Micah "Jag vill att Kelly ska växa upp med både mamma och pappa"

Mikaela var bara fjorton år när hon blev gravid, tre dagar efter hennes femtonårs dag födde hon dottern Kelly. Nu är Mikaela sexton år och bor på ett behandlingshem för att få hjälp med diagnoserna Bipolärt syndrom, Aspergers syndrom och utreds samtidigt för ADD. Dottern Kelly som idag är ett år och fyra månader bor tillsammans med sin pappa Kevin.

"Idag ångrar jag att jag skrev hur dåligt jag mådde"

Mikaelas blogg växte snabbt i trafik när hon blev gravid och samtidigt som hon brottades med sina diagnoser klättrade bloggen högre upp på olika bloggtopplistor.

- Bloggen blev stor i samband med att jag skrev ut att jag var gravid, jag berättade min historia och folk tyckte det var intressant. Jag tror inte att diagnoserna gjorde så att min blogg ökade i läsarantal, jag tror mer på att jag skriver på ett sätt som tilltalar folk. Som mest hade jag ca 50 000 helt unika besökare per dag i bloggen, berättar Mikaela.

Bloggen blev otroligt omskriven och läsarna lämnade kommentarer, många var elaka och kunde vara rena personangrepp mot Mikaela.

- Jag mådde faktiskt inte så bra, idag ångrar jag att jag skrev hur dåligt jag mådde. Kommentarerna som kom in efter de inläggen gjorde så att jag mådde ännu sämre. Jag blev väldigt ledsen när de var negativa. Idag kan jag tycka synd om folk som skriver dumma kommentarer för antagligen så mår de mycket sämre än vad jag gör. Man kan säga att mitt självförtroende sjönk efter de dumma kommentarerna och jag mådde sämre. Jag trodde det var mitt fel alltihop, och att jag inte var värd att leva, berättar Mikaela.

"Jag var självdestruktiv"

I juli 2011 flyttade Mikaela in på ett behandlingshem för att få hjälp att börja må bättre och hon fick inte längre blogga fritt. Läsarantalet har sedan minskat.

- Det är ju en självklarhet att om man inte är lika aktiv på bloggen så minskar läsarna. Detta var jag förberedd på och det gör mig inte så mycket, de som vill läsa får läsa. Bloggen är en del av mitt liv, det är mitt jobb och jag älskar det, säger Mikaela.

När Mikaela flyttade till behandlingshemmet kände hon sig besviken på sig själv, som ett misslyckande. Men idag tycker hon att det var bra att hon blev sedd och omhändertagen så att hon kunde få rätt hjälp.

- Det finns många anledningar till att jag mådde dåligt, jag var väldigt självdestruktiv. Jag behövde få insikt i vad jag hade gjort för fel och vad jag kunde förbättra, säger Mikaela.

"Det värsta var att skiljas från Kelly"

- Det är nog det värsta, att skiljas från Kelly. Men samtidigt förstår jag att jag inte var kapabel till att ta hand om henne när jag mådde så dåligt. Jag längtar till att få ta hand om henne igen och jag är glad att jag får träffa henne och att hon känner igen mig, berättar Mikaela.

- I dagsläget så går jag och Kelly på simskola varje torsdag, sen brukar vi leka jättemycket och kramas. Det känns hemskt att vara utan henne, men jag tror att hon i framtiden kommer uppskatta att hennes mamma fick hjälp när hon behövde innan det blev försent, säger Mikaela.

"Varför lever jag om jag vill ta livet av mig?"

Nyligen släppte Mikaela boken "Hungrig på allt" som är en självbiografi av Mikaela som bor på behandlingshem i Uppsala.

"Är jag normal, varför lever jag, är jag älskad? Är jag normal när jag spyr efter maten för att försöka bli smal? Varför lever jag om jag vill ta livet av mig och blir jag älskad om jag är prostituerad?"

- Det som fick mig att skriva ut var att det hjälpte mig att reflektera saker jag gjort och kunna förbättra. Det var som en slags terapi för mig. Tanken med boken var att hjälpa andra och visa att man aldrig är ensam. Snart har hundra exemplar sålts och jag tror att den kommer sälja mer när den är korrekturläst och blivit billigare, säger Mikaela.

"Jag vill att Kelly ska växa upp med både sin mamma och pappa"

Idag mår Mikaela mycket bättre, hon beskriver det som att hon blivit född på nytt och hon ser ljust på framtiden med Kelly.

- Enligt mig är jag redan tillräckligt frisk för att kunna göra det jag behöver göra, ta hand om Kelly och göra mina sysslor. Mitt främsta mål är att komma hem och ta hand om Kelly och fortsätta med bloggen. Jag kommer att bo hos mamma och än så länge är inget bestämt om hur vårdnaden av Kelly kommer att se ut, säger Mikaela.

- Jag hoppas på att Kelly kommer bo hos mig och att hon kommer växa upp med både sin mamma och pappa, avslutar Mikaela.