Är det okej att berätta att barnet inte var planerat?

Pratar man om det? Det är inte lätt att bestämma sig för om man ska tala om för barnet att det inte var planerat. Och säger man det till familj och vänner?

Tyck till i kommentarerna längst ned i artikeln!

Det var Lilla87 som ställde frågan: Är ditt/dina barn planerade eller inte? Berättar du det till någon om de frågar? Skulle du berätta för dina barn ifall de inte var planerade? Och är det tabu att prata om?

Eeska91 säger att hon och sambon kommer att vara öppna med sitt barn om att det inte var planerat.

- Jag använde p-piller då jag blev gravid, så vi fick en chock när de sju testerna vi tog var positiva. Men jag blev snabbt glad, och efter ordinarie ultraljud blev sambon också gladare och gladare för varje dag som gick. Vi kommer att berätta för henne att hon inte var planerad, om det kommer upp någon gång, men nu ser vi på henne som världens bästa olycka. Jag älskar vår lilla flicka, skriver hon.

Och denna uppfattning delar hon med många av läsarna på Mammanett.no, mammasidans norska systersida, som har deltagit i diskussionen; De anser att man ska vara ärlig mot barnen om att de inte var planerade.

Barnpsykolog: - Det är inte alltid sanningen som barnen behöver

Barnpsykologen Ellen D. Flaaten på Psykologteamet.no anser å sin sida att barnet inte får ut något positivt av att höra att det inte var planerat.

- Nej här anser jag att det bara är att "ljuga". Jag skulle inte tvekat med att hålla vuxentankarna för mig själv, det är inte nödvändigt att fundera över ens. Ibland är det faktiskt bäst om föräldrarna vrider lite på sanningen. Det är inte alltid sanningen som barnen behöver. De behöver vara trygga och få stöd. Och om det betyder att vrida lite på sanningen, då är det okej, säger Flaaten.

Om barnet undrar kan man svara något som; "- Nej, det har jag aldrig tänkt på. Jag tycker väldigt mycket om dig." Gör inte situationen till något barnet kan uppfatta som ett problem, tipsar barnpsykologen.

Hon menar att det är viktigt att skilja mellan vad som är "vuxna" frågor och vad man pratar med barn om.

- Det här är en stor och komplex fråga att förhålla sig till, och inte nödvändigtvis något ett litet barn förstår så mycket av. Frågor som är viktiga för föräldrarna är kanske inte viktiga för ett litet barn. Barnets livserfarenhet är kort och självinsikten omogen, så även om barnet har ord och frågor är det inte säkert att det själv förstår helt vad det handlar om. Vi föräldrar kan tro och tänka mycket om vad barnen känner, men det är viktigt att inte göra det svårare för barnen, säger hon, och uppmanar till att kringgå frågan på ett sätt som gör att barnet känner sig tryggt.

Det som är viktigt för barnet är att mamma och pappa älskar det här och nu.

- Med undantag av väldigt speciella fall med övergrepp eller liknande, och där kommunikationen med barnet påverkas av att något ligger i luften, så är det som skedde före barnet föddes inte något som barnet behöver förhålla sig till, säger barnpsykologen.

Att känna att de inte hade tänkt få mig

Line-mor är en av debattörerna som säger sig vara enig med barnpsykologen i att detta är något barnen inte behöver veta.

- Från en som inte var planerad och har vetat om det stora delar av livet - det spelar ingen roll hur mycket föräldrarna säger "vi tycker om dig lika mycket för det" eller hur stor du är. DU känner oavsett alltid att de inte hade tänkt att få dig. Jag vet inte vad jag ska svara barnen med, det tänkte jag hela tiden på, men kommer nog på en lösning som är bra för oss, berättar hon.

- Kunde ju valt bort mig

Ms.Claire.R är i sin tur glad för att hon fick veta att hon själv inte var planerad.

- Jag har alltid vetat att jag blev till trots preventivmedel då min mamma var 19 år och precis hade börjat utbilda sig, men det har aldrig känts som ett problem eller något som gjort ont, tvärt om faktiskt. Jag kanske är konstig men jag har alltid varit lite stolt över att jag inte var planerad, tycker det är lite speciellt egentligen och har faktiskt känt mig extra önskad eftersom mamma kunde ha valt bort mig, men valde att behålla mig trots att timingen var usel, blödningar under graviditeten och förhållandet till min pappa var dåligt, säger hon.

Större tabu om man får hjälp

Maiamor83 anser att det varit lite trendigt att berätta för omvärlden att graviditeten inte var planerad. Hon menar att det är större tabu att prata om att man har använt konstgjord befruktning.

- "Alla" skryter ju om att barnen var oplanerade, men "ingen" skryter om att barnen blev till vid IVF och liknande. Och ju mer hyss-hyss, desto mer skam, och det gäller ju på många områden här i livet, menar hon.

Hon menar att det inte finns något hinder för att berätta för barnen och den närmaste familjen hur barnet blev till, men hon tvivlar på att det är något arbetskollegor och andra bekanta känner att de måste känna till.

Vad hade du tänkt om du hade fått veta att dina föräldrar egentligen inte hade lust att få barn? Och är detta något som är okej att berätta om för vänner och bekanta? Skriv vad du tycker i kommentarsfältet.

Översättning: Ida Otterholm