En mors hyllning till barnet hon förlorade

Den brittiska fotografen Victoria Doyle (36) jobbar som baby- och spädbarnsfotograf, och har fotograferat flera hundra brittiska bebisar. Nu har en bild hon tog av sina tre egna barn förra året fått stor uppmärksamhet i hemlandet. Bilden visar barnen Darcy (8), Jenson (5) och Blake (2) på promenad i skogen en höstdag hemma i England.

Tillsammans med de tre barnen har Doyle lagt in en skugga av ett fjärde barn, som håller Jenson i handen. Bilden är en mammas hyllning till det första barnet hon förlorade 2006.

När Victoria Doyle såg sitt eget fotografi för första gången slog det henne att det såg ut som om äldsta sonen Darcy höll någon i handen på bilden. Den gången tänkte hon inte mer på det. Efter ett år tog hon fram det igen och satte in ett fjärde barn som en skugga i bilden, hand i hand med Jenson.

LÄS OCKSÅ: Jag kommer att få missfall!

Satte fokus på missfall

I oktober la hon upp bilden på Facebook, under den brittiska "baby loss awareness week" - en vecka med fokus på föräldrar som har förlorat barn. Tillsammans med bilden berättade hon om sin egen upplevelse när hon förlorade sitt första barn. Och hur hon upplevde detsamma hela nio gånger.

"Även om det är nio år sedan, känner jag fortfarande en klump i halsen och en hugg i hjärtat varje gång jag tänker på det. Efter detta gick jag igenom åtta missfall till, och som tur är har jag fött tre fantastiska, friska barn, men det första missfallet var den svåraste. Ibland undrar jag hur annorlunda livet kunde ha varit."

Responsen var överväldigande och kvinnor som har upplevt detsamma som Doyle tog kontakt. De ville ha en liknande bild på sin egen familj.

– Jag har fått meddelande från många andra mammor som berättar att de har gått igenom samma sak, och att de älskar porträttet. Det är helt otroligt att så många har sett det, säger Doyle till Daily Mail.

LÄS OCKSÅ: Fyra graviditeter - bara ett barn i livet!

Många känner igen sig

Med bilden önskade hon återskapa en situation alla som har förlorat ett barn kan känna igen sig i - nämligen tankarna på det barnet som aldrig blev och som man aldrig fick träffa. Och responsen hon har fått, de allra flesta positiva, visar att många känner igen sig i bildet.

– Jag har flera vänner som har haft missfall, och de har känt att världen fallit samman runt dom. De satt där med krossade hjärtan, så frågade de mig: "Hur har du klarat av det nio gånger?" Då svarar jag "Tro mig, det blir bättre", brättar Doyle för den brittiska tidningen Daily Mail.

Det första barnet Victoria förlorade led av Edwards syndrom, eller trisomi 18, ett syndrom som gör att barnet växer väldigt sakta och ibland dör före födseln. Barnet dog i mammas livmoder när det var fyra månader gammalt. Det tog tre år innan Doyle fick sitt första barn, dottern Darcy.

LÄS OCKSÅ: Vanliga missförstånd om graviditet

Väldigt vanligt

Väldigt många kvinnor upplever missfall och så många som en av fyra eller fram graviditeter slutar i missfall. 80 procent av alla missfall sker i loppet av graviditetens första tolv veckor. Varje år behandlas runt 10000 norska kvinnor på sjukhus för missfall.

Psykiater Anne Nordal Broen har forskat på kvinnors reaktioner efter missfall.

– Jag tror ingen glömmer ett missfall, även om det blir mindre smärtsamt att tänka på allt som åren går. De flesta kommer nog minnas det med vemod, men efter några år blir det en del av livet, säger Nordal Broen.

I sin doktorsgrad djupintervjuade hon 120 kvonnor som hade upplevt abort. 40 av dom hade upplevt ofrivilligt missfall. Den andra hälften hade genomfört en provocerad abort. Hon mötte alla kvinnor tio dagar efter, ett halvt år efter, två år efter och fem år efter händelsen.

LÄS OCKSÅ: Missfall

Chock- och sorgreaktioner

– De som upplevt ett missfall var präglade av både chock och sorg. Flera av dom fick traumareaktioner efteråt, där de såg händelseförloppet framför sig, blodet, sjukhusvistelsen, det gick som en film i huvudet, berättar hon.

Chocken avtog gradvis. Och forskningsmaterialet visar detsamma som Victoria Doyle säger: Det blir bättre.

– De som fick missfall reagerade starkast på en gång. Chocken satt fortfarande kvar efter ett halvt år, men efter två år visade tendenserna att de flesta var tillbaks till normalt.

I tillägg till chocken kom både sorg och saknad. Flera upplevde också både skuldkänslor och rädsla för att de hade gjort något fel. Många av kvinnorna berättade också om en känsla av att misslyckas och en känsla av att inte vara "riktiga" kvinnor.

De flesta av kvinnorna Nordal Broen träffade fick barn efter missfallet, och upplevde då att det blev lättare att lägga missfallet bakom sig. Det blev mycket svårare för de som inte fick egna barn.

– Vi såg att många klarade av att lägga missfallet bakom sig om de fick barn kort tid därpå. Om de inte fick det blev det ofta en tråkig följd av misslyckade missfall, följt av sorg och nederlagskänsla. De får som inte har fått barn efteråt har det ont. Det var en i mitt urval som fortfarande hade trauman fem år efteråt, berättar forskaren.

LÄS OCKSÅ: Blödning under graviditeten

– Fortfarande tabu

Även om väldigt många upplever missfall tycker Nordal Brun att det fortfarande är tabu att prata om.

– Det är nog inte så mycket tabu som det är runt framprovocerad abort, men det är ju inte ett trevligt samtalsämne. Det kvinnorna jag intervjuade upplevde var att när de berättade för släkt och vänner om vad som hade hänt, så berättade flera att de hade upplevt samma sak. De upplevde mycket tröst och omsorg och kände att de fick både gråta och berätta om det. Det var färre för de som hade genomfört en framprovocerad abort.

Psykiatern önskar sig större öppenhet om missfall, och tror att många inte vet hur vanligt det är.

– Jag tror många inte pratar om det för att det gör ont. Ett missfall är en smärtsam och ond händelse. Man tror man ska ha barn, så slutar det med smärtor, chock och sorg. Det är svåra saker att tala om.

För några år sedan berättade drottning Sonja i en biografi att hon själv upplevt ett par missfall.

– Hon berättade öppet om hur tråkigt och ont och tråkigt det var. Det tycker jag var fint, speciellt som detta inte är så vanligt att prata om. Detta händer väldigt ofta, i 20-15 procent av alla graviditeter, och det är viktigt med lite mer folkupplysning, säger psykiater Anne Nordal Broen.

Källa: Daily Mail, helsenorge.no, sinnetshelse.no, psykiater Anne Nordal Broen