hjälpp varför gör det så fruktansvärt ont att se min väninna med sin stora magen????

Det är väl därför du mår som du gör....Du vill själv ha barn. Det är inte så konstigt. Jag tycker att du kan säga till din väninna att du tycker att det känns svårt får dig. Jag tror att hon förstår . Då kommer det att kännas lättare. Kram

Ååååh vad jag lider med dig! Fyyy sjutton vad tungt det känns när man är i din sits...
Vi har barn nu, men medan vi försökte (det tog ett år) så blev MASSA gravida runt oss....

Vet inte hur länge ni har försökt, eller om ni har nån diagnostiserat fel, men vad det än är så ska du veta att det är många som lider som du.
Förstår att det måste ha känts hemskt tråkigt att din man klappade hennes mage med...

Önskar er all lycka...!

Förstår precis hur du känner. Känner samma sak och märker att jag nu undviker mina gravida vänner (eller de med helt nyfödda barn). För en kompis som står mig riktigt nära har jag sagt att det känns jobbigt så tror hon förstår.
Jag tror också du ska försöka säga vad du känner. Det är svårt men känns bättre efteråt (och din vän förstår att det inte är henne som person du undviker).
Lycka till!
Styrkekram!

det är inget konstigt alls att känna sig svarsjuk/less på folk som är med barn, fast man själv inte har någon högre önskan. Tillåt dig själv att vara ledsen. Men gräv inte ner dig, försöker ni?

Jag var själv otroligt bitter ett tag, och när det vände och jag höll mig för mig själv (låter tråkigt och jobbigt) men det vände. Och bara någon månad senare väntade jag själv barn. Jag tror att jag kände en sån enorm press på mig själv att jag också måste bli med barn att jag inte klarade mig annars. (tror känslan av stress inte är bra vare sig för en själv el sin produktivitet)

kramar om

Jag vet, det är skitsvårt att träffa gravida eller nyblivna mammor. Man vill inte ha känslorna men dom finns där. Har oxå undvikit vänner p g a detta. Förstår dig... Man känner sig hatisk, arg och avundsjuk.

Jag har nu börjat förklara för de som står mig närmast hur jag känner. Som tur väl är har mina vänner förstått mig. Tack gode gud för dessa vänner. De som inte förstår hur jag känner efter 7 års försökande kan kvitta i mina ögon.

Att man står där och försöker se glad ut för deras skull... hur många gånger har jag inte gjort det????
Innerst inne är man ju glad för deras skull - man är bara förbannad för att det inte är jag som har stor mage eller en liten att visa upp.

Det är ju lätt för mig att sitta här och tycka hur du ska tackla dessa situationer eftersom alla känner olika. Jag bara vet hur du känner dig.

KRAMIZAR (och en liten push)
Snoopy

Tala med din kompis!!!!!!!!!!! Jag tror säkert hon förstår att du mår som du gör!!!!

Säger precis som dom andra, prata med henne. Jag är säker på att ni kan jobba er igenom det här tillsammans. Jag vet att det är jättejobbigt men det kommer kännas så mycket bättre när du har berättat *kramar om*

Instämmer med tidigare talare.

Var öppen mot din vännina. Berätta hur du känner det och hur jobbigt det känns för dig att se henne gravid. Inte för att du missunar henne det, utan för att du sörjer att du och din man själva inte är där, trotts er önskan, längtan och behandlignar.

När min bästa vännina blev gravid gjorde jag som du. Undvek henne ganska mycket. Sedan talade vi ut och fann ett sätt att hantera det på. Vi träffades mindre än vanligt och hon förstod. När vi träffades pratade vi om graviditeten, men inte så mycket, utan mer om annat. Graviditetssnacket fick hon ha med andra människor, jag orkade inte just då. Sedan kan jag ärligt säga att när hennes son föddes trodde jag det skulle vara superjobbigt men då försvan mycket av min sorg. Tror kanske pga att det är gravid jag kämpade för att bli. Barnet i sig har med tiden börjat kännas så avlägset och abstrakt.

Kram

Känner samma som du. Sambon kom hem igår o berättade att ett kompisar till oss var gravida. Kan tyvärr inte glädjas med dem. Jag känner bara ännu mer frustration över att vi inte lyckas. Känns som att alla andra runt om oss blir gravida och vi bara komme längre o längre ifrån en graviditet fast jag snart ska börja spraya inför vårt första IVF.
MEn jag försöker va ärlig o berätta för folka att jag har svårt o glädjas med de och har även svårt för småbarn. De brukar förstå.

Sabia:
Jag vet exakt hur du känner dig...
Jag sitter nästan i alla båt...
Jag fick igår veta att min enda iRL vän plusat på andra försöket och dom har varit ihop lika länge som dom kört oskyddat och sakt händer de så händer de...
De har varit så jobbig och igår när jag fick veta om pluset kände jag hur hela jag nästan dog...
Å den där sidan man inte vill ha kommer upp... tyvärr är de juh så....

Kurreburre:
Du måste ha de bra du.. att folk kan förstå...
Skulle vi säga något till någon så skulle de bli att vi är jag bara avis...
(i den där snäsiga tonen).