Uppfostringsmetoder utan effekt

Ofta fungerar föräldrars ”pedagogiska” handlingar mot barnen tvärt emot sin avsikt. Här kan du se de klassiska föräldratabbar vi gör, och hur du ska hantera det.

Många föräldrar gör det mesta med god avsikt för att se till att barnen uppför sig fint, sover bra på natten och ska växa upp till att bli ärliga samhällsmedborgare. Men det är inte allt föräldrar gör som fungerar så som det var tänkt. - Föräldrar idag har blivit väldigt upptagna av att göra allt ”rätt” och är på många sätt väldigt medvetna, men de är kanske lite för lite inställda på att göra det som faktiskt fungerar på sikt. Det medför att vi föräldrar ofta tar till metoder som ger motsatt verkan – det förvärrar i många fall situationen, förklarar forskaren och beteendeanalytikern Jörn Isaksen. Han är själv trebarnspappa. - Skäll och tjat är de mest använda metoderna som används av föräldrar, trots att det är osäkert att det har någon direkt effekt på barnens beteende över tid, säger Isaksen.

Här kommer han med exempel och vägledande råd gällande fyra olika problemsituationer du som förälder kan ha bra användning av.

1. Skäll

Ditt barn är olydigt eller krångligt. Du tycker dagarna består av skäll från morgon till kväll. Tron att barn lär sig av att få skäll är troligtvis fel. Om det stämde skulle barn som får mycket skäll uppföra sig mycket bättre än barn som får lite skäll. Detta är knappast verkligheten. Barn bör dock bli korrigerade och få en respons när de gör oönskade saker.

Så här vänder du situationen:

• Korrigera barnet och ge en respons på ett lugnt och kontrollerat sätt.
• Undvik hög röst! Barn som ofta möts av höga röster och skäll blir i stor grad van vid det. Den höga rösten kommer över tid inte att ge någon effekt utöver det den vuxna annars säger.

I många situationer kommer hög röst och skäll från vuxna dessutom medföra att irritationen och humöret trappas upp även hos barnet. Detta kan återigen medföra till att barnet i liten grad tar till sig informationen som ges.

2. Tjat

Du upprepar uppmaningar till barnet men följer inte upp uppmaningarna du ger. Barnet lyssnar inte.

Under loppet av en dag ger föräldrar normalt väldigt många uppmaningar till sina barn. Uppdrag ges både gällande saker barnet ska göra, och saker de inte ska göra. Uppmaningarna ges ofta oberoende av om föräldrarna har tänkt följa upp uppmaningarna och försäkra sig om att barnen gör det de blir ombedda att göra. När många uppmaningar ges utan att de följs upp framställs det som tjat. Tjat medför ofta att barnen blir vana vid att en rad uppmaningar ges, utan att det egentligen är nödvändigt att följa dom. Tjatet bidrar även till att det blir lite tråkig stämning i familjen.

Om barn är vana vid att vuxna inte kräver att de gör det de blir ombedda att göra, kan man inte heller förvänta sig att barnet ska göra det. Speciellt oförutsägbart blir det för barn om föräldrarna ibland ger många uppmaningar utan att förvissa sig om att barnet följer dom, medan de ibland blir arga och bråkar om barnet inte snabbt följer uppmaningarna. Barn lär sig av sina föräldrar. Om det är ett problem att barn inte följer uppmaningar måste dom vuxna själva ändra sitt sätt att samarbeta med barnen. Om föräldrarna ändrar sig och konsekvent följer upp det de säger, lär sig barnen att uppmaningar ska följas, och börjar enklare göra det de blir ombedda att göra.

Så här vänder du situationen:

• Ge färre uppmaningar och följ upp dom så att barnen alltid gör det de blivit ombedda att göra. (Om ett barn har lärt sig att följa uppmaningar på ett bra sätt, medför det att du slipper att tjata på barnet, och stämningen i familjen blir bättre.)
• Ge inte fler uppmaningar än du är beredd att följa upp!

3. Lögner

Du tar till en lögn mot ditt barn och har ett långt ”förhör” för att komma till botten med saken. Du blir arg och straffar barnet. -Beskyllningar och långa förhör kan ofta ha en oönskad effekt, nämligen att barnet låter bli att berätta för de vuxna om episoder och händelser som har inträffat.

