Krönika - Att vara mamma med cancer
Veckans krönika är skriven av Marita Ebervall. För tre år sedan drabbades hon av cancer, 33 år gammal och mamma till sju barn. Här berättar hon om tankarna kring cancern och att barnen skulle förlora sin mamma.
För tre år sedan drabbades jag av cancer, jag var 33 år gammal och mamma till sju barn.
Jag gick länge med smärta i armen, något som jag trodde var tennisarmbåge, eller liknande, vi hade just kommit tillbaka till livet efter att nära förlorat vår hjärtsjuka son (född -06) med operationer i Göteborg och dylikt.
Jag åkte in akut på natten efter att vänstra handen blivit blå-svart, efter en snabb magnetröntgen blev det operation klockan 04 på morgonkvisten, där de plockade ut en tumör på 9,5 cm lång. Diagnos synovialt sarkom.
"Innan du dör måste du ordna en ny mamma till oss"
Nu följde sex veckors strålbehandling samt medicinering. Jag bodde i Umeå under behandlingen och fick åka hem till familjen på helgerna. Den här tiden var för jävlig, jag kan verkligen inte beskriva den på något annat sätt.
Vid ett tillfälle nattade jag min då 7-åriga dotter som sa: "Innan du dör måste du ordna en ny mamma till oss". Jag hade så svårt att hålla tårarna borta, det gjorde så ont att höra det från henne, hon skulle ju inte behöva oroa sig för sånt!
"Man vill inte dö ifrån sina barn"
För mig var det bra att bo på patienthotellet under behandlingen, det gav mig tid att kunna hantera alla rädslor och känslor, inför döden, barnen, och allt som snurrar i ens huvud. Man blir ju väldigt egoistisk i en sån här situation, man vill inte dö ifrån sina barn!
Jag går på kontroller var tredje månad, i mitt fall är största risken spridning till lungorna. Jag fick mitt åttonde barn för fem månader sedan, dagen efter förlossningen gjordes en skiktröntgen där man upptäckte ett antal fläckar i levern. Panik! Jag hade ju just fått barn! Inte nu!
De tror att det är fett ansamlar men av någon anledning växer de. Jag lever med cancern hela tiden, jag vet att det finns mammor som har det värre, jag vet att det finns barn som är utan mammor på grund av cancern.
Jag är tacksam livet!
/ Marita Ebervall
