Hej
Jag har nu funderat en hel del på hur mitt nästa barn ska födas. Är grymt rädd för att föda som förra gången då jag hade pinvärkar i 3 dygn och de kunde komma med 2 minuters mellan rum och gjorde fruktansvärt ont. Så nu ska jag till en förlossnings läkare och prata om nästa födsel. Är det någon som vet hur svårt det är att få igenom en igångsättning på grund av att man är snuskigt rädd.
Hej! Jag blev igångsatt med min dotter pga värksvaghet, men det är inget jag skulle rekomendera. Det blir ofta mkt intensiva värkar som gör ont. I mitt fall tog det iaf 16 timmar och slutade i ett akutsnitt, då min kropp inte orkade med smärtan mer. Ryggbedövningen hjälpte mig inte nåt vidare. Men det kan ju vara annorlunda för dig. Men jag skulle inte vilja bli igångsatt igen. Då tar jag hellre ett nytt snitt... denna gång hoppas jag att det kommer att sköta sig själv.
Lycka till!!
Nu med andra så ringde jag och sa att jag ville bli igångsatt. Fick komma dit och dom kollade om jag var mogen för det. Det var jag så läkaren sa: Kom imorgon 7.30 så kör vi 
. Fast det kanske inte är så överallt!
Har blivit igångsatt med första o senadte barnet o det är inget att rekommendera.........
När mina värkar kom igång så blev det dubbelt upp o det känns onaturligt o bara jobbigt......
Svårt att förklara men fy usch o blä känner jag!!
Dom tar nog hänsyn till förra graviditeten. Jag kan av egen erfarenhet säga att det gör mycket ondare att bli igångsatt för det blir ingen paus mellan värkarna. Positivt är att det går snabbare.
Fast med igångsättning finns ju just risken att man ligger med pinvärkar i flera dagar...
Jag tror inte det är speciellt svårt att få själva igångsättningen som sådan. Problemet är att folk missat att det inte alls bara är att sätta igång. Helst ska ju tappen vara framåtriktad, mogen, gärna lite öppen osv. En helt omogen, sluten, bakåtriktad tapp är rätt svår att rå på och då ligger man där med pinvärkar istället.
Min tanke var att slippa pinvärkarna och det värkar vara det ända sättet förutom snitt. Vad jag har hört så kollar de om man är redo för en igångsättning innan de gör den för att det ska bli så naturligt som möjligt men ändå kontrollerat. Det finns en annan anledning till varför jag vill ha det på ett annat sätt än förra gången och det är att varken min mamma eller hennes moster har haft spontana förslossningar. De har antingen gått med pinvärkar i flera dagar eller så har det bara helt enkelt inte kommit igång så min mamma sa att man kunde sakna eller ha lite av det hormonet som gör att kroppen själv sätter igång förlossningen på ett naturligt sätt.
Jag blev igångsatt pga vattenavgång och havandeskapsförgiftning. De ville helt enkelt inte låta mig komma igång med värkar av mig själv eftersom jag var "sjuk". Jag hade ingen aning om att det gör ondare att bli igångsatt, att värkarna är mer intensiva. Jag fick sjukt mycket värkar nästan utan pauser och de varade i 3,5 h, sen kom dottern. Detta var första barnet och jag trodde att det skulle vara så intensivt så jag såg det som positivt att det gick så fort! Upplevde min förlossning som mycket positiv!
Du det tror jag helt beror på vilket landsting du tillhör. Uppsala kan det vara skitsvårt..
Hur tidigt kan man bli igångsatt om man vill det? Är det någon särskild vecka man måste ha passerat för att de ska godkännas...
Du ska väl ha gått över tiden rätt rejält, eller ha någon komplikation, dvs medicinsk orsak till att bli igångsatt. Det är inte ofta som man bara kan be om det och att dom lyssnar. Det har jag nog faktiskt inte hört någon som gjort. Men kanske någon som läser här har fått beviljat utan medicinsk anledning och kan skriva en rad om det?
Jag tog kontakt med speciallist mödravård eftersom jag sprack nått så frukansvärt under första förlossningen. Ville egentligen inte ha en vaginal förlossning. Men dom övertygade mig om att det är bäst, vilket det oxå är höllt jag med om. Tyvärr sprack jag mycket denna gången med. Men dom tyckte inte att jag borde gå över tiden allt för mycket, därför sattes jag igång. Tror inte dom gjort det om jag bara hade "bett" om det.
Men TS kan ju prata med sin BM om det, det var så jag började.
TS
Jag hade pinvärkar i 5 dygn innan jag ringde och grät om att få en sovdos. Hade pinvärkar var 3-30 min. Hade varit inne på förlossningen flera gånger, men de skickade hem mig utan att kolla hur öppen jag var (jo, första gången - 1,5 cm). När jag kom in på kvällen så körde de CTG och kollade om jag var öppen. Jag hade öppnat mig 3-4 cm. Jag fick dock sovdos och dagen efter satte de igång mig. Jag var då kl 17.00 dagen efter fortfarande öppnen 3-4 cm.
Sedan jag fick hjälp (de tog vattnet och satte dropp) så tog förlossningen bara 7 timmar. Jag var dock totalt slutkörd och har flera negativa upplevelser.
Detta gjorde at jag denna gång pratade med min BM som skickade mig vidare till Aourorasamtal på Huddinge där jag kommer föda.
Jag har varit där tre gånger.
Första gången gick jag igenom förlossningen med en läkare.
Andra gången gick jag igenom den med en BM samt satte upp en plan om hur jag skulle vilja föda.
Tredje gången (idag) så träffade jag samma läkare som godkände min plan.
Planen går ut på att jag får komma in på en bedömning dvs om jag är mogen/öppen så hjälper de mig. Annars avvaktar man ett par dagar, kanske t o m en vecka.
Innan de de hjälper mig så ska EDA sättas.
Om jag skulle få egna värkar så ska jag få komma in tidigt och absolut inte bli hemskickad igen utan hjälpt på direkten.
Detta känns okej för mig och jag hoppas på en mer positiv upplevelse denna gång.
Glömde säga att jag kommer få en bedömning i v 38+2.
Värkarna startade 38+3 och min dotter föddes 39+2 (Igångsatt 39+1 vid 17.00 och tjejen är född kl 00.13 39+2)