Tonåring och bebistokig!
Alltså, hmm..
Jag börjar undra om jag är helt bäng i skallen.
Jag är 15 år, snart 16.. och helt j-la bebissjuk. 
Dom är så sjukt underbara, inte bara dom, barn över huvudtaget.
Det är nästan så jag sitter och önskar att jag kunde trolla så jag blev åtminstonde 20 på studs, då är det väll antagligen lättare och mer acceptabelt (inte för att det spelar så stor roll) att skaffa sig en knodd. Om det inte vore för att skolan var så himla krävande och för att jag var singel, så skulle jag göra allt för att få en bebbis redan nu. Jag har varit såhär sålänge jag kan minnas, men nu är jag ännu värre. Jag verkligen längtar efter bebis.
Det är inte bara så att jag sitter och tycker det är "skitballt" att ha barn, bara för sakens skull.
Utan jag älskar hela alltet, med att man går och väntar på henne/honom.. undrar vem det kommer bli.. och sedan väljer ett namn man älskar och därefter får vara med och se hans/hennes framsteg och ja.. sköta om barnet. Jag vet att barn är jobbiga också, men det är så mycket annat som är underbart.. så ja.
Jag tyckte att det passade bäst att lägga den här tråden under "Ung förälder" eftersom det har lite med det att göra.
Så jag kan ju passa på och fråga..
Ni som är unga föräldrar, har ni också varit som mig innan ni fick barn? Hur lyckas ni få ihop det med att både sköta skola, läxor och viktiga prov, med att ta hand om ett barn och samtidigt på något vis få in en human inkomst? (kan man säga så förresten, human inkomst? *trött i huvudet* 
)
Vill också avsluta med att säga att jag är superimponerad av alla ni unga mammor som fått ihop allt det här jag nämnt ovan,
förundras över hur starka ni måste vara.
För jag kan tänka mig att ha barn i sig är tufft, men just att ni måste plugga samtidigt.. få ihop en inkomst och samtidigt kanske möta fördomsfulla och idiotiska människors blickar och kommentarer.
Ja, dagens ros till er!
Men jag kommer fylla 22 år 2 månader efter att våran bebis är född.