ingen förlossning är lätt, det ska man inte ställa sig in på... Det gör ont och det kan ta tid... Jag gick med inställningen att det kommer göra ont och det kommer vara jobbigt... och det var det, men det blev inte så farligt som jag trott...
Åkte in för att kolla en eventuell vatten avgång, de kunde inte konstatera ifall vattnet hade gått eller inte... så det tyckte jag skulle åka hem igen och komma tillbaka dan efter, hade inte haft särskilt täta eller kraftiga värkar så jag tyckte att det var okej att åka hem. På vägen hem tilltog värkarna och hungriga som vi var stannade vi halvvägs på mc Donalds, där ökade värkarna så att jag sa att nä hem ska jag inte! vi åkte tillbaka och nu var jag öppen 9 cm när jag undersöktes innan var jag öppen 1cm och det var 1,5h tidigare så det gick fort. Sen tog det lite längre tid... fick lustgas och hade värkar men efter ca 3h satte de dropp för att stimulera värkarna som börjat avta, och efter 2 h till så hände de så lite att de bestämde för att ta sugklocka... och 20 min senare och två drag med kiwin så var gossen på mitt bröst...
ska kanske tillägga att fastän jag togs med sugklocka så sprack jag nästan inte alls, ett par stygn
Jag upplevde min förlossning som "lätt". Den började kl:19.30 en söndags kväll (låg och kollade på TV).
jag försöker ställa mig in på det värsta som kan hända, men vad är egentligen det värsta?
vill bara se att UNDER kan ske, att det kan gå lätt till.
det visar ju ni, att det går bra.. är så rädd att behöva ligga där och försöka krysta ut nåntign i oerhört långt tid och sen behöva sys ihop med jääättemånga stygn för att hela underlivet har totalförstörts.
jag vill ha en lätt förlossning, annars kan bebisen likagärna stanna inne känns det som.
Vaknade 05.45 på morgonen, kände sammandragningar. Låg kvar en timme i sängen och funderade på om det var dax (6dagar+). Gick upp, värkarna kändes tydligare. Ringde hundvakt. Pratade med förlossningsavd. Tog en dusch, för det tyckte dom va bra, kul för dom... Ta en panodil sa dom oxå. Hur kan det va möjligt att panodil ska hjälpa tänkte jag och sket i det. Så här långt gjorde det inte särskilt ont ändå. Med 4 min mellan värkarna åkte vi hemmifrån och kom in kl 10. Gick från parkeringen, långt bort, tog trapporna till avd. Öppen 2 cm, "kan du gå omkring i korridoren ett tag, vi har fullt" säger en lugn och käck människa. Jovisst, kan jag väl. Och där går jag och min sambo omkring i 2h innan dom skickar in mig i badet, för det var enda lediga rummet. Sitter i badet i en timme (det är den här timmen som gör ondast, men inte värre än att jag kan bita ihop och klara mig utan bedövningar) innan jag ringer efter folk. "hallå det kommer blod här, säger jag" och får hoppa upp på undersökningssängen. "Oj 8cm redan" säger barnmorskan som garanterat trott att jag inte var i närheten av att föda än. Hon springer iväg och ska ordna ett rum, och 1 min senare biter jag ihop käkarna och frustar "krystvärkar". (Har man väl kommit hit så gör det inte så ont längre, bara trycker på) 15 min senare, kl 13.33 är william född. Lustgas fick jag först i 3 krystvärken Tack för den.
Visst gjorde det ont, men inte så ont som jag hade väntat mig. Det var inte heller så jobbigt som jag hade väntat mig. Visst sprack jag några cm eftersom det gick så fort, men det gjorde inte ont förrän man skulle hitta en bekväm ställning att sitta och amma på BB. Och det läkte snabbt.
hej hej,har förlossningberättelse i min blogg.
har en förlossningsberättelse i min blogg.jag tyckte att min förlossning va lätt
jag har skrivit förlossningsberättelse i min blogg här på FL...välkommen in till mins ida för att läsa.
tror ingen hade lättare förlossning än mej, och jag har varit livrädd innan och gått på aurora mottagningen och gjort allt,,,men sen när det väl var dags så var det skitenkelt och inte alls som jag t rodde att det skulle vara