Därför bör föräldrar älska Pokémon Go

KOMMENTAR:

Låt oss bara erkänna det, först som sist. Den största utmaningen för storbarnsföräldrar 2016 är regleringen av skärmtid. Att sätta regler för att följa upp hur mycket och vilken datoranvändning ditt barn ska få tillgång till är det tråkigaste jobbet du kan tänka dig. Nödvändigt, men utmattande. "Nu måste du gå ut och leka" blir ungefär lika väl mottaget som om du skulle förkunna en livstidsdom i fängelse.

Oavsett hur pedagogiskt korrekt du vill ta "datorsamtalet" med barnet, så är det i barnets huvud faktiskt ingenting i världen som slår Minecraft eller Starstable. Speciellt inte en promenad.

Så kom Pokémon Go - bättre än ett Kinderägg.

1. Barnet tar sig ut i friska luften

2. Barnet aktiveras

3. Du slipper att tjata(!)

Så här i hemmet är situationen helt upp och ner. Barnen drar ut föräldrarna.

– Mamma, ska i gå en promenad?

– Kan inte hela familjen åka till parken? Så kan vi gå till gymmet.

(Spelar du själv förstår du att det inte är träningscentret vi pratar om, men strunt samma. Gym är gym.)

Jag bor på en liten plats. Vi har en affär, två frisörsalonger, en bensinstation och en tågstation.

Och gud välsigne - vi har Pokéstop!

Jag har sällan sett så många barn ute på gatorna som efter att Pokémon Go lanserades, gåendes, joggandes eller på cykel. Antingen i full fart för att man har satt igång en insence och vill hinna med så många pokémons som möjligt på 30 minuter, eller tillsammans i grupper när någon har aktiverat en lure på tågstationen.

Resor till närmaste stad har nu blivit detsamma som pokémonjakt här i huset - inte shopping. Pengar sparade.

[ad062]

Klockan tio en onsdagskväll ser stan annorlunda ut, än vad jag kan minnas. Gamers - kritvita i huden efter många års spelande inne på pojkrummet - snurrar runt på trottoarerna och dominerar stadsbilden.

Och har du tur delar de sin kunskap med dig - eftersom pokéjakt handlar nog så mycket om mytomspunnen kunskap som delas.

Pokémon Go är socialt, det får dig att prata med folk du aldrig annars hade lärt känna och tröskeln är låg.

– Behöver du hjälp? frågar ett ungdomsgäng en tolvåring som står ensam och försöker ta över gymmet, som jag och min dotter precis tog kontroll över. Så blir vi slagna. Men roligt var det, kanske allra mest för pojken i röda laget som fick nya vänner.

Och #denkänslan när familjen tillsammans klarar av att ta över ett gym. Intensivt. Oslagbart. För att vara ärlig, jag vet inte vem i familjen som gillar det mest. Troligtvis inte min man som aldrig hann sätta in sin pokémon, och svär så det ryker. Engagemanget är det inget fel på.

– Jag vill inte åka med i bilen, jag går i förväg, jag har ett ägg som kläcks om 600 meter. Åttaåringen har kommit på hur långt en kilometer är, för att inte säga tio kilometer. Äggkläckning är genialt. Gym och matte i praktiken alltså.

Jodå, jag tyckte om familjeorientering, geocaching och stolpjakt. Men problemet var att jag tyckte mycket mer om det än barnen. De blev fort uttråkade.

Min motivation var att röra mig och komma ut. Men den målsättningen tror jag är totalt meningslös för barn. Kan aldrig komma ihåg om tvångsturerna i skog och fjäll gav lika många "wow!", "titta!", och "jaaaa!" som en pokémonjakt gör.

Tidigare var jag familjens kunskapsförmedlare på skogspromenader: – Där är harspår. Nej, det är inte örn, det är en kråka. Nu har husets 16-åring övertagit rollen. – Du måste ge Eevee namnet Sparky, mamma. Då kan du utveckla fler typer av rävar.

Och det är helt okej, jag gillar rollbytet.

Det var inte helt detta jag såg framför mig när jag drömde om familjeturer i skog och mark, att hela familjen skulle sitta i ett stadscentrum med näsorna i varsin mobiltelefon. Men det tjänar faktiskt samma avsikt och jag erkänner det; jag diggar det. Och jag har inte gett upp skogspromenaden. Jag sätter bara på en insence!

Föräldrar - ni bör älska detta spel. Häng med på det roliga och upplev några bra familjeögonblick, på barnens premisser.

Plötsligt är du också fast.

TUSEN TACK - Pokémon Go. You made my summer! Låt det fortsätta!

LÄS OCKSÅ: Superappar för barn

9 Pokémon Go tips till föräldrar:

• Att ropa högt "gotcha" när du fångar en pokémon ska visst vara extremt pinsamt för omgivningen.
• Du blir inte speciellt anonym när du väljer användarnamnet Elo-leo-1975. När du står som enda kvinnan 40+ på gymmet, blir det extremt synligt vem som äger den fula Raticaten på larviga 200 CP. Undvik årstal i användarnamn.
• Planera pauserna väl. Placera familjen på en bänk mellan räckvidden av tre Pokéstops. Starta tre lures och ett lucky ägg. Och vips är du på nästa nivå! Men för guds skull - se till att alla barn har gått på toaletten först, insatsen är hög.
• Undvik högljudda glädjesutbrott när du äntligen fångade en dödsfin Ponyta, speciellt när barnen inte fick till det och du var för upptagen för att kunna hjälpa.
• Alltså, bil är fusk. Använd aldrig, aldrig bil som färdsätt till pokestop.
• Lär barnen tidigt att de måste jobba för att få tillräckligt med pokeballs, köp dom inte. Det betyder täta turer till pokestopen. Undantaget är självklart för mammor som är dåliga bollkastare och som tjänar egna pengar...
• Joggtur och cykeltur: Träna som förut, men ha alltid på Pokémon Go. Stäng av ljudet, ha på favoritmusiken på Spotify och jogga iväg. Jag menar kläck iväg. Det är här du kommer få försprånget på barnen och få de bästa pokemonen.
• Batteri, batteri, batteri. Power-Bank är en Pokémon Go-jägares bästa vän. Köp den största och bästa!
• Tvinga hela familjen att följa med i samma lag. Ju större familj, ju större chans att äga gymmen.

Elisabeth, redaktör Mammasidan och Pokémon Go-mamma