Jacob, 7, är särbegåvad – skapar egna sudokun

När Sofias son, Jacob, var 2,5 år blev hon inkallad till ett möte på förskolan. Hon förstod först inte vad samtalet skulle handla om, men när hon kom in i rummet kände hon av en allvarlig stämning.

– Jag tänkte att nu är det något allvarligt som ska sägas, berättar Sofia.

"Kände mig väldigt påhoppad"

Personalen på förskolan hade uppmärksammat att Sofias då 2,5-åriga son utmärkte sig från de andra barnen på förskolan. De nämnde bland annat att han inte följde samma mönster som de andra barnen. Ett exempel som förskolepedagogerna tog upp var att om de andra barnen härmade en rörelse, exempelvis slog sig på knäna, satt han och iakttog istället för att härma. De hade till och med filmat en sådan situation för att visa Sofia vad de menade.

Under mötet fanns även en specialpedagog på plats, något som Sofia inte hade blivit informerad om innan samtalet.

– Jag kände mig väldigt påhoppad. Jag var höggravid och ganska känslomässig som jag var, och eftersom min man inte hade möjlighet att vara med under samtalet satt jag där själv med de tre pedagogerna.

–Det kändes nästan som att jag fick försvara mitt barn, säger Sofia.

Läs mer: Natalies son insjuknade i spädbarnsbotulism: "Jag valde vaggsång till hans begravning"

Hade inte hört talas om begreppet "särbegåvad"

Under samtalet fick hon bland annat svara på frågor om sin sons sociala förmågor, exempelvis om han var kontaktsökande hemma, vilket hon uppgav att han var.

De kom fram till att den nämnda specialpedagogen skulle följa Jacob under några veckor, vilket resulterade i att de beslutade att han behövde stöttning för att komma in i barngruppen.

Men att Jacobs agerande berodde på att han var särbegåvad var inget som varken hon eller pedagogerna tänkte på då.

– Jag förstod ju att han var väldigt smart, det förstod jag tidigt. Men jag hade aldrig hört begreppet “särbegåvad”.

Alltid varit före i sin utveckling

Det som ändå gjorde att Sofia kände att hennes son inte var som alla andra var bland annat att han förstod sig på och kunde spela mattespel som är till för barn mellan sju och tolv år, när han var i en mycket yngre ålder än den rekommenderade.

– Han har hela tiden varit före i sin utveckling, berättar hon.

När det var dags för Jacob att börja skolan skickade förskolepedagogerna med ett brev där de informerade de nya lärarna om att Jacob behöver hjälp med att komma in i barngruppen. Ett brev som mamma Sofia inte var helt positiv till:

– Jag kände mig inte helt bekväm med att ge det här brevet. Jag försökte hela tiden tänka att de överdrev, att det inte är något fel på mitt barn och att det bara var något de fått för sig.

"Behövde tänka annorlunda"

Men Jacobs nya pedagoger valde att gå efter devisen “han kommer när han är intresserad”, istället för att tvinga in honom i ett socialt sammanhang som han själv inte ville ta initiativ till. Det här var något som Sofia tyckte lät bra till en början, men sedan skedde några incidenter där andra barn var elaka och gjorde illa Jacob. Återkommande inslag, som förekommit redan på förskolan.

– Man kände att något annat behövde göras, vi behövde tänka annorlunda.

Pusselbiten som föll på plats

Nu går Jacob i ettan och Sofia studerar just nu själv till lärare. Under en föreläsning, när orden “särbegåvade barn” kom upp, fick hon en uppenbarelse som förändrade allt.

– Det var som en pusselbit som föll på plats. Särbegåvad, det är det han är, berättar hon.

Där stod det svart på vitt att barnet i fråga kan ha det svårt när det kommer till sociala relationer, men ha det mycket lättare än andra barn inom andra områden.

– Han är väldigt kreativ. Han sitter alltid och skapar texter, skriver böcker. Han läser flytande och gör till och med egna sudokun, berättar Sofia.

Fått svårare uppgifter

Särbegåvade barn behöver ofta väldigt mycket stimulans och kan då lätt bli åsidosatta av lärarna, då de ofta tar för givet att barnet redan kan. Därmed kan barnet ofta bli rastlöst och känna sig understimulerad, menar hon.

Efter att hon fått kännedom om begreppet mejlade hon sin sons lärare med information om vad man bör vara uppmärksam på när man är runt ett barn som är särbegåvat.

Efter beskedet har lärarna börjat ge Jacob lite svårare uppgifter och litteratur som han kan ta sig an när han är klar med sina uppgifter, som de andra barnen fortfarande sitter med.

Sofia berättar också att de har börjat med “rastkompisar” i Jacobs skola, vilket ska hjälpa alla barn att hitta någon att leka med under rasterna.

Skapar egna sudokun och korsord

På frågan om vad Jacob kan som utmärker sig från de andra barnen, svarar hon att sjuåriga Jacob skriver böcker. Hon berättar också att han alltid är i olika kreativa processer. Han har till exempel nyligen gjort en lista på alla Eurovision-vinnare genom tiderna, ritat av alla flaggor och memorerat därefter.

– Han är fantastisk inspirerande, säger Sofia och berättar att han också skapat ett eget sudoku, fast med bokstäver istället för siffror. Han har även skapat egna pysselböcker innehållandes olika sudokun och korsord, med tillhörande facit.

– Genom att jag delar min historia hoppas jag kunna hjälpa andra som lever i samma situation, säger hon avslutningsvis.

Sofia och Jacob heter egentligen något annat.

Har du varit med om något du vill dela med dig av? Se här!