• Mungo205

    Panik i v. 7

    *suck* Inatt har jag legat med värsta paniken över förlossningen!!! REDAN... Måste vara helt knäpp. Låg och grina och undra vad sjutton jag gett mej in på? Det borde jag ju faktiskt veta efter fyra ungar.

    Det värsta är att jag verkligen inte tycker om de bm som finns att tillgå här. Haft jobbigt som fan med dem de sista två graviditeterna och skulle vilja ha min gamla bm som jag hade vid de två första barnen. Men det är sju mil härifrån och jag vet inte om man ens kan välja att gå till en vårdcentral i en helt annan kommun än den jag bor i?

    Två av mina förlossningar har inte varit direkt underbara kan jag säga utan att ljuga. Skriver inget mer då jag inte vill skrämma upp någon annan!

    Jaja... *gnäll gnäll*

    Det finns ju inga barn som stannar i magen för evigt så det är väl bara att bita ihop antar jag!

  • Svar på tråden Panik i v. 7
  • Alvi

    Nejnej, inte ska du bita ihop!
    Du ska ta itu med detta!

    Ta kontakt med en aurora-bm, eller Minna-bm eller vad de nu kallas i ditt område. BM som är specialiserade på kvinnor som är rädda och oroliga inför förlossningen.

    Du kan även fundera på att ha med en doula! Jag är doula, och vet att många många kvinnor (ensamstående och med partner) har haft nytta av en sådan. Kika gärna på doula.nu.

    Tror du att det hjälper att läsa på...? Du har fått fyra barn, så kanske är du väldigt medveten om hur förlossningens skeden ser ut och beter sig, eller så kanske du inte vet? Isåfall, läs lite om det.

    Man kan välja vilken BM man vill, i vilken kommun man vill, är jag nästan säker på. En i min mammagrupp gick hos BM i den stad hon jobbade i, inte där hon bodde.


  • Mungo205

    Sisu: Tack för ditt svar!

    Jag vet ganska väl hur min kropp beter sej och har tidigare inte varit rädd för att föda vaginalt. Min enda panik inför förlossning tre och fyra var att behöva snittas igen eftersom det blev komplikationer efter mitt snitt med nummer två!!!

    Men när fyran skulle komma så satte förlossningen aldrig igång och då jag fött femkilosbarn innan så ville maninte låta mej gå för länge över tiden utan jag blev igångsatt!

    Smärtan var olidlig! Från noll och ingenting till barn på tre timmar! Tre timmar då jag svimmade av smärtor och skrek konstant. Bad flera gånger om epidural då jag behövt det vid bara 3 cm öppning med de andra barnen. Då jag fått den har allt gått som på räls! Men nu vägrade de och påstod att det inte gick då man blivit igångsatt med dropp?

    Jag hade bestämt mej för att inte föda fler barn efter det! Så kan det gå!

    Känner ingen tillit som helst för min förlossningsavdelning nu. Vill inte föda på min närmaste förlossning sju mil bort!!! Ingen som pratade med mej efteråt heller. De bara sa att ingen förlossning är den andra lik. Blaha tänkte jag då min kropp betett sej exakt lika varje gång (även denna fast i ett raskare tempo).

    Vill ha min lilla bäse, men vill inte föda! Bra ekvation va?

  • Mungo205

    Den 4/4 var jag till Viktoriagruppen.

    Bm som jag träffade där var jättetrevlig. Vi pratade i nästan en hel timme. Hon berättade för mej att man kan göra helt annorlunda om jag skulle behöva bli igångsatt igen.

    Man kan till exempel sätta in slangen för en epidural innan man startar droppet! Tack gode Gud, den kör vi på... *ler*

    Vi kom fram till att jag skulle skicka henne ett mail efter jag varit på det stora ul:et och få en ny tid då vi kan träffas. Till den träffen så skulle hon hämta fram journalerna från alla mina tidigare förlossningar så att vi kan gå igenom dem och prata om de förlossningarna.

    Jag ska även få träffa en läkare runt v. 32 som jag ska få prata med och som ska skriva in i min journal att jag ska få slangen till epidural innan en eventuell igångsättning! Jag kan även få träffa narkosläkare innan som undersöker var i ryggen man lättast sätter en epidural på mej då jag är tät mellan kotorna.

    Så allt kändes jättebra! Och min förlossningsrädsla känns redan bättre!

Svar på tråden Panik i v. 7