Hej!
Min pojkvän har två barn, 7 resp snart 9 år, som jag ännu inte träffat efter ganska lång tid. Det blir ju svårare och svårare ju längre tid vi väntar. Vårt förhållande är seriöst!
Jag undrar om det är någon som har nåt bra tips på vad man kan göra och hur man berättar? Det är snart 6 år sen föräldrarna separerade. Jag arbetar med barn, så jag älskar barn och är van vid dom...
Har ni nåt tips till en som verkligen behöver det?
Gör ingen stor grej av det hela utan träffas i någon vardagssituation första gången, tror det är bra att avdramatisera. Umgås man mer och mer så är det bara att svara ärligt på deras frågor, men inte förklara en massa i onödan. De är ju ganska stora så de kommer nog haja läget ganska snart, eller vad tror du?
Tack för ditt svar! Jo, barn förstår så mycket mer än vad man kan tro. Så jag håller absolut med dig.
Hur länge har ni varit tilssammans? Min man väntade rätt länge innan jag fick träffa min styvdotter, detta för att han ville vara 100% säker innan man blandar in barnen och det tycker jag att man skall vara.
Det finns ingen anledning att skynda på det här, när din pojkvän känner sig redo så kommer du att få träffa hans barn.
Vi träffades för fyra och ett halvt år sen. Eftersom det varit struligt förut har vi haft två uppehåll, men nu är det tredje gången gillt och vi har nu varit tillsammans i två år till hösten, och nu tycker vi båda att det snart är dags.
Om det känns rätt så tycker jag att du skall prata med din pojkvän och förklara hur du känner, att du är mogen att träffa hans barn. Hitta på något allesammans så kommer du in naturligare såsom åka och bada eller något annat kul som barnen gillar att göra...
Tack för ditt råd!
Tycker det är jättebra att ni har väntat till det känns helt rätt och fullt. Och eftersom ni gjort valet att det att ta det lugnt, så ge nu barnen chans att ta det i sin egen takt (är själv ett skiljsmässobarn). Och vad jag personligen tycker är viktigt, så var inte med varje gång i början,när din pojkvän ska träffa sina barn utan kanske varannan. Så det inte känns på en gång för barnen som att du "snor" deras pappa. Förstår du hur jag menar? Men börja sedan att succesivt vara med mer och mer osv. Så har mina föräldrar gjort och det känts bra. Min mamma har tagit det försiktigt och låtit mig fått accepterat henns nya i min egen takt. Och jag älskar han som en pappa idag 
Tack Agni för dina goda råd! Dom värmde och jag tror att vi kommer ha nytta av dom. Tack!
var så lite så , man lär försöka va klok ibland 
kram!