Hej alla ni fantastiska människor som har funderat på att bli donator.
Undrar om det finns någon som skulle tänka sig att bli privat donator eller göra en korsdonation???
Skriv några rader varför ni har funderat på det och vad som gör att ni vill genomföra en sådan fantastisk insatts för alla som inte kan få barn på naturligt sätt.
Hur mycket hormoner måste man ta och vad är biverkningarna?
Jag skulle gärna vilja men vågar inte utsätta mig för alla hormoner då jag haft besvär med fogarna...
Skulle kunna tänka mig...
Men varför kunna söka upp "äg-mamman"???
Hon är väl inte "mamma" till barnet...
Jag hade gärna ställt upp som korsdonator, jag har redan genomgått en donation i maj. Jag anmälde mig som villig att göra det igen, men överläkaren på kliniken tyckte att det var onödigt att utsätta min kropp för det en gång till eftersom det inte blev fler ägg än 7 (det verkar som det bara är min högra som vill producera ägg). Jag var villig att öka medicineringen eftersom jag inte kände av läkemedlen överhuvudtaget. Trots att jag hade hemska foglossningar vid mina graviditeter så mådde jag prima under medicineringen. Kanske går det att böna och be för att bli donator igen vem vet jag har ju bara tills i dec på mig sen blir jag för gammal.
lite info om äggdonation.
hämtat från www.villhabarn.se
Att bli äggdonator är inte en helt enkel process. Om en kvinna vill donera ägg måste hon gå igenom både en medicinsk undersökning och en lämplighetsprövning. Hon måste också räkna med att hon kan bli uppsökt av barnet senare i livet.
Kvinnor som donerar ägg ska vara friska, inte ha några ärftliga sjukdomar, vara ungefär mellan 25 år och 36 år, helst ha fött egna barn och drivas av en önskan att hjälpa kvinnor som inte själva kan få barn. Äggdonatorer testas också för en rad smittsamma sjukdomar, men får inte till skillnad från kvinnan som ska ta emot ägget, bära på exempelvis hepatit B. Minst sex månader före äggdonationen måste blodproverna tas och därefter strax före själva ingreppet.
Orsaken till åldersgränsen på 36 år är att åldern på ägget spelar roll för dess kvalitet och risken för missbildningar. Studier har visat att kvalitén på ägget minskar efter att kvinnan fyllt 32 år. Risken för att barnet ska få Downs syndrom ökar när äggdonatorn och därigenom ägget är äldre. Men det bedöms från fall till fall.
Läkaren gör, i samråd med en beteendevetare, en bedömning om kvinnan verkligen är införstådd med vad donationen innebär. Äggdonatorn måste vara myndig och får skriva på ett papper att hon accepterar att mottagaren blir mamma till barnet. Men donatorn kan återkalla sitt samtycke ända fram till befruktningen har skett.
Endast barnet har rätt att veta vem kvinnan är som donerat ägget och identiteten blir registrerad i en speciell journal som sparas i 70 år. Det är viktigt att kvinnan som donerar är medveten om att barnet kan söka upp henne många år senare.
Hormoner genom sprutor
Under några veckor före donationen får donatorn hormonbehandling för att menscykeln ska synkroniseras med mottagarens. Hormonerna stimulerar också en kontrollerad ägglossning, får fler ägg att mogna och styr tillväxten.
Donatorn får först använda en nässpray med hormoner under två veckor, som stänger av hennes egna könshormoner och ägglossning. Det är som ett slags konstgjort klimakterium. Därefter tillförs nya hormoner genom sprutor under cirka tio dagar. Ett och ett halvt dygn före äggplockningen får kvinnan en förberedande injektion med ett graviditetshormon. Hormonhalterna kontrolleras regelbundet genom blodprover.
Under behandlingen undersöker läkaren äggstockarna med ultraljud för att kunna avgöra hur många äggblåsor som mognat och när det är dags att plocka ut äggen. Vid rätt tidpunkt sticker läkaren, efter bedövning, en tunn nål genom slidväggen upp till äggstocken. Äggblåsorna punkteras och innehållet, det vill säga äggen, sugs ut med hjälp av en pump som skapat ett undertryck. Även om många ägg plockats ut kan oftast inte alla användas.
