Hur jobbigt ät det att vara styvmamma???

Hej. Självklart har du rätt att säga till om hur det ska vara i ditt hem och vilka regler han har. jag hade en styvmamma och hade jätet svårt att lyssna på vad hon sa så tänk på att man är känslig i tonåren.
försök att skapa en god kontakt med din styvson. att ni åker och gör saker tillsammans då aknske han kan lyssna på dej lättare.
prata även med sonen och din man om hur det är och att ahn ska lyssna på dej!

min man tycker jag har lika stor rätt i att säga till och sätta upp regler men jag tycker ändå det är känsligt! förstår min styvson om han inte vill lyssna på mig är ju ändå svåras för honom att jag som ny kommer och försöker bestämma lite. men är ju som sagt mitt hem också

min man tycker jag har lika stor rätt i att säga till och sätta upp regler men jag tycker ändå det är känsligt! förstår min styvson om han inte vill lyssna på mig är ju ändå svåras för honom att jag som ny kommer och försöker bestämma lite. men är ju som sagt mitt hem också

Precis. har han precis flyttat in till er på heltid? isånna fall kanske han behöver umgås med dej mera och att ni har mycket roligt med varann. hade min styvmamma gjort så mot mej hade jag tyckt bättre om henne.

han bor hos oss några veckor i stöten och sen hos sin mamma, vi bor bara några km ifrån hans mamma så han kommer lite som han vill försöker verkligen visa att jag bryr mig om honom men det blir svårt att göra det ibland samtidigt som att visa vad som gäller. känns lite jobbigt att komma på kant med varandra. men är nog som du säger, är viktigt att försöka göra saker tillsammans!

aaa jag tror det är viktigt. plus i kanten är aven om ni har bra kontakt med hans mamma!

jag har ganska bra kontakt med hans mamma men min man och hon kommer inte överens vilket jag tror gör allt lite svårare

Ja värst är det om hon påverkar honom negativt till er. men om hon skulle göra det så måste du visa för honom att hon har fel. han måste även förstå att vill ahn vara hos er så ahr ni regler som ska följas.

är ju precis så det blir, hon är ovän med min man och det blir mycket"skitprat" och ibland påverkar hon honom så han inte är hos oss på flera veckor vilket jag tycker är tråkigt! man märker att min man och hans son får ett sämre förhållande till varann när det blir så. det blir så spänt mellan dom! vi sätter upp regler här hemma och hon säger emot dom och ringer hit och anklgara oss för att göra fel och därför blir dom ovänner! jag personligen försöker att inte lägga mig i för jag tycker det är mellan dom men det börjar bli svårt eftersom det påverkar sonen!

Oj oj vilken mamma. hade jag varit du hade jag nog försökt prata med henne inte alltid det funkar men skulle försökt. men så länge styvsonen har roligt och trivs att vara hos er får man hoppas att han inte lyssnar på sin mamma. och när hon ringer och klagar är det bara att förklara för henne att i erat hem gäller era regler. handlar nog kanske om avundsjuka från mammans hjåll?

Min bonusar är 13 och 15 år. Jag har framförallt väldigt bra kontakt med killen som är äldst, får mycket förtroenden av honom. Tror att mycket handlar om att jag alltid utgår från honom när vi pratar om jobbiga saker. "Håller du med läraren om att det är så?" "Hur mår du eftersom du gjorde så?" "Kan du förstå hur pappa tänker när han säger att...?" Kopplar tillbaka mycket till min egen tonårstid.

Visst tycker jag att du kan säga ifrån om han tittar på tv halva natten när han ska upp. Däremot tycker jag inte att du ska tjata om det. Knacka på och säg att han borde släcka, gör han inte det så låt hans pappa ta tjatet. Tonåringar mår bra av gränser och vuxna som bryr sig även om de för stunden tycker det känns för jävligt. Fråga varför han skolkar.

Jag säger annars bara ifrån om saker här hemma som berör mig. Om de inte plockar bort från bordet, skor som ligger utspridda, att de ska plocka in sin tvätt osv. Deras rum däremot skulle jag aldrig gå in och tjata om, där har de en intigritet och en gräns som jag vill respektera. Städa rummet får pappa tjata om. Jag skulle heller inte sätta upp regler för tider mm, men sitter gärna med i diskussionen och ger min syn på saken. Ofta funkar jag lite som en medlare mellan honom och pappa.

