Så ledsen...

kram till dig, har inte så mycket att att säga...

Stor kram gumman, hoppas ni får veta vad som är fel snart.

KÄMPA PÅ kan jag nog mest säga....

Haft två mf men inte på den korta tid du upplevt allt detta...

Ja, det är inte roligt att vara med om detta.
Det är jobbigt att kämpa med sånt som är lite mer på det känsliga planet. Du ska veta att det inte är ovanlig att känna som du gör. Det är också helt naturligt att känna sig helt bedrövad efter så många försök.
 Det är bra att du skriver av dig och är öppen.
Hoppas verkligen att det ska gå vägen nästa gång. Kram Stina

Hoppas det löser sig - verkar jättejobbigt..

Tack underbara tjejjer... det är svårt att sluta gråta... Självklart kommer jag/vi aldrig aldrig att ge upp... men det tär... jag orkar inte vara glad i vårt förhållande ens och herregud vi gifte oss i somras vi ska ju vara lyckliga nu... inte så ledsna...

massor med kramar till er Hanna, hoppas vekligen att det löser sig för er snart, tänker på dig...

Klart att du blir ledsen. Ingen vill vara med om detta.
Moderskänslor är starka. Man vill ju inte mista det man längtar efter så starkt.
Klandra inte dig själv bara. Då mår du sämre, gumman.

Låt oss hoppas på nästa gång. Gråt om du behöver. Puss

Kramar till er. Min kusin fick sex missfall innan det satte sig och nu har hon två fina killar. Lycka till.

Förstår vad du går igenom och känner igen alla känslorna.Kan inte säga mer än att jag lider med er, och hoppas att ni kan samla krafter tillsammans för att orka fortsätta att försöka.
Bra att ni fått komma igång med utredning, det brukar kännas lite bättre då när det iallafall händer något.

Själv har jag haft 5 MF och ett X på 2 år ingen lätt sak att gå igenom. Men på något konstigt sätt hamnar man på fötterna igen, målet och längtan efter ett barn är otroligt stark drivkraft.

Ville lämna varma kramar till dig, jag förstår hur du lider!
Hör av dig om du vill prata!

Jag känner verkligen igen känslan både av att känna sig okvinnlig, och att bara vilja gömma sig för alla gravida. En otroligt jobbig och lite "förbjuden" känsla, att man är avundsjuk på att andra "klarar" det som inte går lika lätt för en själv....
Har aldrig varit gravid, och självklart inte fått missfall heller, men min sambo har azoospermi, och det är väldigt tveksamt om vi kan få biologiska barn (med assistans) ihop. Känslan av att "alla" är gravida eller nyss har fått barn är väldigt påtaglig, och avundsjukan river och sliter.
men jag kan inte ge upp, och det kan inte du heller! Visst hade varit skönt att bara lägga sig under täcket och komma fram gravid, men det händer väl knappast.
Ville bara säga att jag känner igen din sorg över att inte bli gravid, men vi måste bara kämpa!

Stor kram till dig, fint att ni har kommit i gång med utredningen.

Usch, jag beklagar verkligen. Vet hur det känns med två mf och det räcker gott och väl.

Känner igen det där med släktingen. Efter det hände mig första gången så fick vi reda på att min dåvarande sambos syster väntade barn och hade nästan samma jävla BF-datum - otroligt! Ett hårt slag i ansiktet... Det var hemskt att följa hennes växande mage och sen hälsa på när hon låg på BB med den nyfödda. Och jag som också skulle ha haft en sån.

Hoppas att utredningen går som ni vill och jag håller tummarna att ni lyckas nästa gång.

Varma kramar.

STOR kram från mej med...

*skickar mycket och massa kramar*

Det är onekligen bland det värsta man kan råka ut för som kvinna. Jag minns alla mina fyra mf i detalj. Fruktansvärt.

Jag har periodvis inte kunnat se varken gravida, lyckliga mammor eller bäbisar. Och känt mig missförstådd av hela världen.

Nu har jag en vecka till bf. Och vågar glädjas och kanske tro att jag har lärt mig någon på den här långa resan.

Jag önskar dig verkligen all lycka, men tillåt dig att vara olycklig nu. Och du är inte missunnsam när du har svårt att glädjas åt andras graviditeter. Det skulle ju ha varit du ju.

KRAM från Mrs H

Hejsan lilla vän!!
Jag vet inte alls hur du har det, men jag kan tänka mig hur hemskt du måste må... Vi har ju haft ett MF för ett år sedan (den 20 december) och det var ju jätte hemskt, men vi har en biologisk dotter sedan tidigare så det blir ju inte riktigt samma sak!

Det där som du beskriver som okvinnlig och oduglig till det man är "till för", herregud! Du satte spiken på "rätt" ställe, nu har jag fått ord på den känslan jag har haft... det beskriver verkligen hur man känner sig när man inte kan planera sin graviditet!

Hoppas att du får ditt efterlängtade plus snart och ett plus som är där för att stanna! Gråt nu ut ordentligt lilla vän och ta det lugnt...

Puss från mig, Lina "ellet"

Ah, Hannnah! Jag ar sa ledsen for din skull och onskar jag kunde saga nagot perfekt som fixade allt. Men du ar inte ensam om att kanna sa. Varje gang jag ser grvida sa forsoker jag tanka pa att de kan ju ha gatt igenom allt detta ocksa och det tar udden avd et lite grann.

Jag ahde namligen en bekant som jag fick veta ganska snart efter mitt andra mf att hon var grvid och ovanpa det hela lika langt gangen som jag hade varit om det inte hade blivit ett forsta mf. Jag tyckte det var hemskt och fruktansvart jobbigt och kande att jag inte alls kunde gladjas. Vi visste inte att de hade forsokt ens sa jag antog val att de inte hade nagra problem. Men sedan fick jag veta att de forsokt i tva ar och att hon fran borjan varit gravid med tvillingar denna omgangen, men forlarat den ena. Da kande jag mig sa dum som inte var glad for dem sa nu forsoker jag tanka pa att aven om jag inte vet om det sa kanske aven de har haft svart och fortjanar sitt efterlangtade plus.

Hittils har jag kant att det har varit nagotsanar ok att deala med hela situationen. Men denna helgen var bara hemsk och nu vet jag faktiskt inte ens om jag orkar forsoka bli gravid denna manaden.

skickar lite kramar!

Skickar en stor kram! Vet inte hur det känns att få missfall...kan tänka mig att det är fruktansvärt jobbigt. Vet "bara" hur det känns när man aldrig lyckas....o när alla runt omkring blir gravida...man får lov att må dåligt över det, man kan inte alltid hålla skenet uppe.