Läkarna kan välja en lättare eller tuffare hormonstimulering. Bland andra används hormonet FSH, eller gonadotropin. Hormonerna kan också uteslutas helt och det eller de ägg som mognat under en vanlig menscykel plockas ut. För kvinnan innebär det ett mindre ingrepp och färre biverkningar. Efter att behandlingen avslutats startar kvinnans egna naturliga menscykel igen.
Små risker med behandlingen
Behandlingen innebär små risker för donatorn, biverkningarna kan helt undvikas när man inte använder nässprayen med hormoner. Biverkningarna kan annars liknas vid klimakteriebesvär, till exempel humörsvängningar, huvudvärk, vallningar och svettningar. Svullnadskänsla i kroppen är också vanligt.
Vid ytterst sällsynta fall kan kvinnan drabbas av överstimulering. Det är ibland svårt att ställa in rätt doser eftersom kvinnor kan reagera olika på samma dos. Speciellt kvinnor under trettio år är mera känsliga för hormonstimulering. Därför mäts hormonhalterna i blodet noga under behandlingen. Risken för överstimulering är högre hos de kvinnor som går igenom IVF med egna ägg, eftersom graviditeten i sig tillför fler hormoner. Äggdonatorn blir ju inte gravid själv.
Symtom på överstimulering är förhöjt blodtryck, magont, förstorade äggstockar och, vilket är allvarligt, ansamling av vätska i kroppen.
I Sverige används än så länge riktlinjer för äggdonationsbehandling från Finland och Danmark eftersom egna erfarenheter hittills saknats. Men svenska forskningsresultat kommer att publiceras inom en snar framtid.
Inga arvoden, men ersättning för inkomstbortfall
I till exempel USA får äggdonatorerna mycket betalt för sina ägg. Unga kvinnor i USA donerar ofta ägg för att exempelvis bekosta sina studier. Men i Sverige får äggdonatorerna inte något arvode, men däremot ersättning för inkomstbortfall och utlägg i samband med donationen. Lagstiftarna vill inte att kvinnor ska kunna tjäna pengar på att donera ägg.
Läs mer om reglerna för äggdonation i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om assisterad befruktning
www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2003/1922/2002-10-13.htm
Läs mer om barnets rätt att få veta om sitt ursprung www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2004/8421/2004-1-1.htm
Källor: Outi Hovatta, gynekolog och professor i assisterad befruktning vid Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Lottie Skjöldebrand Sparre, gynekolog, forskare och universitetslektor, Danderyds sjukhus, GP 20021226, Viveca Söderström Anttila, gynekolog och forskare, Väestöliitto Infertilitetsklinik i Finland, Lev Levkov, mikrobiolog, embryolog och läkare, Huddinge universitetssjukhus, Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om assisterad befruktning, SOSFS 2002:13.
LJF Hur länge efteråt hade du problem av foglossningen och hur många år har det gått mellan det du blev helt bra och din donation?
Det är väll så i sverige att man har laglig rätt att veta vem ens biologiska föräldrar är när man är myndig...
Jag födde mitt första barn 04 och då släppte foglossningarna mer eller mindre efter förlossningen, jag blev gravid igen maj 04 fick tillbaka dem ganska omg denna gång tog det ett par månader innan det släppte efter förlossningen. Blev gravid igen 05 juli-aug samma visa foglossningar som ett brev på posten denna gång så illa att jag var tvungen att ha hjälp med barnen jag var mest sängliggande de 3 sista månaderna. 1 år efter förlossningen sökte jag hjälp på VC och läkaren sa att det ända som hjälper i mitt fall är viktnedgång och sjukgymnastik. Jag gick ner 8 kg och då hade det mesta släppt helt kan ibland känna av det vid mens eller ÄL.
Jag hade med andra ord inte blivit bra när jag sökte till att bli äggdonator, men när donationen var så hade jag varit i ursprungligt skick ca 3 mån.
Jag skulle gärna donera,men jag har ett barn med bokstavsdiagnos så det godkänns inte av sjukvården 
Tyvärr,jag hade gärna hjälpt någon om jag fått.
Du är som en barntillverkarfabrik... *LER*
Jag fick min andra och yngsta för tre år sedan och är fortfarande inte bra. Jag kan leva ett normalt liv men att tex gräva rabatter eller köra grästimmer ger mig smärtor i bäckenet. Alltid ont och är extra känslig kring äl och mens.
Så jag är lite rädd för hormoner även om jag gärna vill donera.
kan inte, har en obotlig sjukdom tyvärr