Så vänder du situationen:

• Försök att ha ett lugnt förhållningssätt när du har misstankar om att barnet ljuger. Försök att få klarhet i vad som är sant och vad som inte är sant.
• Precisera att du vill att han ska berätta sanningen – berätta för barnet är att det viktigaste är att det berättar vad som är sant och att ni inte ska bli argare för att dom säger sanningen. (Om barnet då säger sanningen är det självklart avgörande att föräldrarna håller sitt ord och inte blir argare.)
• Beröm barnet för att ha varit ärligt, men prata självklart även om det som hänt på ett ordentligt sätt och påpeka att barnet inte ska upprepa det felaktiga.

-Det bästa man kan göra om ett barn ljuger mycket är att lära det att ärlighet varar längst – i den mening att allt blir enklare om man berättar sanningen. Uttrycket kan dock bli en kliché om man inte själv är med och stöttar upp i ärligheten. Om ett barn kommer och berättar att det har gjort något fel, och föräldrarna svarar med att skälla ut barnet, har man lärt sig läxan: Det spelar ingen roll om man är ärlig – det lönar sig att hålla tillbaks information eller ljuga. Man kan berömma att barnet talar sanning och samtidigt, på ett konstruktivt sätt, konfrontera barnet med det felaktiga det eventuellt har gjort. Föräldrarna bör alltid försöka att vara de trygga personerna som barnen väljer att komma till när något har hänt.

4. Konsekvent

Du försöker så gott du kan att vara konsekvent (nog), men du känner inte att du lyckas. -Barn är i aktivitet så gott som hela tiden. Allt barn gör eller inte gör är lika viktigt. De allra flesta föräldrar upplever att barnen i perioder inte gör det som förväntas av dem, trots att man vet att de kan. Det kan vara att de vägrar lägga sig, inte håller avtal, bryter mot regler man har kommit överens om eller gör andra saker som bryter mot ”kulturen” i familjen. Som föräldrar önskar vi ofta ta tag i alla dessa ”uppmaningar”, gärna samtidigt, för att lära barnen att ”uppföra sig ordentligt”. Om ”uppmaningarna” är många kommer det att vara svårt, om inte omöjligt, att vara konsekvent. Det blir i det närmaste omöjligt att följa upp barnen i alla de små situationer som uppstår i loppet av en dag.

Så här vänder du på situationen:

• Försök att ta tag i den sak eller det område som upplevs som viktigast för barnet och familjen, och bestäm vad som ska till för att ändra situationen. När man har bestämt vad som ska göras för att skapa förändring är det viktigt att det genomförs konsekvent och över tid – då kommer förändring att ske.

Exempel: Om 4-åringen vägrar att ha på sig en jacka utomhus när det är kallt och tar av sig den, kan man enas om ett sätt att hantera detta på, som går ut på att varje gång barnet tar av sig jackan, säger den vuxna att jackan ska vara på och tar på barnet jackan. Detta bör göras utan att man ger långa förklaringar och börjar en diskussion med barnet. Ge barnet positiv feedback när jackan är på. Om barnet gör det när det är tillsammans med olika vuxna bör alla enas om att hantera situationen på ett gemensamt sätt.

• Följ upp konsekvent – barnets handlingar kommer att förändras! När man uppträder inkonsekvent och bara följer upp då och då, medför det att barnets beteende blir mer uthålligt och att barnets beteende blir mer motståndskraftigt i förhållande till förändring.
• Ge inte efter för att undvika kortsiktigt obehag!

-Resultatet av att ta tag i ett område, snarare än många, är att insatsen ofta ger sidoeffekter på andra områden. Dvs. att lära barnet att följa uppmaningarna om att ha jackan på sig lär barnet att följa andra uppmaningar från föräldrarna även på andra områden. Om man ska ha ”kamper” med sitt barn, är det viktigt att välja en och en. Prioritera de viktigaste och inte minst se till att man som förälder är förberedd på att genomföra dom varje gång!

Översatt av: Ida Otterholm