Visst är det jobbigt ganska ofta. Mellan förälder och barn finns en naturlig kärlek som kvarstår oavsett konflikter och tjat, det finns inte mellan bonusar.

jag tror nästan det, är så svårt att veta hur man ska ställa sig när man är lite mittemellan! har pratat med henne några gånger och då "håller hon med" mig i det jag säger och sen när min man pratar med henne skriker hon åt honom, kallar honom idiot m.m. och kastar på luren!?? undrar varför man gör så. och hur ska man ställa sig emot sonen då när han märker att det är spänt gällande hans mamma??

kollibrin: är så jag känner angående en del saker, att det får hans pappa ta. inatt tex öppnade jag bara hans dörr och sa att stäng av tv du ska ju upp imorgon sedan gick jag därifrån och hoppades på att han gjorde det ute i lägenheten säger jag till när det är nått jag är missnöjd med men allvarligare saker får min man ta tag i. hoppas bara jag gör rätt i det jag gör, vill verkligen inte vara "dålig" som styvmamma!

Så länge du bryr dig och respekterar din bonus så är du ingen dålig styvmamma! Var inte rädd för det. Att du ibland har känslan av att du kanske inte orkar, tycker det är jobbigt att han är där osv är "tillåtet" och gör dig inte heller till en dålig styvmamma.

tack! känner jag att det är jobbigt att han är här är det ju inte för att han är HÄR utan för att det alltid blir så mycket bråk och disskutioner om/med mamman!hur det än är, är det jobbigt att ha kontakt med min mans förra "liv".

Det är ju så när man är bonusmamma att man också anpassar sitt liv efter barn som inte är ens egna. För sina egna barn kan man nog göra vilka uppoffringar som helst, men det blir inte samma sak med någon annans. Jag kan tycka att det är jobbigt att vi aldrig kunde resa en längre tid innan vi fick barn själva. Hela tiden hans barn i tankarna, att de skulle känna sig svikna om vi reste bort en tid. Nu i efterhand kan vi känna att en månad säkert hade funkat, de var runt 10 år då. Jag kan tycka att det är jobbigt när min härliga soffhörna är upptagen och vi sitter här och trängs. Eller att jag måste tänka på hur jag går upp på morgonen, vill ju inte möta tonårssonen halvnaken. Det är dyrt med fler barn och det påverkar även min ekonomi. Men allt det där har jag fått lära mig att leva med, och mycket mer än så. Att jag ser min mans ex i barnen, att hon betett sig illa och så finns jag där och ställer upp ständigt för hennes barn. Men då får jag ha fokus på att det är min mans barn jag finns där för. Vi har fått sätta gränser och skapa oss vår egen familj, men oj vilken tid det tog och SÅ mycket energi. Barnveckor och ensamveckor ser väldigt olika ut, fortfarande är det så sedan vi själva fick barn tycker jag. Du 85a verkar vara en toppenbonus som bryr dig!

tack så mycket känner likadant med att inte vilja möta tonårspojken halvnaken i hallen m.m.. hehe...! känner igen mig mycket i det du skrev i det senaste inlägget.*skönt*

Självklart har du lika mycket att säga till om i ert gemensamma hem! Det viktiga är att du pratar det igenom med din man och förklarar hur du känner, ni är en ny familj och då skall era gemensamma regler gälla! Och det är viktigt att din man säger till sin son att du bestämmer lika mycket.
Tonårstiden är en berg och dalbana så se till att styra upp det med en gång.
Lycka till

Jag behandlar alla tre barnen lika och har samma krav på dom, är med och uppfostrar alla tre och har lika mycket att säga till om som deras pappa när dom bor hos oss, hans är 10 och 16 våran är 5, hans var 3 och 9 när vi träffades, och då var jag 18. och barnen accepteraratt dom ska lyssna lika mycket på mig som på pappa, och att det är olika regler här än vad det är hos deras mamma. och dom har (än så länge) inte sagt nått om att jag inte är deras mamma och inte ska bestämma över dom.