En är ingen och två är tio - myt eller sanning?

Många föräldrar blir "tagna på sängen".

En är som ingen och två är tio, stämmer inte i vår familj, skriver bloggaren Monica Mo. Hon har en baby på 2 månader och ett barn på två år.

En är nio och två är tio säger jag varje gång någon frågar om hur det känns att vara tvåbarnsmamma. Babychocken kom med nummer ett. Nu vet jag trots allt vad detta handlar om. Det känns mer som att vara fabriksarbetare. När en aktivitet sätts igång, gör vi dubbelt. En blöja, två blöjor, en pyjamas, två pyjamas. Det fungerar överraskande bra på dagarna. Nätterna däremot; skräck och pina!

Vad hände med nattsömnen?

— Det är möjligt att jag överdriver, men hon sover ju för fan inte. Hon bara äter. / Monica Mo

Monica bekräftar att sömnen är ett viktigt ämne. — I och med att nummer ett aldrig lärde sig sova natten igenom i sin egen säng, kommer han fortfarande instudsande till dubbelsängen någon gång mellan 23 och 02.00. Ungefär när vi lägger oss med andra ord. Nummer två; babyn, har därför fått hantera ensamtillvaron i sin korg, avbrutet av lite amning, för att sedan läggas tillbaks.

Monica berättar att det har fungerat bra tills senaste veckan, som hon tror måste vara en speciellt krävande vecka, möjligen månad eller - skräck och pina - ett krävande år!

— Det är möjligt att jag överdriver, men hon sover ju för fan inte. Hon bara äter. Eller rättare sagt: hon sover BARA när hon äter. Tar jag bort henne från bröstet så vaknar hon. What to do? Napp? Nej, hon vägrar. Även Inte ens snutten. Dessa dagar är jag med andra ord ett bröst. Bara bröst. Hela kroppen känns som ett gigantiskt slingrande bröst.

LÄS OCKSÅ: — Vi gav inte upp hoppet

Omöjligt att förhindra alla stora och små «katastofer»

— Det ligger absolut något i uttalandet, säger barnpsykolog och författare Elisabeth Gerhardsen.

— Det handlar först och främst om att barn är oförutsägbara och när du har två eller fler ökar antalet oförutsägbara händelser, säger hon.

Här är ett exempel som Gerhardsen tar upp:

— Du har precis fått av babyn blöjan när storasyster förtvivlat ropar att hon måste kissa. Du tar den nakna babyn i famnen och springer ut för att hjälpa storasyster. Du hinner precis fram när den äldsta kissar på sig, och babyn reagerar på den kyliga luften och kissar en stråle som träffar både storasyster och en gardin. Samtidigt ringer telefonen som du har väntat på...

Gerhardsen berättar att det till stor del handlar om praktiska utmaningar.

— Du kommer även uppleva att du inte kan förhindra stora och små "katastrofer" eftersom du är upptagen med ett barn när det andra snabbt behöver hjälp, eller bli stoppad. Typiskt är att du sitter djupt nere i soffan och ammar babyn när den äldsta klättrar upp på en ostadig stol, eller precis har fått det ena barnet att somna när den andra skriker i förtvivelse över att ha kissat på sig, säger hon.

Barnpsykologen tycker att planering och förmåga att förutse vad som kan hända med det andra barnet när du är upptagen med det ena, är nyckeln.

LÄS OCKSÅ: De vanligaste babyolyckorna

Föräldrar blir överraskade

— I mitt arbete som rådgivare och vägledare till småbarnsfamiljer upplever jag att det är många som säger att de blev tagna på sängen när de fick nummer två, berättar barnpedagogen Nina Atanghov Ulstein från Lykkligbarndom.no.

Uttalandet "en är ingen och två är tio" hör hon ganska ofta.

— Detta beror nog på flera saker, jag ser bl.a. ofta att de som kommer från en stor familj när de växte upp, med många syskon, ofta har mer realistiska förväntningar än de som till exempel är ensambarn. Detta varierar självklart från förälder till förälder, men våra erfarenheter har nog något att säga, som med allt annat här i livet.

Stanghov Ulstein säger också att det beror mycket på hur tätt barnen kommer.

— Jag har fått höra att ju tätare barnen kommer, ju mer krävande är det. Det är inte sällan som jag får höra "jag ska aldrig ha två blöjbarn igen". Det många föräldrar säger är att de är överraskade över hur lite tid de får till barn nummer två den första tiden. Med den förstfödde kunde de sova länge på morgonen med babyn i sängen och bara mysa med babyn och ta det lugnt resten av dagen. När nummer två kommer behöver ni gå upp på morgonen för att lämna den förstfödde på förskolan eller skolan, du måste packa ryggsäcken, tvätta smutsiga kläder efter förskolan/skolan och hämta och köra till vänner och fritidsaktiviteter. Livet handlar helt enkelt inte bara om att mysa med den lilla babyn längre, säger hon.

LÄS OCKSÅ: Så kan barnet hjälpa till hemma

Så hanterar du det

Om man känner att vardagen har blivit kaotisk, kan ett råd vara att göra bra system, säger barnpedagogen.

