Inte älska sitt barn? :S

så känner nog dem flesta.. men allt löser sig , och så fort du får upp ditt barn på bröstet så kommer mammakänslorna och du kommer älska ditt barn över allt annat..
jätte märklig känsla..

känner precis som du. är i v.24.

det här med att man älskar sitt barn direkt när man får det på bröstet...ingen av mina vänner har gjort det. och det känns skönt att man inte är ensam om det. alla tyckte det hela var så omtumlande, så det tog en dag eller två (eller fler) innan de fattade vad som hände och att de verkligen är föräldrar...

Gammy: Ja, hoppas bara det går över så att man inte känner att mab ALDRIG ska älska sitt barn :(

säger som personen innan..känslorna kommer!!! när du har ditt barn hemma så kommer du glädjas åt varje liten grej h*n lär sig!! bli jätteglad åt leendet du får när h*n lär sig, vinkandet, lyftet på huvet..ja allt. man blir såååå stolt och glad :D

lycka till :)

Jag kan inte säga att jag älskade mina barn när de var i magen. Första barnet vet jag inte ens om jag längtade efter... jag älskade att vara gravid, men det kändes väldigt konstigt att jag skulle få ett BARN. Kunde liksom inte fatta det ens. Sen hade jag turen att älska honom så fort jag såg honom. Ändå låg jag på BB sen och grät litegrann och visste inte riktigt om jag ens ville ha en bebis... Hormoner är konstiga

Dottern längtade jag efter, men då visste jag ju hur det var att ha barn. Fast ibland visste jag inte om jag ville ha ett barn till, för då skulle jag ju inte ha lika mycket tid för min son!

Båda barnen har jag älskat så fort de kommit ur, och kärleken växer för varje dag. Men det är helt normalt att inte älska sin lilla från början också. Alla får inte mammakänslor från början, men de kommer, och skulle de inte göra det, t ex om man drabbas av depression, så finns hjälp att få.

Åh gud det tog mig 6 mån och en sjukhusresa med min lilla tjej innan jag verkligen förstod att jag älskade henne no matter what!
Det tog ett tag innan moderskärleken kom igång. Man måste ju lixom lära känna knyttet. Men varje gång jag ammade så växte det mer och mer.
Så känns det inget när liten tittar ut så oroa er inte, det kommer.

Det här med att inte veta hur man ska sköta sitt barn det är nog var mammas skräck. Efter 1 vecka sa jag till min man att det känns som man alltid gjort det, det kändes så naturligt, fanns där hela tiden liksom undermedvetet, så det behöver du absolut inte oroa dig över.

Angående att älska sitt barn, du kanske har svårt att föreställa dig hur det ska bli. När du ser det barn för första gången ska du se att det finns ingen kärlek som den. Man är en mamma från första sekunden. Vid förlossningen när jag fick min pojke på magen sa jag hela tiden till bm att det hörs konstigt när han andas, det gör det ibland, men jag fortsatte tjata och till slut kom en barnläkare som bums tog med honom till BIBA. Han blev inlagd där. Inte sjutton visste jag hur ett barn ska andas men det var något som sa mig att det var fel helt enkelt.

Du kommer absolut inte bli en dålig mamma. Jag själv går och oroar mig för att jag är en dålig mamma för jag tagit mycket mediciner som varit nödvändiga under denna graviditet. Jag undrar om jag gjort något som orsakat en missbildning eller att han inte är frisk. Jag hoppas ju såklart på det bästa.

Du ska se att allt löser sig.

Kan väl inte påstå att jag älskar barnet i magen så som jag älskar min son, det känns helt enkelt inte som att det är mitt barn än. Däremot när barnet är fött så är jag övertygad om att hon kommer vara lika älskad som sin bror.

Tror dina tankar och din oro är fullt normal, TS. Ta det som det kommer, och ha tro inte att du är en dålig mamma! Lycka till!

tack så mkt allihopa =)

TS

Att du tänka så är inte ovanlig, många tänker så.

Det var vad min mamma sa till mig, hon var orolig att Hon (mormor) inte skulle älska barn nr 2 lika mycket som barn nr 1

Jag sa till henne att jag inte skulle tro det.
Jag o sambo kommer att älska denna barnet! Så hon kommer att göra samma sak.

Jag kan berätta att jag inte älskade Aimee från dag 1.
Jag o sambo försökte fattar att det var SANT vi har blivit föräldrar.
Sen tror jag att det tog oss ett par dagar så upptäckte vi att vi älskar henne.
Vi vet fortfarande inte idag NÄR kärlek till henne kom.
Hon är 14 mån o vi inte skulle överleva utan henne!
Hon är helt enkelt en härlig flicka som ger vårt trista o gråa liv till en rikitg gyllene liv!

Så du kommer att upptäcka det en dag!

Ha det så härlig med magen!
Önskar dig lycka till med förlossning o livet efter förlossningen!