När mamma och pappa är oeniga

Att få barn är kanske det största man upplever under livet. Samtidigt är det ofta något av det mest svåra man går igenom som par. Nattvak, babyskrik och olika uppfattningar om hur man bäst uppfostrar barnet, kan skapa bråk och gnissel som tär på förhållandet och går ut över de små.

-Många kulturskillnader

Eva Tryti, specialist i psykologi och parterapeut har nyligen gett ut den norska boken ”Eva Trytis bästa råd till par”. Hon anser att mamma och pappas erfarenheter från uppväxten och små kulturskillnader mellan dom, är bland de viktigaste orsakerna till oenighet om vad som är bäst för barnen. Ett vanligt scenario är att pappa ofta är den som tänker att ett par skråmor inte skadar, medan mamma är den som ofta är rädd; med god orsak.

-”Sträng pappa” och ”mesig” mamma är en klassiker, men det kan handla om olika saker under barnens uppväxt. Man har lätt för att göra sådant som man själv upplevde under barndomen; en del var vana att få veckopeng och sitta i soffan, medan andra måste hämta tidningen för att få fickpengar. Det är många kulturskillnader när det gäller uppfostran. Nästan allt vi gör som vi inte har ett medveten förhållande till, gör vi bara och tänker inte på det. Det är många små kulturskillnader som skapar konflikt, berättar Tryti för Mammasidan.

LÄS OCKSÅ: Föräldrar belönar med kakor och glass

Hitta en kompromiss

Hon menar att det också har med könsroller att göra; Män är uppfostrade till att vara strängare, kvinnor är uppfostrade till att vara mer försiktiga och omsorgsfulla. Detta får konsekvenser i familjer som är antingen kvinno- eller mansdominerade.

-Ibland när barn växer upp med bara hönsmamma (oavsett om de inte har en pappa eller pappa är frånvarande), så kan de bli lite överbeskyddade. Barnen blir lätt oroliga, ger sig för lätt, får sämre självtillit och klarar inte av saker. Och i motsats kan det i mansdominerade familjer gå ganska vilt till. Då hamnar folk ofta hos läkaren! Jag har träffat pappor som uppspelt berättar att de har söner som åker bräda ner för branta, trafikerade vägar. Det är inte bara bra.

Jag tror den sunda barnuppfostran finns någonstans mittemellan, säger Tryti.

Många föräldrar är rädda för att diskutera oenigheter sig emellan framför barnen. Det anser psykologen att man inte behöver vara så rädd för.

-Att man är oeniga framför barnen gör inte något. Men märker man att man är oeniga om samma saker en längre tid, så ta diskussionen på vid en lugn tidspunkt. Ta inte ”den stora diskussionen” när man är mitt i situationen. Principen är oavsett att hitta en kompromiss. Det låter fint på pappret, men är självklart en utmaning; för det betyder att båda måste träna på att ge efter lite, är rådet från Tryti.

Bra om dom drar åt olika håll

Hon berättar att det kan vara ganska ångestfyllt för en försiktig mamma att se barnen klättra i träd eller göra andra krävande saker.

-Man behöver tillvänjning, och man måste andas djupt. På andra sidan kan pappa bli väldigt irriterad när han ser att barnet hindras från att göra något krävande. Man måste gång på gång lugna sig tills man har vant sig vid kompromissen. Den dristiga kommer vara irriterad och otålmodig och den försiktiga kommer vara rädd, säger Tryti.

Men även om kompromiss alltid är bäst för barnet, anser experten att det är bra för dom små om man har en förälder som drar lite och en som håller tillbaks.

-Då kan barnet gå lite åt båda håll, -luta sig både mot mamma och pappa, vara lite dristig en dag och lite tillbakahållen den andra, säger hon, men tillägger att det inte alltid är könsbestämt vem som är den dristiga och vem som är den tillbakahållne.

Ingen ursäkt

De minsta barnen kan vara en stor utmaning. Kanske behöver den ammande mamman gå upp flera gånger på natten, medan pappa sover natten igenom utan att märka något alls. När mamma har ”huvudansvaret” även på dagtid, med en pappa som jobbar hela dagen, kommer hon säkert flera gånger förvänta sig att han ställer upp mer den tid han faktiskt är hemma, medan han kanske är trött efter en lång arbetsdag och allt han vill är att lägga sig på soffan när han kommer hem. Vad säger experten till dessa par?

-Den första mammaperioden är den tuffaste. Speciellt de första tre månaderna är väldigt viktiga. De tre månaderna använder barnet för att reglera sig i förhållande till matsmältning och sömn. Och det är väldigt slitsamt för den som tar hand om barnet. Perioden efter blir lättare för många. Jag tycker att i modern tid finns det ingen ursäkt för pappor som lägger sig på soffan. Är han trött när han kommer kan han ta en kvart, men sen måste han vara där för fulla muggar. Ett vanligt jobb är ingenting i förhållande till att ta hand om ett spädbarn dygnet runt, säger Tryti, och tillägger att det är en stor andel skilsmässor under barnets första levnadsår.

