Kan ett barn vara psykopat?

Inte en diagnos som används

Terje Lund, specialist i barn- och ungdomspsykiatri berättar att psykopat inte är en diagnos som används i vården, varken på barn eller vuxna.

— Begreppet används i dagligt tal för att beskriva människor som har svårt för att sätta sig in i andras situation, uppträder manipulerande och ansvarslöst. De kan känna sig berättiga till särbehandling och visa våldsamt raseri och okontrollerade utbrott om de inte får som de vill. Många av dessa drag kan vi se hos barn på olika utvecklingsstadier, men barn är inte psykopater av den orsaken.

— Vi talar till exempel om ”trotsåldern” hos förskolebarn, och tonåringar upplevs ofta som om de inte klarar av att se saker från föräldrarnas perspektiv. De vägrar till exempel hushållsarbete eller andra gemensamma uppgifter samtidigt som de gärna vill ha senaste modellen av mobiltelefon. Ändå blir de flesta av dom goda, ansvarstagande samhällsmedborgare, understryker psykiatrikern. Först i sen ungdomsålder kan man diagnostisera avvikande personlighetsdrag.

Lund förtydligar att barn och ungdomar inte är små vuxna. De växer och utvecklas biologiskt, i ett samspel med omgivningarna. Personligheten är ett resultat av detta samspel mellan barnets ärftliga och biologiska förutsättningar å ena sidan och uppväxtmiljö å andra sidan.

— Viktiga delar av hjärnan är inte färdigutvecklad fören i slutet av ungdomsåren eller i tidig vuxen ålder. Det är först då vi kan säga något säkert om huruvida en människa har utvecklat de avvikande personlighetsdragen som folk tänker på med beteckningen psykopat, säger Lund.

LÄS OCKSÅ: Här är risken för trotsanfall störst

En del barn har medfödda svårigheter

Men barn är – som alla vet – olika redan från födseln. En del sover mycket, andra sover lite. En del kan vara irriterade, svåra att trösta och lugna ner, medan andra är lugnare.

— En del har sämre förutsättningar än andra för att anpassa sig till de krav och ramar som vuxna sätter. De kan vara ovanligt impulsiva, de kan vara födda med ett kraftigt temperament, eller de kan ha medfödda svårigheter med att läsa andra människors känslomässiga uttryck, säger Lund.

Han berättar att detta påverkar hur krävande det är att vara förälder, och ökar risken för att det tidiga samspelet mellan föräldrar och barn kan bli snett.

— Det kan snabbt bli dåliga cirklar där föräldrar och barn förstärker varandras förtvivlan och i värsta fall ömsesidig avvisning. Men det är de vuxna som har ansvar och möjlighet att stoppa en sådan utveckling, berättar Lund.

LÄS OCKSÅ: Metoder utan effekt

Är du bekymrad för ditt barn?

Lund uppmanar föräldrar som funderar på om deras barn är på väg att bli en psykopat att ta kontakt med någon de kan prata med om saken.

— Kanske har barnet en utvecklingsstörning som bör utredas närmare, kanske är det först och främst föräldrarna som behöver hjälp för att hitta ett mer konstruktivt sätt att uppfostra barnet på. Gäller det småbarn är det rimligt att vända sig till barnavårdscentralen. Är barnen större kan man ta upp detta med familjecentralen eller vid liknande kommunala tjänster som erbjuds. Läkaren kan i många fall ge goda råd och kan vid behov hänvisa till barn- och ungdomspsykiatrin, avslutar Lund.