• Planera veckan. Vem hämtar, vem gör middag, vem lägger det äldsta barnet på kvällen, när har man planer, sena möten osv. Med bra familjestruktur och system vinner man mycket.
• Organisera er så att mamma som är hemma med det minsta barnet får tid och lugn att återhämta sig efter förlossning och tillräckligt med tid tillsammans med det minsta barnet, så som den förstfödde fick.
• Var inte för sträng med rutinerna. Jag upplever att det är de föräldrar som inte är för stränga med rutiner som tar sig lättast igenom det; de föräldrar som tar saker lite som det kommer och som tar med sig det minsta barnet överallt.
• Det kan till exempel vara ett gott råd att läsa godnattbok och sjunga godnattsång tillsammans med alla i sängen. På det sättet får det stora barnet sitt vanliga kvällsmys, och lilleman får vara med.
• Gör inte misstaget att flytta den förstfödde ut ur sovrummet när nummer två kommer. Det kan skapa avundsjuka. Mitt råd är att man har alla barn i föräldrarnas sovrum ett långt tag efter födseln, om den förstfödde vill det. Det är svårt för ett litet barn att förstå att babyn kan få sova med mamma och pappa men inte jag.
• Låt det äldsta barnet vara med vid blöjbyten och bad och när man ammar kan det äldsta barnet sitta armkrok med din andra arm. Det är väldigt viktigt för hela familjefriden att den förstfödde inte känner sig exkluderad.
• Ett annat gott råd är att sänka sina skuldror och mysa tillsammans, hela familjen. Allt för många använder för mycket tid på att städa och ha det prickfritt i hemmet. Mitt råd är att man slappnar av och hellre använder tiden på barnen. Ingen tar skada av att det är lite stökigt en period i livet.

Andra faktorer än antal barn

Sjuksköterskan Karina Flem Barexstein, berättar att det hon hör från andragångsföräldrar oftast är att det är mycket mer hektiskt, men detta är dom ganska beredda på.

— En del blir nog "lite tagna på sängen" över hur hektisk tillvaron med små barn kan vara, men det är inte antalet barn som avgör hur hektiskt det upplevs att vara förälder. Jag tänker att andra faktorer är mycket viktigare för hur föräldrar upplever mamma och papparollen, oavsett om det är 1,2 eller 3 barn. Bebisar är väldigt olika, en del sover och äter mest hela tiden de första månaderna, andra är väldigt oroliga och behöver bäras och gosas mycket. För en del familjer kan det bli både lite och orolig sömn under en lång tid, säger hon.

Hon påpekar också att föräldrar är olika, och tacklar för lite sömn olika.

— Faktorer som ett starkt och bra parförhållande gör att man står sig mycket bättre i situationer med krävande bebisar, lite sömn, mycket oro och babygråt. Andra saker, som ekonomi, jobb, vänner, familj och hälsa är mycket viktigare för hur man hanterar stress och upplever livet och vardagen - än om man har ett eller två barn. Inte minst är det viktigt om man är en eller två föräldrar som finns för barnet eller barnen, säger sjuksköterskan.

LÄS OCKSÅ: Sexlivet efter förlossningen

Kom ihåg att vara ett kärlekspar

Hennes bästa råd är att inte vara självdestruktiv i föräldrarollen. — Svälj stoltheten ibland och fråga mamma, pappa, svärmor eller ett syskon om barnvakt någon gång ibland, om du känner att det skulle göra dig gott. Det kan vara en bra investering. Kom ihåg att vara ett kärlekspar emellanåt. Vi dras in i föräldrarollen med glädje, förväntningar och engagemang och ibland kan det vara svårt att se sig själv som något annat än en omsorgsperson, än mindre se sig som mamma och pappa. Prioritera parförhållandet också. Känn efter vad som fyller parförhållandet med energi. Bio, promenad, en god middag. Och jag tror det är viktigt att inte ha för höga förväntningar på vad man ska hinna som småbarnsförälder. Höga förväntningar ger hög fallhöjd.

Sagt på Facebook:

Här är några av svaren vi fick, när vi frågade Mammasidans anhängare på facebook, vad dom tyckte om påståendet "en är en och två är tio":

• Hur vet så många här hur det är att ha 10 barn när ni inte har 10 barn? De som faktiskt har 10 barn kan väl kanske uttala sig? 1 är som 1 och 2 är som 2!
• Det stämmer i alla fall när du får 2 stycken på under 1 år. Har inte sovit på 2 år.
• En är en. Två är tio. Resten märker du inte?
• Det är tufft i perioder med två tempramentsfulla energibuntar på 1 och 3 år, men konflikterna vägs upp av fina lek- och mys-stunder. En är en, två är två och tio är tio.
• Vi har 20 månader mellan barnen, noll stress med två så tätt! Blev positivt överraskad.
• Både ja och nej. Mina flickor är så små fortfarande. Det är 18 månader mellan dom. Meeen det händer ibland att jag känner det som om jag har tio runt mina ben, och inte 2! Men tycker det går väldigt bra, men det är krävande med tanke på att de är tätt inpå varandra och fortfarande små!
• Men det underbaraste i världen är ju att se glädjen de små har av varandra. Kärlek.
• Jag har 4 barn men tycker övergången från 2 till 3 var den värsta.
• Men det är så klart inte så svart/vitt. Mina två flickor har enorm glädje av varandra, så även om det praktiskt sett är mer slitsamt, så är det verkligen värt det!