Victoria vägde bara 950 gram

Ellen Østby har allvarlig graviditetsförgiftning och är i 27:e veckan med en liten flicka på väg. Ellen är rädd och orolig. Hon och läkarna hoppas att flickan i magen kan vara där ett tag till. När det är prat om förlossning så tidigt i graviditeten räknas timmar och dagar. Barnet i magen är inte redo för att möta världen. Men Ellen mår dåligt. Hon får sprutor för att flickans lungor ska mogna. De kan inte vänta mer.

Vägde 950 gram

Den lilla flickan, som får namnet Victoria, är 950 gram när hon ser dagens ljus för första gången. Hon ligger täckt av slangar som övervakar henne. Situationen är skrämmande, men Victoria är den vackraste lilla baby som Ellen har sett. Det är så tyst på rummet som är Victorias första hem, men ändå så många ljud. En respirator hjälper henne att andas. Hon går ner i vikt. 850 gram väger hon.

— Hon är så liten. Jag orkar nästan inte bada henne, säger Ellen.

LÄS OCKSÅ: — Jag tänkte att det var omöjligt.

Blev förberedd på det värsta

— Den lilla flickan överlever kanske inte, förklarar läkarna. Hon får alla besked som föräldrar till för tidigt födda får. Faran för hjärnblödning. Fara för senskador. Faran för att barnet inte överlever.

Hon kan inte slappna av. Den lilla flickan andas inte själv. Ellen klarar inte av att tänka på annat.

— Det betyder att barnet egentligen inte är levnadsdugligt och därmed mer eller mindre styrs av teknologin, säger Ellen.

En fighter

Det tar lång tid innan hon litar på att Victoria klarar sig själv utan maskinerna, och på att hon inte längre är i livsfara. Känslan av oro och osäkerhet tar över Ellen.

Victoria kämpar mycket och ligger länge i respirator. Hon växer lite och lever det mesta av sitt liv på sjukhuset de första åren. På grund av mycket respiratoranvändande får hon hela tiden lunginflammation. Men den lilla stumpan visar sig vara en fighter, och blir bättre allt eftersom.

Några år senare blir Ellen gravid igen. Historien upprepas. Hon får allvarlig havandeskapsförgiftning. Men den här gången går det inte bra. Den lilla flickan dör i mammas mage, i 29:e graviditetsveckan.

LÄS OCKSÅ: Jag kommer föda för tidigt

Stor, men sjuk

— Se så liten jag är. Victoria som idag är 22 år visar en bild på ett barn på dagis, där en liten flicka är flera klädstorlekar mindre än alla andra i hennes ålder.

Fem år gammal ska hon bli storasyster. Minnena av den lilla flickan som dog i mammas mage strömmar fram. Kommer det ske igen? Glädjen är ändå stor. Med Ellens historia följs hon noga upp.

Allt ser bra ut och Ellen känner sig bra, men ändå läggs hon in på sjukhuset i vecka 22. Läkarna är på den säkra sidan, allt är lugnt. I vecka 27 skrivs Ellen ut. Kanske ska hon få en normal graviditet den här gången?

Veckan efter får Ellen ökat blodtryck, proteiner i urinen och svullna fötter och händer. Tecken och symptom på havandeskapsförgiftning. Läkarna tar inga chanser, och lillasyster föds 6:e mars 1997. Två och en halv månad innan hon egentligen ska komma till världen.

Flickan får namnet Ebba och är stor i förhållande till storasyster. 1500 gram, nästan dubbelt så stor. Men hon är allvarligt hjärtsjuk. Öppen ductus, enkelt förklarat en klaff mellan hjärtkamrarna som inte har stängt sig. En ganska vanlig komplikation hos prematura barn. Fem dagar gammal genomgår den fem dagar gamla flickan en livräddande hjärtoperation.

LÄS OCKSÅ: — Det gjorde ont att se dom ligga där helt utsatta med andningshjälp.

Kände fortfarande osäkerheten

Både Victoria och Ebba har många och långa vistelser på sjukhus. Ellen Østby beskriver känslan av fruktan för vad som väntar den dagen du kommer till sjukhuset efter en natt hemma eller en paus ute.

— Har det hänt något? Är allt bra? Jag känner att denna osäkerhet har satt sig i mitt system och den har följt mig i alla dessa år. Jag tror den följer mig på något sätt fortfarande, säger hon.

Hon tycker att även om läkarvetenskapen har kommit långt, är det barnens vilja att kämpa som i många sammanhang blir avgörande. — Det är barnet själv som till slut bestämmer om det ska gå bra eller inte, beroende på vilka resurser och förutsättningar det har.

— Ett av barnen klarade sig ju inte, och det har satt saker i perspektiv för mig. Det är barnets egna inneboende krafter tillsammans med teknologin som bestämmer om det ska gå bra eller inte. Alltså en krävande känslomässig resa för den som står mitt i det.

Tackar förskolan

Ellen berättar att hon fortfarande får känslan av oro och osäkerhet när hon tänker på sina barn.

— Det är en fantastisk känsla att se dom nu och veta att det gick bra! Det skulle jag väldigt gärna ha vetat när jag stod vid kuvösen den gången. Det hade gjort allt mycket lättare. Men så är det ju inte.

LÄS OCKSÅ: Malin födde en giga-baby

Victoria har idag astma och Celiaki, och Ellen anser att det troligen kommer sig av att dottern var så liten och omogen när hon föddes. Men trots detta, hon har inga större efterdyningar från den tuffa starten.

— Jag har flyttat till Oslo och jobbar som assistent på en skola, berättar 22-åringen.

Till hösten förenas systrarna igen. Ebba (17), som idag är helt frisk, ska flytta in i Victorias lägenhet för att gå i skolan i Oslo.