Det är inte barnens ansvar att göra föräldrar lyckliga

Barn föds som problemlösare

Med så mycket prat om lycka överallt, så är det kanske inte konstigt att vi har höga förväntningar på att bli föräldrar. Men hur är det med barnen?

Förväntar mer lycka

Anders Lindskog från Villa Frisk är specialist i psykologi och sexologi och jobbar mycket med par.

Han tror att för de flesta kommer detta att få barn som en naturlig del av livet och något man ofta inte sätter något frågetecken bakom.

– Nästan alla som närmar sig trettioårsåldern känner att detta med barn är naturligt. På det sättet förväntar de flesta sig att få barn och bygga livet ska göra dom lyckliga, säger han.

LÄS OCKSÅ: 14 år och försöker bli gravid

Föddes som «problemlösare»

Han tycker ändå att det finns många fall där barn föds med det primära syftet att de ska göra föräldrarna lyckliga. Ett av de mest vanliga är när barn kommer till världen för att rädda parförhållandet.

– Det händer att barn föds som ett slags problemlösare. Det kan vara att äktenskapet eller samboförhållandet svajar, så tänker man att man ska skaffa sig barn med förhoppning om att det ska göra saker bättre. Ibland fungerar det, ibland inte.

– Städa upp dina egna problem först

– Jag tycker att det är viktigt att man får barn när man har det bra i livet, då undviker man många svårigheter senare.

– Innan man får barn bör man städa upp i sina problem, antingen på egen hand eller genom att exempelvis uppsöka en parterapeut. Att födas som en problemlösare kan skapa en väldigt jobbig situation för barnen, säger han.

Lindskog säger att det ofta även kan vara en slags motsatt situation, där barnet kommer oväntat.

– När barnen riskerar att hela livet få höra att det är på grund av dom som mamma aldrig blev arkitekt till exempel. Det kan vara tufft för ett barn att få stämpel som «förstörare», säger han.

LÄS OCKSÅ: – Önskan om att få barn är uppslukande

Få barn för att förbättra sig själv

En annan variant, som han också säger är ganska vanlig, är barn som föds för att förbättra föräldrarnas självbild.

– Det kan vara att man har en bild av sig själv som mamma. Man tänker till exempel att man är så fin med barnvagn och ser framför sig hur det ska vara att gå runt med barnet. Medan att få ett barn som man ska ta hand om, inte är den grundläggande drivkraften.

– En variant av detta är det vi kallar «Teddybjörnsyndromet», något man ofta ser hos tonårsmammor. Det handlar om väldigt unga mammor som inte ger barnet trygghet, men som tar tryggheten i stället. Det fungerar inte så bra, säger han.

LÄS OCKSÅ: Adoption: – Valet var enkelt, men processen var otroligt tuff

Barn som blir adopterade

– Jag tänker att om man hade klarat av att «röka ut» tanken om att barnet kommer för att göra svenska föräldrar lyckliga så skulle vi ha kommit ett långt steg framåt. Det är inte barnets ansvar att göra föräldrarna lyckliga, säger författare och familjeterapeut Anne Kyong-Sook Øfsti till Adopsjonsforum. Att det inte är barnens ansvar att göra föräldrarna lyckliga är ett ämne som ofta diskuteras i samband med adoption.

Hon tycker att det är speciellt viktigt att föräldrar, oavsett om man har adopterat eller fått biologiska barn, är duktiga på att ge trygghet och tydliga ramar för barnet. Hon säger att anknytning är en process som pågår hela tiden, inte bara de första månaderna.

Annorlunda än omgivningen

Själv adopterades hon till Norge på sextiotalet och känner väl till vilka utmaningar det för med sig. I sin roman «Säg att vi har hela dagen» skriver hon om adoption och sorg.

– I min egen uppväxt blev jag hela tiden påmind om att jag var annorlunda av omgivningen. Att adoptera från utlandet var nytt och i varje situation blev det därför fastställt att jag hade en annorlundahet. Detta både hoppas och tror jag har ändrat sig något med åren, eftersom adoption är vanligare nu än då.

– I ursprungspunkten är helt enkelt att man är i en situation där man egentligen inte vill vara. Föräldrarna har kanske sett framför sig att de skulle bli föräldrar på annat sätt, och barnen skulle ideellt sett helst ha växt upp någon annanstans. Samtidigt är det svårt att se en annan lösning än adoption, säger hon.

LÄS OCKSÅ: – Ni kan ju bara adoptera!