Vill inte föda!!! panik

Oj kan inte säga att jag hade det så tänkte bara skicka en tanke och en kram o hoppas att allt kommer att gå bra.. *kram*

Vet inte riktigt vad jag ska säga men jag hoppas att allt kommer gå bra till sist ändå :/
Kram

Jag hoppas att du hinner bearbeta din förra förlossning på dina Aurora-samtal för du ska inte behöva må så som du gör.
Har inte varit rädd, och vill inte komma med en massa skit bara för att jag har lust, som du skrev, men hoppas verkligen du finner något sätt att bearbeta det som hänt dig innan.

Kramiz

Jag hade panik och enorm sjukhusrädsla tidigare. Jag ahr bearbetat bort rädslan ggenom profylaxkurs. (www.profylaxgruppen.com)

Även de som fött tidigare och haft mkt dåliga erfarenheter och gick kursen var rädda tidigare men känner nu som jag.

Har du enorm rädsla: Ta tjuren vid hornen och gå kursen! Det kostar men är värt varenda öre!!!!

Har du absolut inte pengar - köp boken (innan du föder, Anna Wilsby) och den dvd som hör till.

Många på FL har i trådar här vittnat om samma, kursen är fantastisk!

Läste om din förlossning. Måste vara tungt att tänka på nu efteråt. Min var inte heller någon höjdare och slutade oxå i snitt.
Tror att det är jättebra att du ska på aurorasamtal. Det finns även psykolog som är kopplad till MVC, be att få prata med henne om både den förra samt kommande förlossningen. Bra att prata igenom vad so hände efter förlossningen oxå.

Tack alla för era svar...vet inte vad jag ska svara på dem alla bara..just nu känner jag mig helt tom i huvudet...

Jag kände också sådär till och från.
Vid några tillfällen kändes det extra jobbigt, jag fattade inte hur jag skulle klara av att klämma ut en baby ...
Så jag försökte undvika att tänka på förlossningen.

När det började närma sig så gick jag en profylaxkurs och sen var jag noga med att gå på föräldrautbildningen som BB hade. Genom att informera mig och förbereda mig så vändes min ångest till att nästan bli att jag kände mig laddad och sugen på att föda.

Min upplevelse blev i slutändan positiv, trots att jag hade ont efteråt. Dock inte hysteriskt ont och sedan gick det ju dessutom över efter ett litet tag.

hej vännen!
jag är en av dem som hade en katastrof förlossning första gången å fick en sån underbar upplevelse andra gången.
vad ska jag säga? vill så gärna överföra lite lycka å härligkänsla till dig så du skulle slippa vara rädd.
jag klarade mig iof från snit första gången men det var inte långt ifrån, det blev sugklocka å en sköterska låg på mig å tryckte ut bäbisen. hade dessutom en bm som inte alls hjälpt emig bara skällde å gick på. jag är glad att jag bearbetade min första förlossning så pass bra som jag gjorde. min bm blev bla av med jobbet efterosm hon fått många klagomål angående hur hon betedde sig mot mammorna.
det tog mig 5 år att våga skaffa barn igen.
jag träffade aurora första gången när jag var i v 19 direkt efter ul. de är verkligen underbara. jag tror verkligen att de kan hjälpa dig att må bättre å att våga.
vet ju inte vad osm hände dig första gången men för mig var dte så att dte tog 3 dygn att öppna mig till 3 cm, hade fruktansvärda pinvärkar å var inlagd på FL 2 dygn innan de satte igång det. när de gjorde det så drog den här bm på droppet för mycket så både jag å barnet hade hjärtklappning å mina värkar hade inga pauser.
den här gången hade jag värkar till å från sista veckorna men inte så onda som sist.
blev avstannad en gång för att få sova då jag bara var öppen en cm men dagen därpå satte det igång å vi kom till FL halv sex. 23.56 kom vår dotter ut. eftersom jag hade träffat aurora var all personal väldigt mån om mig. mer än de vanligen är. de hjälpte mig att våga, jag blev rädd några gånger och kände nästan som jag var tillbaka på min första förlossning men de var där stöttade å puschade mig så att jag vågade.
är fortfarande förbluffad över hur bra dte gick. klart dte gjorde ont men jag kunde känna sån lycka samtidigt. JAG KUNDE FÖDA BARN!
vill göra dte igen. min man är inte säker på att han vill ha ett tredje barn men här sitter jag med min tre veckors tös å bara längtar efter nr tre. sjukt aa jag vet!!
förstår dig så mycket kan ju inte hjälpa dig merän hoppas hoppas att du kan få hjälp att våga. dte kan bli så mycket bättre. inget behöver bli som de var. våga tro att du kan.

Fru Humla: Tack så jätte mycket för att du orkade läsa och dessutom svara på mitt inlägg. Du får mig verkligen att hoppas på aurora. Ska dit om en månad och sedan gå där kontinuerligt. Hoppas verkligen att denna kommande förlossning blir lite mindre smärtfri men jag tvekar på det. Rädslan finns ju alltid där. Men med hjälp av stöd och samtal kommer den säkert lindras lite...

Tsarbabe: jag förstår din rädsla! Jag katastrofsnittades för 3 år sedan och det tog rent ut sagt jävligt lång tid innan jag var människa igen. jag hade inga problem med att knyta an till bebisen men resten var en pina. Deppig i nästan ett år efter.

För mig är enda sättet att få ett planerat snitt nästa gång (i okt-nov). men det är mitt sätt att försöka få lite struktur och ordning på vad som ska hända. Men det beror också på att det hänt en del andra sorgliga saker efter som inte har med första förlossningen att göra...

Jag hoppas att du hittar ett sätt att känna att det något fint som väntar dig och att du mår bra sista tiden och framförallt efter, när den lill* är här!

Kram