Vänskapstråd för oss som behöver ÄD!

Hej,jag är 43 och har 3 MA i bagaget troligen är det mina ägg som är dålig kvalite på,gått igenom utredning,hittade inga fel, blivit nekad IVF privat på Sophiahemmet pga mina Fsh värden som ligger på 14.
Känns som ingen tagit oss på allvar just på grund av min ålder,hela karusellen började när jag var 38 så jag tycker att nån form av hjälp borde vi ha kunnat fått under tiden!
Nu sist träffade vi en läkare som blev jätteförvånad över att inga hormoner hade erbjudits mig.
Nä ingenting har jag fått hjälp med förrutom nu sist när jag fick progesteron för att hjälpa graviditeten på traven,fick MA konstaterat 2/8 i år,inte så länge sen med andra ord.

Har nu träffat en privatläkare som tar sig an oss och ska gå igenom hela utredningen steg för steg så inget har missats innan vi sänder iväg vår ansökan för privat äggdonation till Finland.

Så där står vi just nu,vi hoppas och tror att vi ska nå vårt mål en dag inom snar framtid,hoppet har vi kvar!

Hej jag kallar mig Minna! Jag är 29 år och jag och min sambo står i kö till äggdonation sedan nästan två år tillbaka.
Jag har ingen egen äggproduktion fick jag veta sedan 11 års ålder. Att man kunde sätta upp sig på en kölista här i Sverige före det blev tillåtet här i Sverige för tre år sedan är det ingen som informerat mig. Så här står vi nu jag och min sambo och väntar för att få komma upp till HS för första besöket för att få träffa psykolog och kurator. Vi är jätte nervösa men samtidigt glada att det rör på sig och att det hela snart drar igång! Detta kommer att bli vårt första försök så det är jobbigt att inte veta vad som väntar. Skulle gärna velat ha varit här för ett par år sedan! Men men vad gör man barn vill vi ju ha!Hoppas att det finns fler här med erfarenheter att dela med sig! Kramar från mig till alla som kämpar på för att få ett älskat barn!

Vi har precis varit i Huddinge på inskrivning...
Dom är helt underbara där, och nu i efterhand så vet jag att man kan släppa på nervositeten för det är faktiskt inte så jobbigt som man nog tror...

Kuratorn är nog mest ute efter att få veta att båda parter är inne på samma linje så ingen är tveksam, sen är det mest prat allmänt hur träffades ni, hur bor ni, hur ser ni på äggdonation m.m Och så får man information...

Läkaren gör en undersökning och tar ställning på vad man ska äta för hormoner, och ger lite information...

Och det tar cirka 1 timme hos vardera... Så försök slappna av fast jag vet det är svårt...

Jag äter nu tre hormontabletter om dagen, och ska snart på ultraljud för att se om dom hjälpt, har dom det så ska jag ta tre tabletter vaginalt 3 ggr/dagen i 12 dagar sen en ny undersökning för att se om dom hjälpt... Och är då allt som det ska så vet dom ju det tills dom då hittar en donator

Så "svårare" än så är det inte. Visst man blir som en tickande bomb med alla hormoner (iaf jag)... Men det är det värt...

LYCKA TILL ALLA....