-Det är ju inte en tidspunkt då folk önskar skilja sig, så detta är krisskillsmässor. Det är tråkigt när folk går ifrån varandra under den perioden. Tröttheten och nattvak är viktiga faktorer, säger hon.

Barn lim för parförhållandet

Första barnet är den största omvälvningen i hela livet. Man har ofta idylliska föreställningar om vad det är. Det är fint, men de första månaderna är inte det finaste så sett. Att barnet sover genom hela natten är inte vanligt! Man är hormonell, man är psykiskt sårbar, berättar Tryti.

-Så sett är barn det största hotet för parförhållandet, eftersom barnet ändrar allt, och tar så mycket tid och kraft. Men samtidigt är barn det viktigaste limmet i ett parförhållande, alltså det som håller oss samman när vi har fått barn, säger hon.

Gör avtal – och håll dom

Men har man först gått ifrån varandra och etablerat nya förhållanden på var sin sida kan andra utmaningar stå i kö. Styvmor och styvfar har sina åsikter, och kanske får man nya barn med ny partner. Hur gör man regler som fungerar för alla? Hur får man barnen att lyssna på styvföräldrarna? Och tänk om pappa ger lov till något och mamma säger nej?

-Detta är jättesvåra saker. Ett av tre äktenskap håller inte. Två av tre omgifta partnerskap ryker. Det är fula siffror. Man tror man har hittat den rätta, men det är ju inte bara det som det handlar om. Det viktigaste är att man förstår att det är kris i början. Att man inte tror att bara barnet får eget rum så kommer allt gå bra. Man ska inte ha stora förväntningar på att barnen ska ha ett superbra förhållande till styvföräldrarna. I tillägg står gärna släktingar och vänner på båda sidor i konflikten, och det kan bli ett tyst krig. Då kan man inte förvänta sig mycket. Detta är något som vi möter ofta på familjerådgivning och hos parterapeuter, säger hon.

Tryti rekommenderar att man har tydliga avtal och håller hårt på dom. Både när det gäller semester, ekonomi och samvaro! Det måste finnas där. Det är första budord.

-Man ska ha små förväntningar på idyll. Nr det är sagt tror jag man måste inse att man som styvförälder kommer i ett annat led. Det är enklare om båda har barn från tidigare, men kommer det in en ung styvmamma utan egna barn blir det ofta problem. Hon kan bli avundsjuk på barnen och sårad över att de inte verkar tycka om henne.

-Det kan vara så att en styvförälder vill ha stort inflytande på hur den andres barn ska uppfostras. Men här bör man ligga lite lågt, -ta principiella diskussioner vid ett lugnt tillfälle, kompromissa om möjligt. Och ha som utgångspunkt att föräldrarna har sista ordet.

LÄS OCKSÅ: När pappa inte finns där

Ett par aldrig bara ett par

Hon anser att man måste komma ihåg att även de mest positiva parförhållanden har många faktorer runt sig; antingen om det är kulturskillnader, arbetssituation eller nattvak.

-Ett par är aldrig bara ett par, ser man det klart är det lättare att i en lugn situation ta en diskussion kring det. Det är så lätt att bara tänka att det är den andra som är hopplös, och att det är lite av poängen med att skriva dessa böcker också; att folk ska få större möjlighet att leva tillsammans länge och ha det bra. Ser vi på statistiken på omgifta par, är det ingen orsak att skilja sig när man kunde ha överlevt tillsammans!

Här är Eva Trytis bästa råd till föräldrar som är oeniga om barnuppfostran:

• Visa vilja till att hitta kompromisser, och träna på att hitta bra lösningar i situationen där ni är lugna. Att ni blir bra på att kompromissa är bra för parförhållandet generellt.
• Jobba med att lära er om vilka olika ”kulturer” ni kommer i från – både familjekulturen, den kultur som ligger i er könsroll osv. Bara man känner till det, kan man se varandras synpunkter lite objektivt, och klara av att hitta bra mellanlösningar.
• Var på erbjudandesidan! Var generösa och hjälpsamma mot varandra så långt ni kan. Men var också realistiska nog att skapa avtal – om ekonomi och om fördelning av hushållsarbete och omsorg av barnen.
• Låt inte era samtal bara handla om praktiska saker eller diskussioner! Par som har det bra tillsammans länge, pratar mycket med varandra.
• Ta på varandra! Ge varandra komplimanger och beröm, även om ni ibland måste använda lite vita lögner! Alla behöver beröm och närhet...