"Sa du bara nej? Jag som vill så gärna…"

Mamma och pappa har hittills varit riktigt bra att ge mig vad jag vill och vad jag behöver. Det är galet hur bra de varit på det och hur mycket tid de gett mig! Ibland har jag dock behövt kämpa lite extra för att få dem att förstå vad jag velat, men till slut har de förstått, och då har jag såklart blivit nöjd igen. Men på senaste tiden har det hänt något… De har börjat göra skillnad på vad jag vill och vad jag behöver, jättekonstigt tycker jag! Hur ska de veta skillnaden, när inte ens jag gör det själv? De har börjat använda ett konstigt ord, nämligen ”nej”. Jag hör det allt oftare, och ibland säger de det när jag ber om något, varför får jag inte allting direkt längre? Jag är självklart inte nöjd med detta, och de kan jag lova att mamma och pappa får höra! Jag använder min röst och mitt kroppsspråk för att visa vad jag tycker om det där ordet… Ibland fungerar det, men jag har även märkt att det även fungerar att le lite också för att jag ska få min vilja igenom.

Jag lär mig hela tiden massor om min kropp och mina känslor, jag kan vara glad, ledsen, arg, besviken… och fler känslor kommer det nog att bli tror jag! Ibland kan det dock vara svårt att hitta ”rätt” känsla och det är inte sällan allt kommer på en gång, att jag blir arg, ledsen och besviken i ett. Som tur är så går det över efter ett tag och då är jag glad igen!

Samtidigt har jag märkt en annan sak som mamma och pappa börjat med, och ibland sägs det i samma mening som ”nej”. Det är ”mitt” och ”ditt”, vilket är ganska så förvirrande, hur ska jag veta hur fördelningen ser ut?

Vill du läsa resten av inlägget? Klicka dig vidare här!

Här är de tidigare udragen från bloggen.

1. "Här är alldeles mörkt".

2. "Ska jag ut genom det där hålet?"

3. "Elastiken sprack och så låg jag bara där"

4. "Min mammas bröst är de bästa"

5. "Jag är så söt, så söt, så söt"

6. "Finns det något inuti, ovanpå och under?”