är det inte trist att känna sig avundsjuk på andra människor.
jag tittar på alla omkring mig, alla som är gravida, och alla som har barn, och så tänker jag att jag själv kommer aldrig att känna denna glädja. mim väninna har en underbar liten dotter som är 7mån, och jag älskar henne så mycket. ibland undrar jag tom om hon inte kunde vara mim. när jag hör hennes mamma säga dumma saker mot sin lilla babis. jag blir så arg, för att hon inte har nån tålamod att mata henne. och börja skrika och säga fula ord. då undrar jag varför hon kunde bli mamma, men jag som skulle göra vad som helst för en liten babis inte får. är inte livet orättvis mot oss???
eller är det jag som är orättvis mot livet.
